Ett steg mot en sedlighetspolis
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-05-17
Erik Hörstadius: Sakta men säkert försvinner vår frihet
Det händer inte ofta – men ibland måste även jag säga: JAG HADE FEL!
Eller vadå ”måste”? Det är skönt att ibland ha fel. Det betyder rimligtvis att ens världsbild är under utveckling, att man kan ta in nya fakta och perspektiv.
Om rökstoppet på krogen 2005 hade jag rejält fel. Jag såg det först som ett utslag av makthybris hos politiker och andra förmyndare: Ni små människor där ute är för korkade för att bestämma själva över era liv…
Men själv rökare på den tiden insåg jag snabbt att det ju ofta blev jättemysigt i rökrutan utanför restaurangen; att kläderna stank mindre; att man rökte färre cigg per kväll – och så var det förstås bra att de restauranganställdas hälsa förbättrades.
Förmyndarna hade rätt den gången!
Nu vill Folkhälsointitutet ge sig på även utomhusrökning. Uteserveringar, lekplatser, tågperronger etc. Fast då skriker det i hela organismen: Hit men inte längre!
Rökstoppet inomhus hade tveklöst äkta folkhälsoargument som grund. Men utomhus är ju effekterna av passiv rökning så mycket mindre – ja, i princip obefintliga – att det inte längre kan handla om att förbättra miljö och mysfaktor. Utan om att för miljonte gången banka in budskapet att RÖKNING ÄR DÅLIGT, SKADLIGT, HEMSKT.
Men upplysningsvis: det vet rökarna. De (vi) blir färre och färre. Själv fimpade jag för gott nyåret 2006/2007. Det är gott att röka, ibland känns det cool också. Fast hälsoriskerna vägde till sist tyngre.
Det finns i vissa länder, till exempel Saudiarabien och Iran, en religiös sedlighetspolis, som ser till att exempelvis butiker inte skyltar oanständigt, kvinnor inte klär sig osedligt, alltför modern musik inte spelas.
Jag tänker mig att de människor som dras till en sådan syssla är särskilt trångsynta, dystra, fantasilösa och okreativa; säkert också avundsjuka, bittra, humorlösa – och varför inte också grymma, sadistiska, onda.
Och ena jävla skvallerkäringar!
I ett land som Sverige – där vi i motsats till nyss nämnda länder brukar hålla fanan högt på områden som individuell frihet och tolerans – har vi naturligtvis ingen sedlighetspolis.
Vi är däremot öppna för ganska långt gånger repression när det gäller psykisk och fysisk folkhälsa.
Fast hälsa – min egen, folkets – får i en sant mänsklig värld bara vara ett värde bland andra. Vad sägs om personligt ansvar och självbestämmande? Om rätten att göra egna avvägningar mellan risk och njutning (så länge andra inte skadas)?
Med Folkhälsoinstitutets initiativ hotar en snar framtid, där beskäftiga besserwissers – folkhäsans sedlighetspoliser – går fram till vuxna människor på en kall pendeltågsperrong och argt hytter med pekfingret för att det civiliserat och fredligt bolmas på en cigarett.
Vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser. Man kan också tala om de små stegens tyranni. En liten frihetsinskränkning här, en där… Alla var och en för sig välmenta och med goda argument:
Du är för tjock. Och du där, du åker skidor för fort. Du röker, dricker för mycket, tittar för mycket på tv. Du har oskyddat sex. Du motionerar för lite. Du läser för lite böcker – och du där spelar för mycket tv-spel…
Till slut har vi en doftlös, perfekt människa som aldrig tagit en risk och helt glömt bort konsten att leva.
Det underbara med rökstoppet 2005 var att det skapades ett slags borgfred mellan rökare och icke-rökare. Alla var vinnare.
Denna maktbalans hotas nu av klåfingriga reglerare.
Erik Hörstadius
Journalist och författare