Här är frågorna som präglar valet i Finland

helskärm

Vårdskandaler, klimatfrågan och en uppmärksammad sexualbrottshärva har påverkat opinionen inför söndagens riksdagsval i Finland, som ovanligt nog ser ut att stå mellan två politiska block.

– Kampen om förstaplatsen är viktigare än någonsin, säger statsvetaren Göran Djupsund.

Det är ett regeringslöst Finland som går till val på söndag.

För en dryg månad sedan avgick plötsligt centerpartisten Juha Sipiläs regering, bestående av Samlingspartiet, Centerpartiet och Blå framtid. Anledningen var ett svidande nederlag i riksdagen, som röstade ner regeringens omfattande vårdreform.

Samtidigt har en debatt om offentlig kontra privat vård och äldreomsorg rasat, sedan flera fall av vanvård uppdagats på vårdhem och äldreboenden som drivs av stora företag.

– Skandalerna har sårat det moderata Samlingspartiet, som länge förespråkat högre grad av valfrihet i vården, säger Göran Djupsund, professor emeritus i statsvetenskap vid Åbo akademi.

Sipiläregeringens bottenlåga förtroendesiffror ser ut att ha gynnat oppositionspartiet Socialdemokraterna, SDP, som får högst stöd i opinionsundersökningarna inför valet.

Skjuts för sannfinländarna

En invandringsdebatt har också fått nytt liv, sedan en otäck sexualbrottshärva mot unga flickor i Uleåborg uppdagades i december i fjol. Polisen undersöker en rad misstänkta män som kommit till Finland som asylsökande eller kvotflyktingar.

– Opinionsundersökningarna pekar på att Sannfinländarna har fått en skjuts av det, säger Göran Djupsund.

För det nationalistiska partiet Sannfinländarna har den senaste mandatperioden varit turbulent.

Partiet ritade om den politiska kartan rejält i riksdagsvalet 2011, när det gick till val på tre huvudsakliga profilfrågor – nej till EU, nej till invandring och nej till svenska i skolan. Resultatet blev en politisk skräll – Sannfinländarna ökade sitt väljarstöd från drygt 4 procent i valet 2007 till runt 19 procent. Efter riksdagsvalet 2015 tog de plats i Sipiläs koalitionsregering.

Men 2017 splittrades Sannfinländarna sedan Jussi Halla-aho, som fällts för hets mot folkgrupp och tillhör partiets mest främlingsfientliga falang, valts till ny partiledare. En utbrytargrupp bildades – Blå framtid – som stannade i regeringskoalitionen, medan Sannfinländarna blev ett oppositionsparti.

Klimatfrågan

En annan fråga som satt sin prägel på årets valdebatt är klimatet, enligt Göran Djupsund.

– Partierna har tävlat lite om att lansera sig som klimatvänner och har sagt sig villiga att genomföra en rad olika åtgärder.

Som exempel nämner han Socialdemokraterna, som ställt sig positiva till utfasningen av fossilbränslen och högre skatt på rött kött. Sådana ställningstaganden har, enligt Djupsund, skapat ett förtroendeglapp gentemot en av partiets viktigaste väljargrupper: manliga arbetare utanför storstäderna.

Endast två partier har valt en motsatt linje – Sannfinländarna och Blå framtid.

– De har varit tydliga med att Finland står för en extremt liten andel av världens utsläpp, och att de vill vara återhållsamma med åtgärderna som påverkar människors liv. De har bland annat talat om bilism som en mänsklig rättighet. Med sådan retorik kan dessa två partier nog tugga lite i Socialdemokraternas väljarstöd.

Första blockvalet

Till skillnad från i Sverige har riksdagsvalen i Finland sällan handlat om två politiska block som ställs mot varandra. De största partierna i valen har i stället ofta bildat koalitionsregeringar, utan hänsyn till höger/vänsterskalan.

I årets val är situationen annorlunda, enligt Göran Djupsund. Socialdemokraterna, som leder opinionsundersökningarna med ett par procentenheter, har tydligt avvisat möjligheten att samregera med det moderata Samlingspartiet, som ligger tvåa. Och vice versa.

Det innebär att kampen om förstaplatsen är viktigare än någonsin, eftersom den avgör regeringsbildningen på förhand.

– Nu har vi plötsligt den här tydliga uppdelningen mellan ett borgerligt parti och ett socialdemokratiskt parti som har gått ett par snäpp åt vänster, säger han och fortsätter:

– Det gäller för de andra partierna att alliera sig med det partiet som ser ut att gå bäst, för att vara strategisk.