Enligt honom är tredje världskriget redan här

Nu uppmanar Slavoj Žižek till handling

Sinziana Ravini

helskärm

För sent att vakna

Det tredje världskriget har redan börjat. Det är den slovenske filosofen Slavoj Žižeks tes i nya boken ”För sent att vakna”, vars dramatiska titel talar för sig själv. I denna djupt drabbande och underhållande bok tar Žižek itu med Rysslands invasion av Ukraina, konflikten mellan Israel och Hamas, kulturkrigen, pandemin, Assange, klimatkrisen, Zuckerbergs och Musks teknologiska uppfinningar och kvantfysiken.

Han konstaterar att vår framtid är över om vi fortsätter som vi gör. Och vi är inte några minuter före, utan efter midnatt i domedagsklockan. Men vi kan fortfarande göra något, hävdar filosofen, vilket nog får betraktas som rätt så hoppfullt i jämförelse med den cyniska postmodernismens ”apokalypsofila” filosofer.

Žižek har kallats ”kulturteorins Elvis” och ”västvärldens farligaste tänkare”. Hur som finns det ingen tänkare som på ett mer genialiskt sätt lyckats koppla upp psykoanalysen mot popkultur och Hegels dialektik. Jag själv har älskat Žižek ända sedan jag kom i kontakt med ”Ideologins sublima objekt” i början av 2000-talet.

Sen dess har var och en av hans böcker inneburit ett sant intellektuellt äventyr, varje Youtubeföreläsning ett härligt tidsfördriv, trots de sexistiska skämten och de repetitiva anekdoterna. Men denna gång är skämten och anekdoterna mycket färre, tonen mycket allvarligare. Chantal Mouffe berättade för mig en gång att hon hade frågat Žižek under en debatt: ”Men vilka förslag på lösning kommer ni med egentligen?”. Han hade bara ryckt på axlarna och hävdat ”Inga alls”. När vi inte vet hur vi skall handla är det bättre att låta bli, har han sedan hävdat i flera böcker. Men nu är det som om Žižek vaknat ur sin filosofiska svanesång och uppmanar till handling.

Det enda sättet att förändra vår samtid är att omtolka vårt förflutna, hävdar han. Risken är annars att vi hamnar i paranoida vanföreställningar eller melankolisk apati. Žižek beskriver psykoanalysen som den enda vägen att hjälpa individer och samhällen att frigöra sig från ideologiska fantasier. Och Fredric Jamesons gamla aforism ”det är lättare att föreställa sig världens undergång, än slutet på kapitalismen” har han lämnat därhän. Vad gäller big techs styre av världen befinner vi oss inte längre i kapitalismens tidsålder utan snarare i en ”nyfeodalism med storföretagen som herrar”, konstaterar han.

Vad gäller geopolitiken befinner vi oss inte längre i ett kallt krig utan i en ”het fred”, en fred som är lika med ett permanent hybridkrig, där militära, fredsbevarande insatser leder till folkmord. Han kopplar upp Putin mot Rasputin och Rysslands blodiga historia och amerikanska världsherraväldet mot kolonialismens historia. Vi behöver en verklig ”proletär internationalism”, uppmanar han. Han ser ansatser till en sådan i Ukraina som försöker göra sig av med både öst och väst, Putin och sina oligarker, för som han brukar säga i sina föreläsningar ”bara en katastrof kan rädda oss”.

Jag håller med Žižek i nästan allt han säger, och hoppas liksom honom att psykoanalysen kommer kunna revolutionera världen på ett geopolitiskt plan genom att civilisera civilisationerna. Folk kanske tänker, vänta nu, går inte psykoanalysen ut på att ligga på divanen och tala om sin barndom? Nej, inte bara, psykoanalysen tillhandahåller en verktygslåda med en massa instrument som hjälper oss att bättre förstå samtiden och att blottlägga maktstrukturernas innersta mekanismer, dödsdriften som ligger i viljan att förinta den andre i den store Andres namn: nationalstaten, en fanatisk Gud eller vad man nu projicerar på ”the Big Other”, för att inte säga ”the Big Brother”.

Ett sätt att förbereda denna nya, mer självmedvetna tid redan nu är att börja ta både Žižek och psykoanalysens analytiska verktyg på allvar. För som Ulysses sade till sina kamrater i det sjunkande skeppet i lord Tennysons tappning – det är aldrig för sent att söka en ny värld.

Teknologisk feodalism, Tiktokträlar och kapitalismens slut