SD:s tiggeripolitik – allt annat än föredömlig

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-12-10

Slutreplik om SD:s tiggeripolitik

Sverigedemokraten Paula Bieler berör inte med ett ord hur hennes parti, i sin officiella reklamkampanj ”Stoppa det organiserade tiggeriet”, använt förljugen statistik och friserade citat. De myndigheter som SD lutar sig mot har sågat kampanjen. Ändå har partiet fortsatt driva den.

Inte heller svarar Bieler på vår kritik om att de begrepp och myter som Sverigedemokraterna torgför – att tiggeriet till största delen är organiserat av kriminella nätverk och att de flesta tiggare är offer för människohandel – är klassiska antiziganistiska myter.

Socialstyrelsen, Länsstyrelsen och polismyndigheten drar tvärtom samma slutsatser som socialtjänstens fältarbetare, frivilligorganisationer och de poliser som dagligen träffar tiggarna: det organiserade tiggeriet består av stora familjer, släkter eller människor från samma byar på Balkan. De är fattiga på hemmaplan. Därför är de här.

Kanske ska man inte vara förvånad över att ett parti, vars företrädare regelmässigt hetsar mot romer, inte har några problem med att affischera med rasistiska lögner.

Men när Bieler hävdar att SD:s politik skulle vara ett föredöme för resten av Europa gör hon sig mer än lovligt löjlig. Tiggeriförbud, deportationer och retorik som spelar på fördomar är väl beprövad politik. I mer än 500 år har den permanentat det romska utanförskapet över hela kontinenten. Och gång på gång har de problem som förtrycket och förföljelserna skapat fortsatt att hemsöka Sverige liksom övriga Europa. Räcker det inte nu?

Rola Brentlin

Aaron Israelson

Författare till boken ”Vi kallar dem tiggare”