Kan SKMA verkligen lita på M, L och KD?
Cecilia Malmström, David Lega, Anna Ekström m fl: Budgetförhandlingar med SD sker utan insyn
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2024-10-25 10.18 | Publicerad 2024-10-24 16.35
DEBATT. Antisemitismen växer dramatiskt i världen, Europa och Sverige. Pogromen den 7 oktober 2023 innebar en av de värsta massakrerna av judar sedan Förintelsen. Sedan dess känner mer än fyra av fem judar otrygghet inför att bära judiska symboler.
En klar majoritet är rädda för att utsättas för antisemitism. Tre av fyra oroar sig för att någon i familjen ska bli utsatt. Åtta av tio uppger att det finns områden som känns otrygga på grund av antisemitism. Särskilt nämns Malmö, förorter med en stor befolkning med ursprung i Mellanöstern, storstäder generellt samt stora folksamlingar.
Detta enligt en undersökning från Infostat som genomförts på uppdrag av Judiska centralrådet.
Bara i Sverige har antalet anmälningar femfaldigats. Parallellt har det därför inte saknats politiska initiativ, trots den nattsvarta utvecklingen. Både den förra och den nuvarande regeringen har agerat, senast med ett extra stöd på tio miljoner kronor till Judiska centralrådet för att öka säkerheten vid judiska institutioner.
Regeringen beslutade också under förra året att fortsätta tilldela medel för att genomföra och främja hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser. Dessa insatser genomförs av Svenska kommittén mot antisemitism SKMA, Voksenåsen och Forum för levande historia.
Att ett antal ministrar under den senaste veckan har befunnit sig i Polen på en sådan resa har en särskild vikt just nu.
Varje generation måste fortsätta att minnas, fortsätta att berätta. Att instutionalisera minnet av den systematiska och utbredda utrotningen av världens judar kan nämligen bara äga rum om vi ständigt högtidlighåller det minne som måste fortsätta tjäna som vårt kollektiva demokratiska självförsvar.
SD:s politiska företrädare ska tydligen ha rätt att få uttrycka vilka antisemitiska stereotyper och signalord de önskar utan att möta kritik
Men parallellt med regeringens viktiga resa skedde också en annan utveckling i Sverige. I samma ögonblick som justitieminister Strömmer och kulturminister Liljestrand tillsammans med arrangörerna i Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) besökte en av minnesplatserna för Förintelsen, tog Sverigedemokraterna bladet från munnen.
I ett väl avvägt utspel - med flera undertecknare som tidigare beslagits med antisemitiska uttryck och uttalanden - förklarade de att SKMA nu skulle ses som en av partiets politiska motståndare, eftersom organisationen valt att rikta kritik mot SD.
”Vi kommer att behandla er som vilken politisk motståndare som helst”, skrev Sverigedemokraterna i sin debattartikel. Enligt SD har SKMA inte längre någon legitimitet när de riktar kritik mot den antisemitism som de uppmärksammat hos olika riksdagspartiers företrädare, under det senaste decenniet.
SKMA är en religiöst och politiskt obunden organisation som har till syfte att motverka och sprida kunskap om antisemitism och rasism.
I linje med organisationens uppdrag har man uppmärksammat antisemitism eller antisemitiska signalord från företrädare för samtliga riksdagspartier, senast Vänsterpartiets och Nooshi Dadgostars senfärdighet att ta avstånd från antisemitiska yttranden från vänsterpartister, bland annat om en judisk världskonspiration.
Kritik från SKMA har regelmässigt lett till att riksdagspartierna (ibland efter oacceptabelt lång tid) valt att agera emot dessa avarter. Det enda undantaget är Sverigedemokraterna.
SD sticker ut på två sätt. För det första är det det parti vars centrala företrädare överlägset flest gånger påkommits med grovt antisemitiska yttranden - från grundandet och till nu. För det andra är det det enda riksdagsparti som möter kritik från SKMA med grova motangrepp. Reaktionen mot SKMA är stenhård.
Just Sverigedemokraternas politiska företrädare ska tydligen ha rätt att få uttrycka vilka antisemitiska stereotyper och signalord de önskar utan att möta kritik.
Att Sverigedemokraterna i samma debattartikel oblygt påminner om att regeringen ger ekonomiskt stöd till SKMA framstår som ett förtäckt hot att använda Tidösamarbetet till att minska eller dra tillbaka stödet.
Ett parti där en betydande del av grundargenerationen hade sin bakgrund inom nazistiska, rasistiska eller odemokratiska sammanhang använder alltså sin politiska makt till att utpeka en liten organisation som arbetar mot antisemitism som en politisk motståndare.
Att ett parti i maktställning antyder att man kan använda budgeten till att bestraffa den som yttrar sig kritiskt om partiet i fråga är oerhört.
Ulf Kristersson har nu lovat att SKMA kommer att få fortsatt finansiering, trots den hotfulla tonen från SD. Men budgetförhandlingar sker utan insyn, och i Tidösamarbetet har alla partier veto.
Ansvaret vilar nu tungt på Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Kan Svenska kommittén mot antisemitism fortsätta räkna med ert stöd för att kunna fortsätta sina utbildningsinsatser om antisemitism och kommer stödet till hågkomstresorna att fortsätta även i framtiden, så att vi gemensamt kan fortsätta institutionalisera minnet av Förintelsen?
Cecilia Malmström, fd EU-kommissionär och EU-minister (L)
Olof Jonmyren, politisk redaktör
Ulrica Schenström, vd Fores, fd statssekreterare (M)
David Lega, fd EU-parlamentariker (KD)
Jan Scherman, debattör, författare producent av filmen ”Make democracy great again”
Anna Ekström, fd utbildningsminister (S)
Cecilia Wikström, fd. Europaparlamentariker (L)
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.