Kvinnojourer måste få ett bättre stöd
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-11-24
M i Stockholm: Våld i nära relation är ett folkhälsoproblem, ändå saknas resurser
DEBATT. Kvinnojourer gör ett ovärderligt arbete för att trygga människors säkerhet. Samtidigt vittnar allt fler om ekonomiska utmaningar, hot och otrygghet, inte bara för boende utan också för personalen.
Därför ser vi fem utvecklingsområden som inte bara stärker samhällets skydd, utan också skapa tryggare förutsättningar för alla.
1. Ekonomiskt stöd ska ges från kommun och staten till verksamma kvinnojourer, men det kommer också med en skyldighet att hålla hög kvalitet. Därför vill vi införa en nationell certifiering av jourer och skyddade boenden i kombination med ökad kvalitetsgranskning genom kontinuerlig uppföljning av verksamheterna med tydliga nyckeltal. Så som skattad psykosocial hälsa och nöjdhet hos de boende, antal direkta hot och våldshändelser, men också antal individer, boendedygn. På så sätt kan transparensen inom verksamheternas arbete öka utan att röja personskyddet för enskilda samt att jourerna kan känna trygghet i att om belastningen ökar så ökar också stödet.
2. Verksamheter som har svårigheter att hantera ekonomi ges inte sällan extra bidrag vid upprepande tillfällen, samtidigt som de med god ekonomisk hållning får minskat stöd. Även om alla kan hamna under omständigheter där kortsiktig hjälp behövs måste incitamenten alltid vara en stabil ekonomi. På nationell nivå är anslagen från Socialstyrelsen kopplade till krav på utveckling och kan inte ges till basverksamhet. På kommunal nivå ges bidragen ofta från år till år, kopplat till kommunens gränser, vilket leder till ekonomisk osäkerhet för jourer. Här behöver vi se över bidragen så att fler bidrag kan ges för flera år i taget men också möjlighet att ge statliga verksamhetsbidrag till jourer med nationellt upptagningsområde.
3. Vi ser en verklighet där medarbetare inte vågar sova i sina egna hem på grund av hot kopplat till deras jobb. Omständigheter som vilken annan arbetsgivare aldrig hade accepterat, men som för dem som arbetar vid ett skyddat boende är vardag. De som skyddar gör det med sin egen säkerhet som insats. Att ge medarbetare skydd ryms inte alltid inom verksamheternas ekonomiska stöd. Därför menar vi att stöd till vakter, personlarm och andra insatser måste till för att personalen ska orka och våga arbeta kvar.
4. Säkerhetsrisker gör att det finns barn som inte kan gå i förskola och skola när de vistas på skyddat boende. Kommunerna är skyldiga att ge stöd för att barnen ska kunna fortsätta sin skolgång. Genom mobila undervisningsteam kan barnen på så sätt få ta del av sin skolgång på jouren, eller få ta del av förskoleverksamhet så att de inte hamnar efter i skolan. Inte minst ger det barnen ett avbrott i vardagen där de får vara just barn.
5. Många har inte gått utanför dörren eller haft ett jobb på flera år vilket skapar en beroendesituation även efter ett skyddat boende. Kommuner ska därför erbjuda utslusslägenheter. I Stockholms stad vill vi ge ett särskilt uppdrag till vår bostadssociala stiftelse SHIS att de som blir utsatta för våld i nära relationer ska erbjudas utslusslägenhet i de fall de inte kan bo hemma.
Våld i nära relation är ett folkhälsoproblem, ändå saknas tillräckligt med insatser. Vi kan inte acceptera en verklighet där jourer överlever tack vare ideellt engagemang och att privata företag går in för att stödja upp. Många kommuner ger ett stort stöd men vi är övertygade om att genom mer långsiktigt stöd till verksamheterna samt skydd för personalen, kan vi åstadkomma än bättre stöd till de som behöver det mest.
Anna König Jerlmyr
Oppositionsborgarråd, Stockholm stad (M)