Alliansens Sverige – ett land utan idéer
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2011-05-06
När jag tänker på alliansregeringens kulturpolitik blir det först alldeles blankt. Sedan tonar en bild fram i huvudet. Det är alltid samma bild.
I ett kalt rum står ett antal män i uniformsmässigt lika, mörka kostymer, lite operettstämning. Något får mig att associera till ett maffiamöte på Sicilien. I mitten en kvinna med pärlhalsband. En av männen tar ett steg mot kvinnan och väser:
– Du snackar om obegriplighet, men det är inte kultur dom där snorkiga typerna pysslar med. Det är spionage och undergrävande verksamhet! Det är ditt jobb att se till att dom försvinner, Lena.
Mardrömmen gör att jag glupskt kastar mig över varje kulturpolitiskt yttrande från Håkan Juholt, hur banalt det än kan verka.
I början av veckan råkade jag knäppa på Kulturnytt och hörde till min häpnad den socialdemokratiske partiledaren säga att det är självklart att det offentliga investerar i våra gemensamma kulturupplevelser. Självklart! Investeringar! Det var länge sedan jag hörde de orden användas om kulturen. Visserligen babblade Juholt sedan på om kulturkonsumtion och att människor behöver kultur för att kunna producera på arbetstid – de vanliga utilistiska flosklerna – men i stort sett höll han fast vid att kultur är utveckling. Inte bara för individen, utan för hela samhället – och då var det inte ekonomisk utveckling han tänkte på.
Ända sedan 2008 års kulturutredning sköt ifrån sig frågan om konstnärlig kvalitet därför att det inte verkade gå att komma överens om vari den skulle bestå, har kultur och humaniora genom bantade budgetar tvingats längre och längre ut i marginalen. Sverige är på god väg att bli ett land obegripligt för sig självt: utan historia, utan konstnärer, utan offentlig debatt – ja, utan demokrati.
Ett land och en regering med en massa pengar, men inga idéer: det kan inte hjälpas att det har känts allt tommare. Och så detta hat mot det påstått vänstervridna kulturlivet – en sista ideologisk reflex, som en dödsryckning i ett hav av likgiltighet.
Enligt Anders Borgs egna prognoser kommer skatteinkomsterna på fem år att vara 220 miljarder större än i dag – men företaget Sverige har för länge sedan slutat att investera. När finansministern avslöjar framtidsplanerna handlar det om att betala av på statsskulden – en feg åtgärd som till och med moderata ekonomer anser komplett onödig. Om socialdemokraterna håller sitt löfte om en miljard till kulturen och mer därtill, kommer därför jag och många andra att ställa oss upp och göra vågen. Alliansens politik har skadat svenskt kulturliv för många decennier framåt – så lång tid tar det nämligen att bygga upp viktiga institutioner. Det är inte en sekund för tidigt att slå in på reparationsvägen.
Ulrika Kärnborg