”Jag vill lyfta fram när man sätter någon annans liv framför sitt eget”
Publicerad 2013-12-14
Peter Forsberg om rollen i Svenska Hjältar-juryn: Något jag verkligen står för
Han drömde om att jobba på bank.
Istället blev han en av världens bästa hockeyspelare.
Nu sitter han i juryn för Svenska Hjältar – något han är både glad och stolt över.
– Svenska Hjältar är något jag verkligen står för, säger Peter "Foppa" Forsberg, 40.
Han är en motsatsernas man.
På isen körde han över sina motspelare – där visade han ingen pardon.
Privat är han en helt annan människa; lågmäld, ödmjuk, för att inte säga – försynt.
Svårt att tro, men sant.
– Så är det. Jag har inte analyserat det där, men jag tror att jag fick utlopp för mina aggressioner på isen. Jag var alltid förbannad när jag spelade, säger Foppa.
– Före matcherna vågade jag knappt närma mig de där spelarna jag tyckte var så bra, men väl ute på isen körde jag bara över dem. Efteråt bad jag om ursäkt – bara för att köra över dem igen nästa gång.
Säger han – och skrattar.
I dag är det där historia.
Pensionerad hockeystjärna
Foppas matchtröja, nr 21, hänger numera uppe i taket på Pepsi Center i Denver, USA.
Peter "Foppa" Forsberg är för alltid inskriven i svensk och nationell idrottshistoria som en av både Sveriges och världens bästa ishockeyspelare – enligt många NHL:s bäste spelare någonsin.
I 20 år var han proffs på isen och fick också äran att uppleva två OS-guld och lika många VM-guld med Tre Kronor.
För snart tre år sedan la han definitivt NHL-klubban på hyllan, efter en lång, utdragen process, där comebacker och skador avlöste varandra under de sista åren.
– Det var en jobbig tid, säger Foppa.
– Med facit i hand skulle jag ha lagt av tidigare, men mitt i all bedrövelse fick jag vara med och vinna ett OS-guld.
– Och hade jag inte provat att komma tillbaka, hade jag kanske gått och funderat på om det hade gått.
Under alla år, även under tiden i NHL, har Foppa behållit kontakten med vännerna från ungdomsåren och de och familjen, förstås, har alltid varit ett stort stöd– såväl i med- som i motgång.
De har varit hans trygghet i livet.
– Vi har känt varandra länge och det finns en ärlighet som man kanske inte får av en polare man känt i tio dagar. De vet vad som finns bakom ishockeyspelaren.
Vi sitter på Foppas kontor i centrala Stockholm – det är här han huserar numera, även om han åker "hem" till Ö-vik en gång i veckan, inte minst för att han har ett finger med i Modo Hockey fortfarande.
– Men jag säger "hem" om Stockholm också numera.
Idag: Jobbar på kontor
En gång i tiden, på gymnasiet, drömde han om att jobba på bank.
Lite oväntat – snickare hade jag kanske gissat.
Eller något annat hantverkaryrke.
Då skakar Foppa på huvudet.
– Du skulle inte vilja anställa mig som snickare, säger han.
Det blev ingen bank, men lite åt det hållet.
I dag jobbar Foppa för Svenska Spel – och tillsammans med pappa Kent och en annan familj hemifrån driver han ett företag som bland annat har investerat i fastigheter och travhästar.
Några Foppatofflor går han inte längre omkring i – i protest mot att han inte längre har distributionsrätten i Norden.
Lika älskad som Foppatoffeln är av del – som av mig till exempel – lika hatad är den av andra.
Och Foppa själv tar tillfället i akt att be om ursäkt för att plasttofflorna hittade hit:
– Det var inte meningen. Det var inte meningen, säger han och skrattar.
Men företagandet – och fästmön Nicole och sonen Lennox, förstås – har hjälpt honom att fylla livet med nytt innehåll efter karriären på isen.
– Det kan vara svårt, annars. Numera, när konkurrensen är så hård, måste man satsa allt som professionell idrottsman, hela livet. Det går inte att jobba vid sidan om längre och då har man inget att falla tillbaka på, efteråt.
– Men jag ångrar ingenting. Jag har haft så mycket roligt genom hockeyn. Jag är hel, frisk och fräsch och fick vara med i världseliten tills jag var 30.
Ändå kunde allt ha tagit en ände med förskräckelse för tolv år sedan.
Det var då hans mjälte sprack.
”Det kunde ha slutat illa”
Skadan kom under en avgörande Stanley Cup-match på dagen, men Foppa låtsades som ingenting och gick, intet ont anande, på segerfesten på kvällen.
– Det gjorde inte så fruktansvärt ont, så jag skakade av mig det, men det blev dramatiskt, säger han.
Lagets läkare insåg under middagen att något var fel och körde honom till sjukhus, där han opererades direkt.
Då hade mjälten hunnit spricka och Peter Forsberg hade 1,7 liter blod i magen.
– Det hade kunnat sluta illa, det insåg jag först efteråt, säger Foppa.
– Hade vi haft bortamatch och jag hade suttit på en plan kunde det ha gått åt skogen. Det blev en tankeställare.
I dag har han ingen mjälte längre – men det är inget som påverkar livet.
Han trivs – och mår bra.
Redan under åren i NHL engagerade sig Peter Forsberg i olika välgörenhetsprojekt.
I dag spelar han både golf och hockey för välgörande ändamål, bland annat genom stiftelsen Icebreakers, som hjälper handikappade och behövande barn och ungdomar i Västernorrland, med exempelvis medicin och utbildning.
– Jag har haft turen att få hålla på med det jag älskar, spela hockey och tjäna pengar på det – och det finns så många som inte har det så bra, säger Foppa.
Någon gång i framtiden – när Lennox är större – kan han tänka sig att han jobba som volontär.
Från och med i år sitter han också i juryn för Svenska Hjältar.
Men redan för två år sedan stod han, med tårar i ögonen, på Cirkus scen och delade ut pris till 2011 års kämpe, Emma Pettersson.
Och nästa vecka är det dags igen.
– Det jag vill lyfta fram är när man sätter någon annans liv framför sitt eget, när det sitter i ryggmärgen att man ska hjälpa andra människor.
– Det gillar jag.