Vi lär ångra att vi inte sa nej till chat control
När våra hemligheter läcker till Iran och Ryssland kanske vi bryr oss?
Märkte vi vad som inte hände? Debatten som inte uppstod. Protesterna som inte hördes.
Klart vi inte gjorde.
Men i slutet av september röstade justitieutskottet ja till chat control 2. Igen. Alltså EU-förslaget om totalövervakning av till exempel Facebook Messenger, Gmail och Whatsapp, men också av Signal. Även om de senare sagt att de kommer att vägra delta i avlyssningen av allt och alla.
Våra folkvalda tog alltså ställning för införandet av chat control 2 redan i juni. Då uppstod viss dramatik när både Vänsterpartiet och Miljöpartiet mumlade nåt lagom osant om att de hade röstat fel av misstag. De trodde kanske att ingen skulle märka att de avstod från att motsätta sig chat control 2.
Nu har beslutet ändå fattats ånyo (V, MP, C och SD var emot denna gång) och under fredagens EU-nämnd berättade justitieminister Gunnar Strömmer (M) för de övriga partierna att Sverige kommer att backa upp chat control 2 när EU:s ministerråd snart samlas.
Det där blev det några notiser om. Men den uteblivna debatten och icke-protesterna märks förstås inte. För frågor som rör individens privatliv, personlig integritet, meddelarskydd och sånt som värnandet av journalisters möjlighet att hålla källor anonyma är numera ett specialintresse, en nischfråga som engagerar en mycket begränsad grupp.
Dessutom pågår så många gränsförskjutningar parallellt i Sverige och Europa när det gäller avlyssning, förbud, tvångsmedel och annan lagstiftning som utraderar privata sfärer att det helt enkelt är svårt att hålla reda på allt. Som medborgare hänger man inte med, och orkar inte säga ifrån varje gång ett nytt steg tas. Kanske tror man inte heller på möjligheten att påverka den här typen av beslut.
Stefan Axelsson, professor i digital forensik och cybersäkerhet vid Stockholms universitet, sa för ett och ett halvt år sedan att chat control är övervakning som vida överträffar Stasis metoder i Östtyskland eller George Orwells dystopiska fantasier i ”1984”. Förslaget har uppdaterats sedan Axelsson gjorde sitt uttalande, och chat control 2 beskrivs nu av politikerna som mindre integritetskränkande. Men det är inte riktigt sant, fortfarande gäller det systematisk avlyssning och skanning av privat kommunikation mellan vanliga medborgare, som inte staten har någon rätt ta del av. Det kränker de rättigheter vi ska garanteras enligt Europakonventionen.
Men även det där har man ju hört till leda. Det suckar vi bara åt. Argumenten biter inte längre. Vi räknar numera med statlig och polisiär massövervakning riktad mot oskyldiga och laglydiga.
Jag tror att det enda som kommer att få oss att bli tillräckligt förbannade på den totalitära utveckling vi ser gällande informationssamhället är när all denna data, avlyssning, avläsning, spaning och övervakning kommer i fiendehänder. När Ryssland, Iran eller Kina får del av allt det som EU-förslaget kräver att operatörerna nu ska samla in.
Jag ser inte fram emot det men jag vet att det kommer att hända.