Utan mirakel – inget bidrag
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-02-16
Sturmark: Staten diskriminerar de sekulära humanisterna
Regeringen har genom kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) beslutat att livsåskådningar utan övernaturliga inslag inte förtjänar samma behandling som andra livsåskådningar. Det är inte värdigt en sekulär stat.
Den svenska staten delar årligen ut cirka 50 miljoner kronor i statligt stöd till olika livsåskådningssamfund. Bland bidragsmottagarna finns bland annat pingströrelsen, evangeliska frikyrkan, muslimska samfund, liksom judiska och buddhistiska församlingar.
En förutsättning för statsbidrag är att organisationen bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på, är stabilt och har egen livskraft. Det finns skäl att ifrågasätta om nuvarande bidragsmottagare till alla delar verkligen uppfyller kravet på att stärka samhällets grundläggande värderingar, där det bland annat ingår att verka för jämställdhet och motverka diskriminering med avseende på till exempel sexuell läggning.
När staten väljer att finansiera livsåskådningssamfund bör likvärdighetsprincipen tillämpas. Den innebär alla medborgares rätt till likvärdig behandling. Så är det inte i dag. En sekulär livsåskådning som humanismen diskrimineras i dag av staten helt utan sakliga skäl.
I december 2009 beslöt regeringen att den största livsåskådningsorganisationen som företräder den sekulära humanismen i Sverige, förbundet Humanisterna med i dag närmare 6?000 medlemmar, inte skall vara berättigat till något sådant statligt stöd. I Norge är ordningen en annan. Där utgår statsbidrag till de norska Humanisterna på samma villkor som för andra livsåskådningssamfund. Samma sak gäller till exempel i Belgien och Holland.
Humanisterna företräder den sekulära humanismen, en livsåskådning utan inslag av gudstro. Humanisterna betonar i stället människans egna moraliska ansvar, mänskliga rättigheter, jämställdhet, ickediskriminering och förnuftets förmåga att söka kunskap och skapa en bättre värld. Humanismen som livsåskådning har sina rötter i den filosofiska upplysningstraditionen och uppfattar det som händer i världen som orsakade av naturliga händelser eller mänskliga handlingar och val.
Förbundet Humanisterna är ett av Sveriges snabbast växande livsåskådningsförbund med lokalavdelningar över hela landet. Humanisterna har under 2009 haft en medlemstillväxt på över 25 procent.
Det bör noteras att bidrag från staten till livsåskådningssamfund inte förutsätter en gudstro. Buddhisterna är i dag bidragsberättigade, men tror varken på en eller flera gudar. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth motiverar skriftligen varför hon inte tillämpar likvärdighetsprincipen för buddhister och humanister:
Skillnaderna [mellan humanismen och buddhismen] är dock markanta, dels betraktas buddhismen som en av de stora världsreligionerna med ca 500 miljoner anhängare runt om i världen, dels innehåller buddhismen en transcendental dimension, något som Förbundet Humanisterna tar avstånd ifrån.
Kulturministern avslöjar i detta korta stycke tre allvarliga missuppfattningar:
Den svenska lagstiftningen för statsbidrag bygger på antalet medlemmar i den svenska organisationen, inte på en bedömning av den internationella livsåskådningsfördelningen. Förbundet Humanisterna har många gånger fler medlemmar än Sveriges Buddhistiska samarbetsråd.
Humanisterna representerar människor med sekulär livssyn, till exempel ateister, agnostiker eller de som ser gudsfrågan som irrelevant. En sådan livsåskådning utgår från människan och sekulär etik. En sådan livsåskådning omfattas av cirka 750 miljoner människor i världen, betydligt fler än buddhisterna.
Humanisterna tar inte avstånd från en transcendental dimension. Gränsöverskridande upplevelser förutsätter inte gudstro. Också inför naturens skönhet eller som lyssnare till musik kan man uppleva en sådan dimension.
Att den svenska regeringen så ofta talar om vikten av tolerans mot olika livsåskådningar, samtidigt som den så tydligt diskriminerar den upplysningsfilosofiska och sekulära humanismen, är inte värdigt en stat som vill kalla sig sekulär. Kulturministern bör omgående ompröva sitt beslut.
Christer Sturmark