Nej, det var faktiskt inte bättre förr
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-09
Folk gnäller om att det är så jobbigt med all teknik nu för tiden. Det var bättre förr när livet var enklare. Vad är det för tjafs? Det är ju tvärtom!
De första datorerna var inte nåt man bar under armen. En av de första, Eniac, tog nästan 170 kvm i anspråk och vägde 30 ton. När Mac Classic kom var den ett under av kompakthet. Med 2 megabite internminne och 40 MB hårddisk var den rejält utrustad. I dag har en ordinär bärbar dator 2 gigabite internminne och 120 GB hårddisk. Vikt runt 2 kg.
På 80-talet bestod musik på väg av att kånka runt på en enorm stereospelare, så kallad Boombox, där ”bärbar” innebar att det fanns ett handtag på maskinen. Ju större desto bättre var dessutom mottot. Sen kom kassettspelaren, och sen bärbar cd-spelare.
Jag kan knappt tro jag bar runt en sån i väskan, och tyckte att det var sjukt coolt att slippa vända kassettbanden när ena sidan spelat slut. Vad var dealen med det? Numera består min bärbara musik av ett clips fastklämt på kragen. Och ett par bärbara små högtalare gör snabbt den minimala mp3-spelaren till värsta jukeboxen på strandpartyt.
Och VHS-videokamera? Hohoho. Aiptek HD Digital Camcorder säger jag bara.
Alexander Graham Bell hade koll, men uppfinnarna av Iphone har fattat vad det handlar om.
I dag finns ismaskiner att ha i varje hem, istället för att stå och hamra på plasthållare som vägrar släppa från sig kuberna. Riktiga vrålåk som tillverkar upp till 16 kilo iskuber per dygn. Och den får fortfarande plats under diskbänken. Ganska långt från isblocken som levererades av isgubbarna på 40-talet.
I stället för brev som tar dagar eller veckor att komma fram mejlar vi runt hela världen med ett klick.
Ja, ni fattar.
Samtidigt är det en del som inte är bättre än förr. Med all denna formidabla teknik är det lätt att vi drabbas av teknikstress. Att kunna ha med sig alla prylar alltid, överallt kan göra vem som helst sönderstressad. Man känner sig paranoid över att alltid kunna bli nådd, och alltid kunna koppla upp sig mot internet, även om man befinner sig på en öde ö i havet.
Visst, man måste inte ha mobilen på eller vara uppkopplad mot nätet, men vetskapen om att det går finns ändå där och gör sig ständigt påmind. Man förlitar sig så på tekniken i sitt liv, att när saker inte funkar står man plötsligt helt hjälplös. Det är inte bara att byta batterier, man måste lämna in hela prylen till ett raketforskarlaboratorium för att få den lagad.
Och det är pressande att folk alltid förväntar sig att få svar på mejl inom två minuter. Det kan ibland kännas som att man inte har riktigt makt vare sig över sin egen tid eller sitt teknikberoende liv.
Trots detta ser jag främst fördelarna den tekniska utvecklingen faktiskt fört med sig. Som att kunna vakna till musiken i min Ipod istället för skränande morgonpratare, tack vare min nya Ipod-klockradio. Mycket, mycket bättre än förr.
Läs Chi Ans tidigare krönikor
Ur mejlboxen
Läsarna om Chi ans förra krönika .
När jag skulle köpa min tv, så råkade jag ut för precis samma sak. Man är ute och tittar och vill ställa frågor - ingen hjälp. Söker information själv, åker till butiken och försöker få hjälp. Direkt dyker försäljarna fram – till min manlige kompis som är med som bärhjälp!
Hälsningar Anna
Ja, suck. Typiskt scenario som tyvärr verkar allmänt utbrett i hela landet utifrån de mail jag fått.
/Chi An.
Du är inte paranoid, eller luktar illa, för i så fall gör alla tjejer det. Jag var på väg att köpa en dator och fick precis samma obefintliga bemötande. Flera butiker gick miste om chansen att sälja på grund av sina fördomar om tjejer. Helt sjukt! Tack för en bra krönika!
Mvh Johanna
Skönt att jag inte är paranoid. Sorgligt att min känsla visat sig befogad.
/Chi An.
Som f.d säljare känner jag igen mig i det du skriver. Man vill alltid ha kunder, men när kvinnor kommer så köper de sällan direkt utan vill gärna gå och titta i alla butiker och läsa på etc, så själva köpet tar lång tid.
Hälsningar, Marcus
Frågan är vad som är hönan eller ägget. Det kan vara så att kvinnor handlar på detta sätt pga av att de blir dåligt bemötta. Kanske är det inte prylarna en tjej kollar runt på, utan säljarens attityd. Känns det inte bra går man vidare till nästa butik ”för att kolla”…
/Chi An.