Utrikespolitiken är ju rena snömoset
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-02-15
Världen är stor och konfliktfylld! Det är ingen nyhet men det framgick med största tydlighet i riksdagens utrikespolitiska debatt som hölls i går. När jag slog på radion trodde jag först att jag hamnat i en geografilektion. Otaliga länder och världsdelar räknades upp och deras konflikthärdar: Israel. Palestina. Sudan. Afghanistan. Ryssland. Tjetjenien. Tredje världen. USA som förtryckarnation och EU. Partierna var oense om EU och om det mesta egentligen.
Men retoriken var fin. Den handlade om demokrati och frihet, om mänskliga rättigheter, om att ta krafttag och prioritera, om att äga frågan och att se allvarligt på utvecklingen.
Alla var eniga om kampen mot terrorismen och att demokratin var viktig – Urban Ahlin från sossarna efterlyste en strategi för Afghanistan.
Jag blev mest bekymrad och till och med lite ledsen. Så mycket snömos! Till råga på allt på ett politiskt område som kräver så mycket och som kan innebära så mycket om regering och riksdag anstränger sig och bryr sig om människor i andra länder.
Men diktaturers kreatur har uppenbarligen dött, folkrätten tycks helt utagerad och snacket om demokrati och mänskliga rättigheter är bara tomma ord. Svensk utrikespolitik har ändrat skepnad. Finns den?