Jag lever inte som jag lär
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-02-26
Oj oj oj, nu kan vi äta miljövänligt också. Att fisken som blir fiskpinnar skickas över hela världen visste jag. Jag köper sällan fiskpinnar, mest för att jag inte gillar det. Men jag retar mig förskräckligt på hur vi hanterar mat. Jag tror egentligen stenhårt på det lokalproducerade, men inser snabbt att jag inte lever som jag lär.
Hallon har jag i trädgården men köper ändå hallonsylten i affären. Det är lika illa med äppelmoset. Potatisen orkar jag inte odla, men jag köper den i alla fall inte skalad och färdigkokt. Jag har dock en väninna som gör det. Ost som lokaltillverkas har vi hemma i byn, men väldigt ofta köper jag den ändå inplastad i affären tre mil bort. Det är illa! Skärpning på alla punkter.
Vatten dricker jag förstås, och tack och lov har det ingen klimatpåverkan. Purjolök borde jag kunna äta mer eftersom den är bra för klimatet. Då bidrar jag lite. Men det är förskräckligt när man förstår att allt vi gör och äter har en konsekvens för något annat eller någon annan. Ändå är det inget vi tar på särskilt stort allvar. Jag inser att jag är en miljöbov på många områden och det känns lite brutalt faktiskt.