Riskerade sitt eget liv för att rädda Johnny
Uppdaterad 2014-10-13 | Publicerad 2013-04-16
Kröp in under tåget och höll honom i handen
När Johnny har blivit rånad och överkörd av tunnelbanetåget kommer Johan Matti, 32.
Utan att tveka kryper han in under tåget för att hjälpa Johnny:
– Vi låg och höll varandra i handen och pratade, i väntan på räddningen.
Filmen och bilderna på småbarnspappan Johnny, 38, som blev rånad, när han låg hjälplös på tunnelbanespåret i Sandsborg i Stockholm och sedan blev överkörd av tåget, upprörde hela Sverige.
Att rånaren kallblodigt lämnade honom på spåret – utan att ens göra ett försök att rädda honom – var så ofattbart grymt.
”Spårrånaren”, som han kom att kallas – en 28-årig man som senare dömdes till ett och ett halvt års fängelse för grovt rån – blev en symbol för ondskan.
Men, som tur är, finns det ljus i mörkret.
Det ljuset står fotografen Johan Matti, för.
Natten till den 8 september förra året, var han på väg hem, efter en kväll på Gröna Lund i Stockholm.
Han sitter i första vagnen.
När tåget nästan är framme vid Sandsborgs station panikbromsar tågföraren.
När tåget stannat öppnar han dörren och stapplar in i den främre vagnen. Han skakar i hela kroppen och är likblek i ansiktet.
– Alla måste av. Det är någon under tåget, säger han, berättar Johan Matti.
Förtvivlade skrik
Det är han som möter tågförarens blick och precis som alla andra tror Johan att det är någon som har blivit dödad av tåget, kanske någon som begått självmord.
Men när han stiger ut på perrongen hör han ropen på hjälp.
Någon skriker förtvivlat – någonstans under tåget.
Någon som fortfarande lever, men kanske inte så länge till.
– Jag insåg direkt att jag måste komma fram till honom och se till att han inte förblöder, säger Johan.
Men samtidigt har kalabalik utbrutit på stationen. Flera personer, en del berusade, har hoppat ned på spåret och kliver omkring, i farlig närhet av den strömförande skenan.
– Jag sa till att de måste kliva upp igen – och fick bort alla därifrån, säger Johan.
Då kliver han själv ned och kikar in under tåget.
Där ser han Johnny, som har fastnat under tåget och släpats med flera meter.
Han är sotig och blodig. Hans högerben sitter fastkilat under hjulet och på vänster fot är tårna avskurna.
Släpades flera meter
Han är livshotande skadad, men vid medvetande.
Johan kryper in under perrongen och ålar sedan in under tåget, bakom det första hjulparet.
Där når han Johnny – och kan ta hans utsträckta hand.
– Hej, jag heter Johan. Vad heter du? är det första han säger till Johnny.
Han är chockad och känner ingen smärta.
Han förstår inte vad som har hänt.
– Jag berättade att han låg fastklämd under ett tunnelbanetåg, säger Johan.
Han inser att det viktigaste är att få Johnny att känna sig lugn och trygg.
Johan förklarar läget och berättar hur det står till med hans ben.
Sedan ligger de där under vagnen, hand i hand och småpratar, om allt möjligt, ända tills till räddningstjänsten kommer.
Träffade Johnny igen
Johan är hela tiden medveten om att minsta felaktig rörelse kan betyda döden.
– Jag vet fortfarande inte vad det är som är strömförande under ett tåg, säger Johan och ler.
Nyligen fick han träffa Johnny igen – ett känslosamt och efterlängtat möte för dem bägge.
– Att se honom leva och känna den tacksamheten – det var helt fantastiskt. Det sista jag såg av honom var ju under tåget, säger Johan.
Men den stunden, där och då, under t-banevagnen, när allt annat upphörde att existera, kommer han alltid att bära med sig.
– Oavsett vad jag gör resten av mitt liv kommer jag aldrig att glömma Johnny, säger Johan.
– Det var så starkt, så avskalat och jag är så tacksam att jag fick vara just där, när det behövdes.
Det som hände har fått honom att inse hur skört livet är – och hur viktigt det är att vi hjälper varandra i en nödsituation.
– Det går inte att tro att någon annan ska gripa in. Det finns ingen annan – det är du och jag som är ”någon annan”, säger Johan Matti.
