Gertrud ville hjälpa – blev vän med Åke, 92
Uppdaterad 2012-06-17 | Publicerad 2012-05-05
Berättade i radio att han aldrig kom ut – då ringde hon upp: Som mammaledig hade jag gott om tid
Mammalediga Gertrud Köver, 28, hörde Åke Sandström, 92, berätta i radio att han aldrig fick komma ut.
”Man borde göra något”, tänkte hon – och gjorde det.
Nu besöker hon sin nyfunne kompis Åke nästan varje vecka och promenerar, fikar och pratar.
– Hon är en ängel, säger Åke.
Dörren till Åke Sandströms rum på femte våningen på Lidingö sjukhem utanför Stockholm står på vid gavel. Radion står på och i den sköna fåtöljen sitter Åke med lilla Irma Köver, 7 månader, i knäet.
De ser ut att stormtrivas – båda två.
– Det är så roligt när Gertrud kommer med småbarnen. Det betyder så mycket och jag ser alltid fram emot det, säger Åke.
Blir glad av att träffa Åke
Just i dag är Irmas storasyster Ingrid, 3, inte med. Hon är på dagis, annars brukar hon också följa med.
– Hon blir alltid så glad när hon träffar Åke, säger Gertrud.
För Åke är deras besök ett välkommet och efterlängtat avbrott i den numera ibland både långtråkiga och ensamma vardagen på äldreboendet.
Speciellt om man som Åke är pigg, klar i knoppen och faktiskt inte känner sig så himla mycket äldre än lilla Irma, eller i alla fall som en 50–60-åring.
Men Åke ser nästan ingenting, det är problemet. En förlupen fotboll tog vänsterögat redan för 50 år sedan och både grå och grön starr har med åren förstört synen på höger öga – och därför är han beroende av andra.
Tog tag i saken
Han tyckte inte att han fick hjälp att komma ut som han ville.
Det var därför han en morgon i december förra året, när han som vanligt lyssnade på ”Ring P1”, bestämde sig för att själv ringa till Täppas Fogelberg.
Efter lite om och men lyckades Åke själv knappa in numret – och berätta för både Täppas och alla radiolyssnare om sin situation.
Ute på Lidingö, inte alls långt från sjukhemmet, lyssnade mammalediga ekonomen Gertrud Köver – också som vanligt – på programmet och hörde Åke.
”Man borde göra något” tänkte Gertrud – som de flesta av oss gör ibland.
Skillnaden är att Gertrud verkligen gjorde något.
Hon tog kontakt med ”Ring P1”, fick Åkes nummer och ringde.
Redan veckan efter var de ute på sin första promenad, och så har det fortsatt.
– Jag tänkte, vad har jag för ursäkt att inte göra något? säger Gertrud.
– Alla kan inte rädda världen, men alla kan göra något. Som mammaledig hade jag gott om tid.
Älskar hans berättelser
I snart fem månader har de träffats nu. Trots att Gertrud har börjat jobba deltid tar hon sig fortfarande tid med Åke. För henne är det inte en uppoffring, tvärtom – hon har lika stor glädje av deras stunder tillsammans som han har.
– Det är bara trevligt – och dessutom inte lika ångestfyllt som att gå till gymmet, säger Gertrud och skrattar.
De pratar om allt, högt som lågt. Åke, som var egen företagare i alla år, är född jämte och har ett förflutet i Jägarbataljonen i Boden – skidor och friluftsliv är ett intresse han och Gertrud delar.
De pratar om vad som händer och sker på Lidingö. Och om båtar och Stockholms skärgård – i dag har Gertrud och hennes familj en båt på samma varv där Åke förr hade sin båt.
– Åke har lärt mig mycket om skärgården, säger Gertrud.
Han är en mästare på att berätta historier också – och dem lyssnar Gertrud gärna på.
– Jag älskar att höra berättelser om livet förr. Både mina mor- och mina farföräldrar, som jag hade nära kontakt med, är döda, så Åke fyller lite den funktionen nu.
”Som en kompis”
Gertrud och Åke har funnit varandra över generationsgränserna. Och de tycker båda två att fler skulle ta chansen att göra en insats och samtidigt berika sitt eget liv.
– Det är som att träffa en kompis – och varför kan man inte ha en kompis som är 92? säger Gertrud.
Gör skillnad
Vem? Gertrud Köver, 28, Lidingö.
Varför? För att hon gör skillnad i det lilla genom att besöka Åke, 92, på äldreboendet och följa med honom ut, prata och umgås.