”Jag är åtminstone inte homofob”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-28
Lisa Magnusson sätter sig inte till doms över andras kärlek. Eller?
Allt fler vågar vara öppna med sin sexuella läggning på jobbet, visar en färsk undersökning. Ja allt fler av de som är homo och bi alltså. Heterofolk har väl aldrig ens behövt fundera på om de borde eller inte, ifall det verkar onödigt in your face att säga nåt, ifall det kanske är bättre att bara mumla nåt undvikande om att man umgåtts med en kompis när kollegorna frågar om helgen. Därför är det goda nyheter att 75% av testdeltagarna faktiskt vågat komma ut på jobbet. Mer förskräckande är förstås att nästan hälften av dem sedan fått skit från en arbetskamrat för att de är det de är, ja en av tio har till och med fått förnedrande kommentarer från sin chef!
Jag blir så förbannad när jag läser om det där. Att mänskor har mage att sätta sig till doms över andras kärlek på det där sättet, tänker jag uppbragt. Vi skriver år 2008, och vi borde fan ha kommit längre än så. Tur att åtminstone inte jag är sådär inskränkt. Eller är jag?
Jag bläddrar några sidor i tidningen och läser om en 15-öring som kärat ned sig i sin historielärare. Läraren är 34 år äldre än hon och jag rynkar på näsan såsom jag alltid gör åt hon: tonåring, han: 104. Jag tänker att hon inte vet vad hon gör, att han är en patetisk gamling. Ung man plus äldre kvinna känns lite fräschare, men bara lite. Om båda parterna är åldriga russin är det bara gulligt ifall de är kära förstås, eller ja, så länge de inte grovhånglar som det där äldre paret på tunnelbanan en gång. Är man över 65 är sånt bara motbjudande, det vet ju alla, och när en ny studie visar att de flesta 70-taggare faktiskt är positiva till älskog så säger jag LALALALA.
Jag har åsikter om andra sorters romanser också. Typ silikonbrudar, dessa arma mänskor, det är klart att de är brända i huvudet, riktiga offer, kommer från trasiga hem och hela den bagen. Egentligen suktar de bara efter kärlek men deras pojkvänner behandlar dem som skit, och aldrig att han skulle presentera henne för mamma liksom. Fast värst är förstås såna där svennegubbar som är ihop med thailändskor, fy fan. Jag tänker alltid äcklat att oj, då har han varit och hämtat hit henne, han dricker säkert för mycket och slår henne och tvingar henne till förnedrande sex.
Visst, det är väl ganska dumt av mig att tänka sådär. Men jag är åtminstone inte homofob, säger jag uppmuntrande till mig själv, så därför kan jag med gott samvete känna mig duktig ändå. När jag träffar bögar och flator och mittemellan så ler jag ett helt naturligt leende och är glatt nyfiken på dem, fast inte FÖR nyfiken utan bara alldeles lagom, som med vem som helst. Det är ju ändå viktigt att visa att man ACCEPTERAR dem oavsett, att det är OKEJ, ja det måste vi vara noga med att understryka. För kärlek är nåt fint. Och vi är alla lika mycket värda.