Att minnas Förintelsen är inte vänsterextremt
SD attackerar SKMA hellre än publicerar sin egen ”vitbok”
Behovet av att rationalisera och ursäkta sina fel och brott är inte nödvändigtvis strategiskt eller genomtänkt.
Minst lika ofta handlar det om ett reflexmässigt självförsvar, där man verkligen känner att kritiken är orättvis. För hur skulle man annars kunna se sig själv i spegeln.
Det där tänker jag på när jag ser tidigare mer normala högerpolitiker inom M, L eller KD hamna i gräsliga resonemang och kröka ryggen i de allra märkligaste vinklar för att försvara samarbetet med det från början nazistiskt präglade Sverigedemokraterna.
Kopplingarna till nazism, fascism och rasideologiskt tankegods är alltså inget det tvistas om. Tvärtom har till och med Tony Gustafsson, forskaren som på uppdrag av Sverigedemokraterna tittat på partiets historia, konstaterat att det är så läget ser ut.
Däremot återstår fortfarande för SD att släppa den så kallade ”vitbok” de lovat att publicera som en del i processen att göra upp med partiets vedervärdiga förflutna. Men i stället fokuserar de nu på en annan metod: Att attackera personer och organisationer som beskriver vad SD är och har varit.
Siktet är, för ögonblicket, inställt på Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA).
Riksdagsledamoten Josef Fransson var exempelvis ute häromdagen och ifrågasatte varför SKMA ska få pengar för att arrangera så kallade hågkomstresor, där skolelever får lära sig mer om Europas mörka historia och besöka Förintelsens minnesplatser. Fransson avfärdar detta som ”opinionsbildning” och vill undandra finansieringen.
Partiledare Jimmie Åkesson var inne på liknande resonemang när han slog fast att Svenska kommittén mot antisemitism är ”som vilken politisk motståndare som helst” och underströk att han och nuvarande Tidöregering inte borde ”ta denna organisation på allvar”.
Nu vill jag återkomma till hur de jag inledningsvis beskrev som ”mer normala högerpolitiker” reagerar. Liberalernas riksdagsledamot Fredrik Malm har anslutit sig, och går, bland annat i sociala medier, även han till frontalangrepp mot SKMA.
Detta för att Somar Al Naher, medlem i SKMA (samt skribent bland annat för Aftonbladet Kultur) har kritiserat Malm i en krönika. Det står tydligt under hennes text att hennes åsikt inte nödvändigtvis speglar SKMA:s uppfattning. Det Al Naher har kritiserat Fredrik Malm för är att han på Facebook skrivit att ”Västvärlden” måste välja mellan ”judisk civilisation och islamisk jihadism”. Och att västvärldens val ser ut så för att det inte finns några som helst ”palestinska demokratiska krafter”.
Att ett sådant uttalande – spektakulärt korkat i sin enkelspårighet, dessutom aggressivt och högerradikalt i sin riktning – ifrågasätts och problematiseras av en oberoende frilansskribent som är medlem i SKMA, det tål inte Fredrik Malm. Och det är vad han fokuserar på samtidigt som det största partiet han samarbetar med attackerar samma organisation för att de sakligt beskriver Sverigedemokraterna. I en debattartikel uttrycker Jimmie Åkesson, Jörgen Fogelklou med flera förstås sin solidaritet med Fredrik Malm.
Det är vanskligt att psykologisera andra människors beteenden, men jag tar risken:
Jag tror att Fredrik Malm, och andra högerröster som angriper antirasister samtidigt med SD:s arbete för att skada SKMA maximalt, försöker rationalisera sina egna försyndelser. Det är ett sätt att hantera och göra sig kvitt olustkänslorna som kommer ur det omfattande samarbetet med ett parti som alldeles nyss, historiskt sett, formades av rasideologi och grundades av en SS-veteran.