Svensk demokrati mår lite tjyvtjockt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-06-28
Sverige har alltid haft hög svansföring när det gäller vårt demokratiska system. Detta trots att alltfler människor upplever att de inte kan påverka politiken, att alltfler medlemmar lämnar de politiska partierna och att missnöjespartier redan finns i praktiskt taget varje kommun.
Men de folkvalda riksdagsledamöterna sitter tryggt i sin borg skyddade av mäktiga partiapparater och statliga skattepengar som kan finansiera deras ständiga behov av nya ombudsmän. De representerar folket men i fråga efter fråga fattar de beslut som har liten förankring. Men det är inga problem eftersom demokratibegreppet har definierats om.
Numera är demokrati detsamma som riksdagspartierna. Att politiken utformas och beslutas i slutna makthierarkier som bygger på att chefen vet bäst anses bara logiskt. Folk begriper ändå inte frågorna och politikens uppgift är att idka opinionsbildning. Typ rösta ja till EMU så slipper du växla när du åker utomlands.
Nya partier som försöker komma in i riksdagen motarbetas på alla sätt. Dels brukar de etablerade partierna kräva av medierna att uppstickare inte ska få utrymme i valdebatter, dels vägrar de samarbeta eller ens diskutera politik med dem. Att en undersökning nu visar att var fjärde politiker som kryssades in av väljarna i personval inte har någon makt är bara logiskt. De är utbölingar – populister – som hotar den etablerade partiapparaten.
