Lägg inte skuld på arbetande mammor
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2012-05-10 | Publicerad 2012-05-09
Rossana Dinamarca (V): Vi har redan tillräckligt dåligt samvete för sena hämtningar
Psykologen Eva Rusz ondgör sig över småbarnsföräldrar som arbetar. Hon påstår fräckt att vi skulle sätta allt framför våra barn – vårt självförverkligande, våra karriärer och vår träning. Det är en nidbild av föräldrar hon målar upp. Det är inte den bilden jag har av de föräldrar jag möter när jag lämnar och hämtar mitt barn på förskolan. Tvärtom är vi ganska många som ständigt går med dåligt samvete för att vi inte hinner hämta tidigare på förskolan och ha mer tid med våra barn, eller för att vi smugit i väg från jobbet tidigare och lämnat kollegorna i sticket.
Låt mig inledningsvis göra klart att vi som har barn i förskolan inte har abdikerat från vårt föräldraskap. Vi har inte heller slutat älska våra barn. Vi är fortfarande de viktigaste personerna i våra barns liv och de som barnen starkast anknyter till.
Barnomsorgens införande har varit en av de viktigaste reformerna för kvinnors oberoende och självständighet. Tillgången och rätten till en bra och flexibel barnomsorg har länge varit och är fortfarande en viktig feministisk fråga. Den har gett oss kvinnor möjligheten att själva försörja oss och slippa beroendet av en man.
I dag är dock förskolan så mycket mer och handlar i första hand om en pedagogisk verksamhet som främjar barns inlärning och utveckling. Det är i förskolan barnen gör avstamp för det livslånga lärandet. Den har betydelse för vad våra barn lär sig, hur mycket de lär sig och hur de utvecklas. Lärandet i förskolan bygger på att barn lär sig genom att leka, samspela, utforska och skapa. Verksamheten ska stimulera och utmana barnens utveckling och lärande.
Resultat från Pisa-undersökningar visar att barn som har gått i förskolan klarar sig bättre än övriga barn. Det finns exempelvis ett statistiskt samband mellan hur goda matematikkunskaper eleverna har i grundskolans senare år och om de har gått i förskola eller inte.
Förskolan är inte bara till för att tillgodose våra behov av omsorg när vi arbetar utan i allra högsta grad även för barnens utveckling. Sen ska vi inte sticka under stol med att för alltför många barn kan förskolan även vara ett andningshål, en fristad. Vi har dessutom en växande fattigdom bland barn. Dessa barn är de som allra bäst behöver förskolans verksamhet för sin sociala och kunskapsmässiga utveckling.
På en punkt vill jag ge Eva Rusz rätt och det är när hon skriver om de alltför stora barngrupperna. Lärartätheten är naturligtvis viktig även på förskolan. Vänsterpartiet menar att fokus bör ligga på att förskolan ska vara avgiftsfri, tillgänglig och likvärdig för alla. Därför vill vi att avgiftsfri allmän förskola införs från ett års ålder, vi vill dessutom utöka rätten till minst 30 förskoletimmar per vecka. Det skulle innebära att rätten till förskola stärks för barn till arbetslösa och föräldralediga. Vill vill också införa en maxgräns på 15 barn per grupp och fem barn per personal i förskolan.
Lärarnas kompetens är också en mycket viktig faktor för kvaliteten i förskolan. För att den pedagogiska utvecklingen av förskolan ska fortsätta vill Vänsterpartiet genomföra en samlad satsning på fortbildning och kompetensutveckling för all personal i förskolan i syfte att minska kunskapsgapet och höja kvaliteten. Målet på sikt ska vara att alla är förskollärare.
Lösningen är inte att skuldbelägga stressade föräldrar och förskolepersonal. De människor som bryr sig allra mest om barnen.
Rossana Dinamarca