”Ni kommer att få vårda era föräldrar”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-06
Fyra 75-plus-kvinnor om framtidens äldrevård: Partierna måste ge besked innan valet
Aldrig har väl framtiden tett sig så oviss för de äldre. Det sägs att samhället i framtiden inte kommer att ha råd med så många vårdbehövande pensionärer. De äldre som redan i dag behöver mer omsorg än det finns pengar för har särskild anledning att oroas. Framtidens äldre blir i allt större utsträckning hänvisade till att vårdas av anhöriga eller av en alltmer restriktiv tillsyn i hemmet.
Beslutsfattarna är i de åldrar då man inte tror annat än att man ska leva gott och länge – det är mänskligt. Även vi trodde att allt skulle vara som vanligt efter pensioneringen när vi var 40–60 år. Nu får den åldersgruppen vara på sin vakt:
Ni får vara beredda på att ta tjänstledigt när era föräldrar eller andra närstående lider av brist på äldrevård. När ni går i pension har ni inte en chans att komma undan kravet på anhörigvård, då har ni tid och resurser för det. Utlandsresor och annat kul på äldre dar kan ni glömma!
Allmänintresset innebär att beslutsfattarna måste tänka utanför valperiodernas ramar och planera NU! Egenvård, motion, goda vanor och ett glatt sinnelag lyfts fram allt mer som förhållningssätt hos den enskilde. Det räcker långt – men inte ända fram.
Under åren 1980–2005 ökade antalet 85-plussare med i genomsnitt 5 100 personer per år. 2025–2035 kommer ökningen att vara 15 200 personer per år. Det kommer att innebära stora omställningskrav och kostnadsökningar inom vård och äldreomsorg. Att antalet äldre ökar beror inte bara på den stora 40-talistkullen utan också på den ökade medellivslängden.
Allt fler kommer alltså att leva allt längre. Finansiering av välfärdstjänster kommer att bli en gigantisk utmaning och ställer långt större krav än sedvanlig fyraårsplanering i kommuner och landsting.
Vi kräver långtidsplanering. Vi vill före valet veta hur partiernas planer ser ut för vård och omsorg. Man bör på politisk nivå markera att det säg år 2030 ska finnas ett bestämt antal välutbildade personer för offentlig respektive privat hemtjänst. Likaså bör det finnas preciserade siffror för antalet trygghetsbostäder och vårdplatser på akutsjukhus, sjukhem, äldreboende eller motsvarande. En sådan planering går att mäta resultatet av. Och det är resultatet som räknas.
Vi som skriver detta är kvinnor som stod på barrikaderna på 70-talet. Nu är vi 75 plus och vi är rejält oroliga för vår egen vård och omsorg. Vem kommer att ha ansvar för våra behov när det är dags? Hur blir det efter 2035? Det vågar vi inte ens tänka på. Ska vård och omsorg framöver helt och hållet bygga på anhörigas insatser?
Gerd Forssell, Stockholm
Barbro Hellberg, Falun
Nancy Nilsson, Stockholm
Christina Westman, Solna