Det är ingen katastrof att byta partiledare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-24
Lars Leijonborgs tid som partiordförande är slut. Kritiken mot honom har varit hård. Bortsett från kristdemokraterna har de borgerliga partierna intensiva debatter och högt i tak ifråga om partiledare. När missnöjet sprider sig diskuteras partiledarens brister både offentligt och internt. Det är heller ingen katastrof att byta partiledare. De är ganska många som fått lämna sina poster under mindre angenäma förhållanden.
Socialdemokratin har en helt annan tradition. Den är ungefär som i de gamla kommunistdiktaturerna. Partiledare får tåla kritik på en lagom nivå, men att kräva någons avgång är omöjligt.
Mona Sahlin talade varmt om de ”snälla kritikerna” när hon installerades. Det är personer som kritiserar lagom utan att äventyra partiledningens förtroende. Göran Johansson i Göteborg gick helt klart över gränsen när han kritiserade Göran Persson för maktfullkomlighet i samband med försvarsnedläggelsen. Då blev han utfryst.
Kanske kommer demokratin också ifatt socialdemokratin. Göran Persson befarade att hans dagar var räknade och avgick för att slippa bli avsatt.
Mona Sahlin är ju kvinna och rörelsen behandlar kvinnor mycket mer brutalt än männen. En kvinnlig partiledare kan inte räkna med samma interna lojalitet. Mona får nog se upp!