Tips, tobak, tidningar och medmänsklighet
Uppdaterad 2013-05-22 | Publicerad 2013-05-04
Kioskägaren Benny sprider kärlek och glädje
På utsidan ser det ut som en vanlig spelbutik.
Men i Bennys kiosk finns mer än bara spel, cigg och tidningar – här finns äkta värme, medmänsklighet och en hjälpande hand om det behövs.
– Om någon av mina stammisar inte dyker upp som de brukar ringer jag och kollar, säger Benny Mameghani, 45.
”Hej, Tomas!”
”Hej, Göran!”
”Hej, Håkan!”
Att stå och hänga en stund med en kaffe inne i Bennys spelbutik, i hörnet Västmannagatan/Frejgatan i Vasastan i Stockholm är fascinerande.
Benny Mameghani tycks kunna namnet på var och varannan som kommer in genom dörren.
Och inte bara det – han vet vad de jobbar med, var de bor, vem de är gifta med, vad de har för intressen, kort sagt, han känner dem.
Och de känner honom.
Håkan Åberg är en av stammisarna, som kommer förbi varje dag.
Det har han gjort de senaste 15 åren.
– Man kan prata med Benny om allt. Den där sociala biten är viktig. Det skulle vara jättejobbigt om han försvann, säger Håkan Åberg, ”Coach” som Benny kallar honom.
”Som en resort”
– Man känner sig som hemma här, det är som en liten resort, säger Mattias Sjödin, som kommer förbi varje dag efter jobbet med sina hundar Stintan och Hazzla.
– Jag behöver inte gå hit, men jag går hit varje dag och köper Aftonbladet. Det har jag gjort i sex år, säger Tomas Roxström.
De flesta stannar bara en kort stund, för att spela på trav eller fotboll, lösa in en vinst eller för att köpa en tidning och – eller – prata bort en stund.
En del kommer flera gånger om dagen – andra stannar i timmar, kollar på travet på skärmarna och läser på om hästarna eller matcherna.
– Hur mår du? Ska det vara det vanliga? Med eller utan vinst? säger Benny glatt.
Han slänger käft med alla och har alltid ett vänligt ord eller ett leende att bjuda på och han bryr sig, även om dem han inte – ännu inte – känner.
I 18 år har Benny drivit Normans tobak i Vasastan.
Ursprungligen kommer han från Iran. Han var bara 12 år när hans mamma skickade honom till Sverige, där hans storbror redan bodde.
Då hette han förstås inte Benny – det var ett namn han tog senare, för att det var enkelt och fint.
I dag är han gift, hejar på ”Bajen” och stormtrivs i sitt nya hemland.
– Nu har min bror flyttat tillbaka till Iran, men jag tycker att det skulle vara svårt – jag känner mig för svensk, säger Benny.
Och att driva spelbutiken är inte bara ett jobb.
– Det är ett sätt att leva. Jag älskar att umgås med folk och jag är här varje dag – och är jag inte det undrar alla var jag är.
Koll på stammisarna
Samma koll har han på sina stammisar. Många av dem har han telefonnumret till och dyker de inte upp när de brukar ringer han.
Två gånger har han skickat polisen hem till en av dem, när han inte svarade i telefon – men inget hade tack och lov hänt.
– Han hade bara ingen lust att svara, säger Benny.
Värre var det när en god vän inte kom som han hade sagt – då ringde Benny släktingarna som hittade vännen död hemma.
Han försöker alltid hjälpa dem som behöver – om det så är med en flytt, pengar, kläder eller mat.
Ibland ställer han upp med ett lån, när pengarna inte räckt till hyran för någon, men numera försöker han hjälpa de som behöver med att göra en budget i stället.
– Jag försöker lära dem att de kanske inte kan spela eller röka, om pengarna inte räcker – och några har jag faktiskt fått att sluta röka.
Från flera närliggande restauranger får han mat, som blir över och inte kan sparas till nästa dag.
Matlådorna stoppar han i frysen och förmedlar vidare till dem som behöver.
Att hjälpa andra är något han fick med sig hemifrån, från sin pappa i Iran. Han dog redan när Benny var liten, men hans stiftelse, som hjälper fattiga, finns fortfarande kvar.
– Jag vill göra samma sak som pappa och verka i hans anda, säger Benny.
Benny har en dröm
Själv spelar han inte, varken på trav eller fotboll, men om han gjorde det – och vann, vet han precis vad han skulle använda pengarna till.
– Jag har en dröm, säger Benny.
– Jag skulle vilja starta en ideell vårdcentral, på Söder i Stockholm. Dit alla som inte har råd att gå till doktorn, eller av olika skäl står ut anför systemet, kan komma och få hjälp.
Veckans hjälte
Vem: Benny Mameghani, 45, Stockholm.
Varför: För att han i sin spelbutik sprider värme och glädje och i äkta medmänsklighet erbjuder såväl social samvaro som praktisk hjälp i vardagen när det krävs.