Vår passivitet hån mot kampen för demokrati
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-06-14
Debattören: Så hindras väljarna bojkotta valet i Iran
1979 skakades Iran av en islamisk revolution som Khomeini ledde från Paris. I februari samma år anlände han till Teherans Mehr-Abad flygplats. Innan landningen av hans Air France frågade journalisten Peter Jennings honom vad han känner nu när han äntligen ser Iran igen och har segrat. Khomeini svarade ”ingenting”.
Det var alltså utan känslor för Iran Khomeini återvände. Mer än 3000 människor avrättades under de kommande två åren. Enbart under tre dagar, den 18-20 september 1981, avrättades mer än 300 personer. Kulmen på dödandet var ändå vad Amnesty International kallar 1988-masakern, då tusentals människor avrättades under en period på sex månader, mellan juli 1988 och januari 1989.
Det är med en sådan mörk historia som islamiska republiken i Iran idag går till, vad de själva kallar, val. Ju närmare vi har kommit denna dag ju mer har islamiska republikens propagandamaskiner kommit igång. Det är viktigare än något annat för regimen att få folk till valurnorna för att på det sättet visa ”hedningarna” och ”guds fiender” att regimen har stöd och legitimitet bland folket.
Samtidigt har oppositionen i exil konstant uppmanat till en landsomfattande bojkott. Det är dock lättare sagt än gjort. I Iran registreras det i ens handlingar om man röstat eller inte. Vid studier på universitet, jobbintervjuer, utdelning av kupong för mat med mera, skall dessa handlingar uppvisas och finns det ingen stämpel som visar att man röstat, då blir det inga studier, jobb eller matkuponger.
Trots det, har allt fler iranier bojkottat regimens val. Faktum är dock, det inte spelar någon roll vem som väljs till president. Först efter att väktarrådet har godkänt en kandidat, får han ställa upp i presidentvalet. Ett av de många krav som väktarrådet och konstitutionen har, är att du är en man. En kvinna får således inte bli president i den islamiska republiken Iran. Väktarrådet består av tolv ledamöter; sex fuquah som väljs direkt av den andliga ledaren samt sex jurister som väljs av chefen för det iranska rättsväsendet, som själv i sin tur är direkt vald av den andliga ledaren. Således är de som ställer upp, fullt lojala till och godkända av den islamiska republikens elit och högsta ledare, andliga-ledaren Ali Khamenei.
Just därför spelar det ingen roll vem som blir president. Och just därför skall och bör vi utanför Iran tona ned diskussionen om ”reformister” och ”konservativa”; de sitter alla i en och samma båt. Att regimen fortfarande spelar dessa två kort är till stor grad för att förminska och osynliggöra den riktiga oppositionen med bas i exil som kräver ett störtande av den islamiska republiken i sin helhet.
Gång på gång har den islamiska republiken i Iran visat sin oförmåga till att reformeras. Fortfarande har vi summariska avrättningar i Iran, landet närmar sig ett kärnvapen samt vägrar samarbeta med världssamfundet och iransk flyktingspionage är världsledande, inte minst här i Sverige där regimen även via flera terrorattentat både mördat och allvarligt skadat exiliranier. Därför borde fokus ligga på att ta itu med hela det islamiska politiska systemet.
Där är det iranska folket långt före västvärlden som ofta på grund av sina handelsintressen agerar försiktigt och oftast naivt mot regimen i Teheran. Senast för fyra år sedan kunde vi bevittna det iranska folkets revolution mot regimen. Det är få som har glömt de blodiga scenerna från Iran när unga som gamla och kvinnor som män gick ut i gator och torg för att protestera mot den islamiska republiken.
Idag kommer det iranska folket att bojkotta den islamiska republikens så kallade val. Den passivitet som världssamfundet under lång tid visat gentemot Iran och det iranska folkets kamp för frihet är ett hån mot demokratin. Det krävs mer än ord och visor för att ta itu med en regim som mördar sitt eget folk!
Ardavan Khoshnood
Ordförande, Föreningen för demokrati i Iran