Julia, 18, nära att dö på väg hem från krogen
Publicerad 2024-05-17
Julia Brodin försökte gena över älven – men störtade ner i en reva i isen.
Anton Solöy hörde hennes desperata rop på hjälp.
– Hon var panikslagen, säger han.
Anton gav sig ut på isen – och prisas nu som Årets livräddare.
Strax före klockan 23 den 13 januari kallades räddningstjänst, ambulanssjukvård och polis till Parkbron i Skellefteå på ett drunkningslarm. Skrik hade hörts från älven, rapporterar Folkbladet.
18-åriga Julia Brodin var nära att dö den natten.
Hon hade varit på en rolig förfest med sina vänner, och sedan gått vidare till en nattklubb i Skellefteå. Men väl där kände hon sig trött, berättar hon, och bestämde sig för att gå hem och sova.
Då tog hon det ödesdigra beslutet att gena över Skellefteälven.
– Jag försökte gå över isen, men det var ett stort hål mitt på, har jag fått återberättat för mig, för jag minns inte det som hände, säger Julia, som blev svårt chockad under händelsen.
– Jag föll ner i det iskalla vattnet.
Julias mamma Sofia Kanwar fick samtal från Julias vänner, som undrade vart kompisen tagit vägen. Sofia kollade då på Snapchat-kartan i mobilen – och synen var skrämmande:
– Men! Hon är ute på älven! Men det kan hon ju inte vara. Och så började jag ringa runt.
Anton Solöy, 32, var ute på en kvällspromenad när han plötsligt hörde skrik på hjälp, berättar han.
– Jag såg en kvinna nere i vattnet, och hörde henne skrika. Det är ett brobygge precis bredvid där hon farit i, så det var bara att kalva sig över det höga stängslet och genom en meter hög snö, för att ta mig ner på isen. Jag såg några personer som var ute och gick, och ropade åt dem att ringa 112. Och så sprang jag fram till henne, säger han.
Det var 14 minusgrader den natten. Vattnet i Skellefteälven är kraftigt strömt, och en bred reva hade dragits upp mitt på isen, berättar Anton på plats.
– Hon började driva med strömmen. Jag var var rädd att hon skulle fara in under isen, då hade det aldrig gått att rädda henne.
Anton tvekade inte att ge sig ut på isen och skynda fram till Julia.
– Hon var panikslagen, det gick knappt att förstå vad hon sa. Jag fick tag i hennes ena hand och slet upp henne. Det var så mycket adrenalin, så jag kände inte om det var tungt. Det var lika lätt som att dra upp en kudde.
Julia var kraftigt nedkyld och kunde knappt gå, så Anton fick hjälpa henne. Innan de ens nått stängslet hade räddningstjänsten anlänt.
– Det var brandmän, ambulans och polis där, så vi hjälptes åt att lyfta henne över staketet. Räddningstjänsten sa ”Bra jobbat!”.
Julias första minnesbild är från blåljusen på platsen, berättar hon.
– Då har jag ett minne av att de släpar mig från isen.
Hon fördes med ambulans till akuten i Skellefteå.
– Min kroppstemperatur var nere på 33 grader. Läkarna hade en apparat som de lade i sängen under täcket, som värmde upp mig. Det gick jättesnabbt.
Men det har känts rejält i kroppen att hon varit med om en svår olycka.
– Jag hade så mycket blåmärken på kroppen, och på akuten sa de att jag hade förfrysningsskador på benen.
Av en slump fick hon sedan höra vem som räddat henne ur Skellefteälven.
– Anton är min pojkväns mammas kusin. Han berättade för sin familj att han räddat en tjej i Skellefteälven, och så kom det fram till mig. Vi hade aldrig träffats innan det hände.
Det var inte den första olyckan vid älven, och bara två månader senare fick räddningstjänst rycka ut för att hjälpa en person från isen, rapporterar Norran. Julia kommer aldrig mer försöka gena över Skellefteälven, säger hon med ett skratt:
– Jag lärde mig min läxa! Den hårda vägen.
Att kontakta Svenska hjältar blev ett sätt att tacka, berättar hon:
– Det är så svårt att uttrycka i ord, hur jag ska tacka honom för att han räddade mitt liv? Men sen såg jag på Tiktok om Svenska hjältar – och då kände jag: ”Det här kan jag göra!”.
Även Julia Brodins föräldrar, Sofia Kanwar och Daniel Brodin, vill hylla Antons insats:
– Det har varit jobbigt, tanken på hur illa det kunde ha gått. Vi kunde ha förlorat Julia. Antons insats är fantastisk, att han riskerar sitt eget liv för någon annan. Vi är så otroligt tacksamma.
Det är en minst sagt ödmjuk hjälte som Aftonbladet möter. Anton Solöy är glad att Julia mår bra, efter den dramatiska olyckan.
Nu är han Årets livräddare.
– Det känns bra.
