Sanningen om Estonia måste fram
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-03-11
På den förra regeringens uppdrag pågår för närvarande utredningar vid olika forskningsinstitutioner om hur passagerarfärjan Estonia kunde sjunka. Enligt senaste bud ska de presenteras den 5 maj i år.
Trots att de alltså ännu inte är offentliggjorda har en del resultat droppats på sistone. Konsekvensen att sippra resultaten blir dels att de medborgare som är engagerade eller berörda i frågan får sämre möjligheter att bedöma det utredningsarbete som bedrivs, dels att helhetsbilden av de pågående studierna förloras.
Om syftet är att försöka desarmera ämnet så att intresset för och debatten om resultaten förhoppningsvis ska vara minimerat vid offentliggörandet, kan det i så fall förmodas ligga i linje med den attityd det offentliga inte sällan visat efter Estonias förlisning. Hit hör till exempel mer eller mindre godtyckliga hemligstämplingar, ”glömska” och munkavle, förstörda dokument, förkomna eller redigerade handlingar och videoband samt frånvaron av ansvar.
Nu görs gällande att vattenintag via ventilöppningar på fartygets sidor vid slagsidan bidrog till att påskynda sjunkförloppet, något som aldrig framfördes av haverikommissionen JAIC (Joint Accident Investigation Commission) 1997. Enligt bestämmelser i den internationella Lastlinjekonventionen från 1966 ska ventilationstrummor placeras så högt på ett fribords överbyggnadsdäck att fartyget temporärt ska tåla krängningar utan att vatten tränger in. På Estonia i så fall ovan däck 4. Varken av fotografier eller av myndigheter/kontrollorgan godkända ritningar framgår dock att några sådana ventilationsmynningar skulle finnas. Rör det sig om ett fuskbygge frågar vi oss varför det inte påtalades av de svenska eller finska sjöfartsinspektionerna 1980-1994 eller av JAIC därefter?
Dykare har avböjt att svara på forskarnas frågor. Varför? Rör det sig om självständiga beslut eller grundar de sig på andras vilja? Vilkas? Vilka är motiven?
Vi noterar att holländska Marin, som ingår i ett av konsortierna, i tidigare studier konstaterat att det fordras ett hål under eller vid vattenlinjen för att förklara fartygets hastiga sjunkförlopp.
Ett juridiskt märkligt gravfridsavtal hindrar dyk-operationer vid fartyget. Med dagens teknik kan sådant lösas och så länge förbudet gäller kommer också vissa frågetecken kring haveriet att bestå. Men en äkta demokratisk rättsstat får aldrig avhända sig sanning, heder och ansvar i relationen till medborgarna.
Per Björkman,
advokat
Henrik S Järrel journalist,
f d riksdagsledamot
Stefan Torssell sjökapten,
f d byrådirektör Sjöfartsverket