Tehuset blev en oas för hotade kvinnor
Uppdaterad 2012-03-31 | Publicerad 2012-03-24
Soheila Fors, 45 var på flykt – nu arbetar hon själv mot hedersvåldet
Hon föddes som en kurdisk adelsflicka – och blev gerillasoldat i bergen.
Gravid misshandlades hon av sin make och försökte ta sitt liv.
I dag driver Soheila Fors, 45, världens enda tehus för kvinnor – en oas för kvinnor från alla länder, undan förtryck och hedersvåld.
– Mitt recept är kärlek.
Trappan upp till översta våningen i det gamla nämndhuset i centrala Karlskoga är smal och knarrar.
Väl uppe stiger vi in i en annan värld.
En värld av färger, tyg, ljus och värme – och kärlek.
Längs väggarna står låga dyschor med mängder av mönstrade kuddar i alla färger, väggarna pryds av färgsprakande vävar och målningar, golven täcks av tjocka mattor och överallt på de låga borden brinner ljus.
Kurdiska specialiteter
Från ett rum längst in hörs musik och glada skratt – det är dans i dag.
På borden står mat och kakor; i köket lagar kvinnorna mat tillsammans och i dag bjuds det på kurdiska specialiteter.
Alla ler och välkomnar oss när vi kliver in.
Här, i nämndhuset, låg en gång Karls- kogas gamla BB – i det som var förlossningsrummet finns fortfarande det stora takfönstret kvar – nu är det en välkomnande samlingsplats för kvinnor, framför allt från Mellanöstern, men även från andra länder; från Egypten, Syrien, Eritrea, Marocko, Thailand och Vietnam.
Men alla försöker prata svenska.
– Vi har tolv nationaliteter och fyra världsreligioner representerade här, säger Soheila Fors stolt.
Blev kommunpolitiker för KD
Själv är hon numera kristen, gift med Kjell, pastor i Baptistkyrkan, och var ett tag kommunpolitiker för Kristdemokraterna.
– Men jag hoppade av. Jag vill inte blanda in politik i mitt arbete. Här på Tehuset pratar vi inte om politik eller religion – det skapar bara problem, säger Soheila.
Tehuset driver hon helt ideellt, genom föreningen Khatoon. Möbler, tyger och tapeter – alla har Soheila tiggt till sig av företag eller själv släpat hem från soptippen.
Till tehuset är alla välkomna, oavsett bakgrund, hudfärg, religion, kultur och språk – men du måste vara kvinna.
– Många kvinnor får inte gå ut själva och blir sittande hemma, isolerade. Men här kan de blomma ut och känna sig trygga.
Hon har sett många exempel på hedersvåld – alltför många.
– Det är ingen hederskultur – det är en skamkultur, säger Soheila.
Många kvinnor har blivit misshandlade av sina män och utstötta ur sina familjer. Som Minoo, 26.
Hon har försökt ta sitt liv, två gånger, och innan hon hittade till Tehuset satt hon mest hemma och grät, berättar hon. Hon var bara ledsen och ville inte träffa någon.
– Men när jag kommer hit mår jag bra. Här kan jag koppla av, säger Minoo.
I Saras hus – ett skyddat boende som föreningen Khatoon öppnade i höstas – kan kvinnor och barn och även män, utsatta för våld och hot från sina familjer, få en fristad.
– Jag ser mig själv i dessa kvinnor, säger Soheila.
Hon vet vad de behöver och går igenom – hon har själv varit en av dem.
”Det är kärleken som driver mig”
Född som privilegierad kurdisk adelsflicka, men i tonåren kommunist och gerillamedlem.
Gift, mot familjens vilja, misshandlad och utstött.
1994 kom hon till Sverige, med två små barn. Under de svåra åren som följde, med skilsmässa och självmordsförsök, blev hon kristen.
Men här, i Karlskoga, är Sohelia lycklig i dag – och något av en kändis i staden.
Hennes färgstarka personlighet, vilja och kraft har fört henne långt – nu drömmer hon om fler tehus; i Karlstad – där ett redan är på gång, Uppsala, Falun och Borlänge.
– Jag har gått igenom helvetet, men det är kärleken som driver mig, säger hon.