’Jag hade inte klarat mig i 10 minuter till’

Kerstin Nilsson

Sarah, 36, skadades svårt i iskylan – räddades av Malin, 26

Hästtränaren Sarah Watkins, 36, låg svårt skadad i mörkret och iskylan på ridbanan.

Då kom Malin Johansson, 26, hem – och fick av en slump syn på henne.

– Du räddade mitt liv. Hade jag legat i tio minuter till hade jag inte klarat mig, säger Sarah.

Det var snö och 13 minusgrader den där fredagskvällen i januari förra året.

Inne i ridhuset på gården strax utanför Göteborg var det lektion.

Sarah Watkins var ensam ute i paddocken.

Hon arbetar som djurkommunikatör och tränar hästar med problem. Den här dagen tränade hon stoet Blackie, en dam med starka åsikter.

Klockan var nära sju på kvällen.

Hon skulle bara få Blackie att varva ner lite, skritta runt på ridbanan med långa tyglar.

Det sista hon minns är hur Blackie, som trilskades och ville in i stallet, backade in i staketet.

Samtidigt var Malin Johansson, 26, som arbetade som kundtjänstchef, på väg hem.

Hon och hennes dåvarande pojkvän hyrde ett hus på gården.

Upptäckte blodspår

Efter jobbet hade Malin, som precis som Sarah ridit sedan hon var liten, varit och skött om sin egen häst, i ett annat stall.

När hon parkerade bilen var klockan närmare halv åtta. Inne väntade pojkvännen och fredagsmyset.

Upptäckte blod

När hon sträckte sig efter handväskan i passagerarsätet såg hon något konstigt.

– Det låg någon i ena hörnet av ridbanan.

Samtidigt upptäckte hon en ryttarlös häst – Blackie – som sprang runt på banan, gnäggade och skrek.

Malin rusade fram till den orörliga gestalten i snön.

När hon inte fick någon kontakt med Sarah skrek hon till pojkvännen att ringa ambulans.

Hon fångade in Blackie och ledde in henne i stallet. På väg tillbaka slet hon med sig ett hästtäcke.

När Malin skulle putta in täcket under Sarah upptäckte hon blodet.

– Ryggen, rumpan och baksidan och insidan av låren var täckta av blod och det droppade från jeansen, säger Malin.

Utanpå hade Sarah inte en skråma. Efteråt konstaterade läkarna att hon förlorat nära 3,5 liter blod under den dryga halvtimme hon legat i hagen. Hade Malin kommit tio minuter senare hade Sarah förblött.

Hennes bäcken var av

Till slut fick Malin kontakt med Sarah och frågade henne om det var någon kroppsdel hon inte kände.

– Jag känner mig jättesned, sa Sarah.

Varken hon eller Malin visste då att hennes bäcken var av på två ställen – och blygdbenet krossat.

Förmodligen har Blackie stegrat sig, halkat och ramlat baklänges över Sarah. Sadelhornet på westernsadeln hade krossat hennes blygdben.

Malin lyckades få ur Sarah numret till hennes mamma, Annebelle Gyllenspetz.

När hon ringde var hon mån om att låta lugn. Först efteråt, hemma, när ambulansen åkt, kom tårarna och chocken.

Efter samtalet blev Annebelle sittande i hallen, som i ett vakuum.

– Men jag tänkte att eftersom Malin lät så lugn kan det inte vara så farligt, säger hon.

I själva verkat svävade Sarah mellan liv och död.

Låg orörlig i sjuksängen

I ambulansen, på väg till Sahlgrenska i Göteborg, stannade hennes hjärta. På sjukhuset fick hon åtta påsar blod.

I en vecka låg Sarah på intensiven, de första dygnen nedsövd på grund av smärtorna.

I två veckor låg hon orörlig i sjuksängen och tvingades genomgå fem operationer.

Efter fem veckors rehabilitering kunde hon åka hem – utan kryckor.

Både Sarah och mamma Annebelle känner en oändlig tacksamhet – det Malin gjorde den där kvällen kan de aldrig återgälda.

– Jag tror att vi har skyddsänglar som tar hand om oss och ser till att vi går den väg vi ska, säger Sarah.

– Och jag är övertygad om att någon skickade Malin till mig den kvällen.

”Så mycket större”

Hon vet att det före Malin kom förbi en person, som såg henne, utan att ingripa.

Hade Malin gjort likadant hade Sarah inte levt i dag.

– För mig är det självklart. Jag är stolt över att jag behöll lugnet, det känns skönt. Men jag har aldrig riktigt fattat att jag räddade livet på henne. Det är så mycket större än att jag bara gjorde vad alla borde göra, säger Malin.

Som tack har hon fått både en ”extramamma” och en ”extrasyster”.

Mamma Annebelle har fortfarande svårt att ta in hur nära döden Sarah faktiskt var den där kvällen.

– Malin betyder så oerhört mycket för mig – hon är mig lika kär som mina egna barn, säger Annebelle.

– Hon räddade inte bara Sarah från att dö – hon räddade mig från en evig sorg.