Gaypolisen: Nästa år går vi i Pridetåget igen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2013-08-23

Ani Rezas bild av polisen är onyanserad och raljant

Jag är polis och styrelsemedlem i Föreningen Gaypoliser. Jag skriver detta i egenskap av den jag är: en ung, lesbisk kvinna inom polisen. Om jag skriver utifrån ett priviligierat perspektiv? Ja, till viss del, men jag har, precis som varje enskild individ, som Martin och som Ani, mina erfarenheter och att gå i Pride eller ens vara öppen med min sexuella läggning har varit svårt och dyrköpt.

För andra året i rad gick jag i Prideparaden i uniform under Gaypolisens banderoll. Jag är hbtq-person och jag räknar mig precis som både Ani och Martin till den skaran som försöker göra skillnad, och jag menar faktiskt att jag gör verklig skillnad – varje dag. Jag tillhör inte normen inom svensk polis och bara genom mitt yrkesval bidrar jag till att motverka ordningen som till stor del fortfarande råder inom polisen och i samhället i övrigt.

Vem äger rätten att frånta mig och de övriga som gick tillsammans med mig i paraden att vara med och verka inom hbtq-rörelsen? Ani skriver ”I år visade ert agerande tydligt hur konflikter inom hbtq-rörelsen kvarstår”. Tvärt emot vad Ani skriver, menar jag att det är aktionsgruppen som protesterade mot polisen och i förlängningen mot mig som deltagare och hbtq-person, som upprätthåller konflikterna inom hbtq-rörelsen, genom att ta sig rätten att bestämma vem som bör få lov att delta i paraden och i den stora familj som kämpar för mänskliga rättigheter.

Anis bild av polisen är onyanserad och raljant: att friskt blanda historia och nutid, amerikansk och svensk polis, för att skapa en nidbild är oseriöst. Självklart ska polisen kritiseras och till skillnad från Ani är jag ofta kritisk mot min egen organisation. Politiska auktioner kräver kunskap om vilka de riktas mot och Gaypolisen, den grupp ni demonstrerade mot, är en ideell förening som arbetar för hbtq-personers rättigheter i och utanför polisen. Vi vill ändra attityder inom polisen och vår vision är att ”ingen polisanställd i Sverige kränker någon människa i eller utanför polisen med anledning av att den är homo-bisexuell eller transperson”. En del av det arbetet är ett synligt deltagande vid hbtq-evenemang i Sverige och internationellt. 

Ani skriver om historia, om upproret vid Stonewall Inn i USA 1969, där Pride har sitt ursprung i ett uppror. Jag håller med. Det är historia som vi ska lära oss av, som vi har lärt oss av- och som har gjort att en förändring varit möjlig. När jag år 2012 deltog i Dublin Pride, som representant för svensk polis, gick jag i uniform tillsammans med kollegor från flera andra europeiska länder. Garda, den irländska polisen och dess medlemmar i hbtq-föreningen, fick inte lov att gå i paraden i uniform. Det var inte tillåtet för poliser att i sin yrkesroll ta ställning för hbtq-rättigheter. För att visa vårt stöd och för att kämpa för förändring gick vi tillsammans med dem. Jag frågar Ani om det är så hon önskar att det återigen ska bli i Sverige, när hon kräver att poliser ska gå som privatpersoner i tåget?

Jag har kollegor som tidigare inte vågat vara öppna med sin sexuella läggning och kollegor som fortfarande inte vågar vara det. Det finns inte en enda öppet homosexuell man inom polisen i Skåne. Gaypolisens medverkan i paraden är för dem, för alla hbtq-personer, och inte för att upprätthålla ”statlig makt och repression”, som du skriver. Gaypolisens medverkan innebär opinionsbildning och stöd, det bidrar till att skapa ett mer öppet och tillåtande samhälle.

Det är inte polisen som kriminaliserar människor, det är lagen och politiken. Det är inte Gaypolisen som står för hbtq-fobin och förtrycken i samhället – vi kämpar mot dem. Med demokratiska metoder kommer jag att fortsätta arbeta för förändring, både inom polisen och i samhället. Jag tror att vi som jobbar med hbtq-frågor behövs i alla samhällets instanser. Det är så den verkliga skillnaden uppstår. Ni vill att vi ska gå i Prideparaden som privatpersoner, att vi ska dölja en del av oss själva. Det kommer inte att hända. Nästa år går Gaypolisen återigen i paraden, stolta över vilka vi är och hur långt vi har kommit.

Hanna Einarsson

Polis i Malmö och styrelseledamot i Gaypolisen