Arbetsgivarens fel att män får högre lön
May Mattsson på Försäkrings-
kassan skriver på debatt
May Mattsson arbetar på Försäkringskassan i Katrineholm. Hon tjänar 18 305 kronor i månaden. Hennes manliga kollega tjänar 18 550 i månaden. När May Mattsson fick veta det anmälde hon sin arbetsgivare till Jämo.
”Min löneutveckling har länge släpat efter, nu är gränsen nådd för vad jag tänker acceptera”, skriver May Mattsson på Aftonbladet Debatt.
Jag har arbetat på Försäkringskassan i 25 år. På kontoret i Katrineholm har jag jobbat sedan 1979. Fram till i mitten av 90-talet var min löneutveckling normal. Därefter höjdes min lön med 895 kronor på fem år. Eftersom jag inte brytt mig så mycket om pengar – då jag anser att det finns viktigare saker i livet – blev det nästan en chockupplevelse när jag började titta på de senaste årens löneutveckling på min arbetsplats. Jag insåg att min löneutveckling var urusel och bad min chef att skriftligt förklara varför det var så. Jag har ofta fått höra att jag är duktig och att jag gör ett bra jobb. Då kan man ju undra varför det inte märks i lönekuvertet.
Att jag är duktig och gör ett bra jobb vet jag väl, men man kan inte handla mat för beröm och inte är det mycket till pensionsunderlag heller. Något svar på min förfrågan fick jag i alla fall inte av min chef. Sedan gick hon i pension.
Jag skrev då ett brev (1999) till direktör Solveig Lindblom, direktör för Försäkringskassan i Sörmland. Jag jämförde mig då med en kvinna med samma arbetsuppgifter som jag själv, som tjänade över 1 000 kronor mer än vad jag gjorde. Jag har gått från kontorsbiträde till expeditör, biträdande assistent till assistent (direkt under chefsnivå) som jag var när nivåerna togs bort 1992 och alla blev försäkringssekreterare. I dag handlägger jag felutbetalningar för Försäkringskassans alla ärendeslag i hela Sörmland och beslutar också om eftergifter. Det innebär att jag måste ha kunskap om lagstiftningen inom de olika områden som det gäller och känna till prejudicerande domar. Jag gör också utredningar gällande misstanke om försäkringsbedrägeri. Det blir då jag som blir kallad som vittne i tingsrätten. Jag för också Försäkringskassans talan i tingsrätten vid tvistemål. Min lön står inte i proportion till det ansvar som mitt arbete kräver. När jag fick besked om vad min lön skulle bli från och med april förra året skrev jag brev (2002) till Birgitta Wahlström, verksamhetschefen för Försäkringskassan i hela länet. Hon var den person som skrev under avtalet. Jag begärde omförhandling av min lön. Svaret löd att det inte blir någon omförhandling utan jag ska vänta till i juli i år. Eftersom jag fyller 65 år i maj 2003 har jag möjlighet att gå i pension före nästa löneförhandling, men det hade jag ingen avsikt att göra. En kopia av mitt brev sände jag även till facket som godkänt avtalet. Jag har ännu inte fått svar från fackets ordförande Maud Lundqvist. Jag skrev brevet den 11 november förra året.
Sedan några år tillbaka finns instrument för att mäta hur många beslut man fattar per månad hos Försäkringskassan, det görs också granskningar av ärenden både före och efter beslut så att man kan se om handläggningen utförts på rätt sätt. Detta borde vara ett bra sätt att värdera ett arbete vid en lönesättning. Även fritidsstudier borde enligt min uppfattning uppmuntras genom extra lönepåslag. Jag har gått tre datakurser (med godkänt betyg), läst redovisning, beskattning och företagsanalys. Dessutom har jag läst ekonomistyrning, finansiering och kalkylering (allt med godkända betyg). Samtliga kurser har gett mig kunskap som jag använt i yrket.
Jag bestämde mig, efter att inte ha vunnit något gehör från mina chefer eller facket, att titta igenom lönelistorna på min arbetsplats. Det visade sig att vissa av den personal som arbetar med kundmottagning och lämnar muntliga besked till kunder – som man sedan inte behöver stå för om det senare skulle visa sig att uppgifterna är fel – har högre lön än vad jag har som alltid lämnar skriftliga beslut som sedan kan överklagas ända upp i Regeringsrätten.
Det visade sig också att den man som arkiverar de beslut jag fattar har högre lön än vad jag har. Han tjänar 18 550 kronor i månaden, jag tjänar 18 305 kronor. När jag upptäckte detta kände jag att min gräns var nådd.
Jag tänkte inte längre acceptera att inte få några vettiga svar på varför min löneutveckling var så låg eller att den här mannen tjänade mer än vad jag gjorde. Jag anmälde min arbetsgivare till Jämo för lönediskriminering. Jag kan lugnt påstå att det var det lättaste beslutet jag fattat i år...
Jag har inte hört så många beska kommentarer på jobbet – i efterhand – men man är kanske inte i fikarummet när det pratas. Men jag känner faktiskt att de flesta verkar vara positiva till det jag har gjort. Jag märker mer och mer att folk på stan eller till och med hos tandläkaren tycker att jag har gjort rätt och menar att jag ska stå på mig. Sedan finns det så klart de som är sura eller inte tycker att man ska bråka. Som hellre fjäskar för chefen... Cheferna har å sin sida behandlat mig väl efter all uppståndelse.
Jag visste när jag anmälde till Jämo att det skulle kunna hamna i medierna. Lokaltidningen gjorde ett reportage och först ville jag inte att de skulle skriva ut mitt namn, jag ansåg inte att det var nödvändigt. Då var det min dotter som sa att ”jo, sätt ut namnet!” Så det gjorde jag. För att jag står för det jag gjort.
Jag känner inte att det vilar något ansvar på mannen som har högre lön än vad jag har, ansvaret ligger hos min arbetsgivare som skriver under avtalen. Jag tycker även att det är sorgligt att det lokala facket inte ställde upp för mig. Det är deras uppgift. De har fortfarande inte svarat på mitt brev. De sitter i knät på arbetsgivarna och är bara rädda om sitt eget skinn. Jag tror att fler kvinnor, och människor överhuvudtaget, skulle våga stå på sig om facket ställde upp för dem.
May Mattsson, handläggare Försäkringskassan Katrineholm
Fotnot: Jämo har överlämnat ärendet gällande May Mattsson till Statsjänstemannaförbundet ST. Facket har begärt lokal tvisteförhandling.