Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Hildegard, Magnhild

”Vi kom i väg när vi behövde det som mest”

Publicerad 2014-09-09

Tommie och Ulla Hansson gav bort resa till cancersjuka Emelie – som de aldrig träffat

Ett dubbelrum på lyxhotell och sol och bad på spanska playan – utan kostnad.

Det erbjöds cancersjuka Emelie Lindblom, 31, av två för henne okända personer.

En vecka senare satt hon, maken och sonen på planet tillsammans med välgörarna Tommie, 68, och Ulla Hansson, 63.

– Vi kom i väg precis när vi behövde det som mest, säger Emelie.

När två familjemedlemmar i sista minuten drog sig ur en sen länge planerad familjesemester till Costa Brava i Spanien i juni i år, visste Tommie och Ulla Hansson precis vad de skulle göra. I stället för att begära ut den del av pengarna resebyrån kunde betala tillbaka skulle någon vars liv påverkats av sjukdom få följa med till solen.

– Tanken var omedelbar, det kändes helt enkelt mer meningsfullt att ge bort platserna, säger Ulla.

Eftersom hon hjälpt till att vårda två av sina syskon i slutskedet av cancer och Tommie dessutom drabbades av prostatacancer förra året, var det givet att någon som direkt eller indirekt drabbats skulle få åka i väg.

– Bara ordet cancer gör ju en livrädd och när jag fick mitt besked hade jag verkligen behövt åka i väg. Behandlingen innebär en oerhörd psykisk press men sjukdomen drabbar inte bara den som insjuknar utan också närstående och kanske i synnerhet barn, säger Tommie. 

Sagt och gjort. Paret satte genast i gång att kontakta flertalet organisationer men antingen var man inte intresserad eller lovade att återkomma, vilket ingen gjorde. Genom tidningen Expressen fick paret sen kontakt med 2011 års Svenska Hjältar, organisationen Ung Cancer, bara någon vecka innan avgång. Där trodde man att Emelie Lindblom i Nyvång nog skulle behöva en vecka på stranden med maken Conny, 34, och sonen Alfred, 2.

– Samma dag som jag skulle få besked om min cancerbehandling fungerat, ringde Ung Cancer för att höra vad jag skulle göra veckan därpå. Jag förstod inte att två främlingar ville skänka en resa till någon de aldrig träffat – men att det var bra människor förstod vi ju, säger Emelie.

Det var i augusti förra året som Emelie vid en rutinkontroll fick chockbeskedet att hon drabbats av livmoderhalscancer. Efter en tuff behandling var allt hon kunde göra att vänta på besked. Tyvärr var nyheterna dåliga. Tumören var kvar och man behövde påbörja en ny behandling på en gång. När Emelie förklarade att familjen blivit bjudna på solsemester tyckte läkaren att de självklart skulle åka – ytterligare en vecka hade man däremot inte kunnat vänta.

– I nästan ett år hade vi gått som på lina och nu ramlade vi ner i ett svart hål. Att slippa kalendern och sjukhuspappren och bara få ha kul med familjen var precis vad vi behövde. Allt jag kunde göra när jag träffade Tommie och Ulla på Arlanda var att krama om dem och gråta.

Under veckan i Spanien blev det en välkomst- och en avskedsmiddag ihop men annars njöt Emelie av att få vara tillsammans med sin familj – vilket var precis vad Tommie och Ulla önskade. Resan beskriver Emelie som det bästa hennes familj upplevt tillsammans och att den verkligen kom i rätt ögonblick.

– Vi var för en gångs skull ingen cancerfamilj och pratade knappt om behandlingen som låg framför mig. Vädret var perfekt, rummet var så fint och vi levde livet dag för dag. För oss handlade inte resan om pengar utan om att vi faktiskt kom i väg precis när vi behövde det som mest, säger Emelie. 

Just nu är hon mitt i cancerbehandlingen och har svårt att i ord beskriva vad parets omtanke betyder men skickade ett tackbrev, vilket berörde dem djupt. I dag håller familjerna kontakten på Facebook och Tommie och Ulla ångrar inte för ett ögonblick sitt beslut. 

– Det känns skönt att ha gjort någon annan glad i en svår stund, säger Ulla.  

Tommie fortsätter:

– Men det behöver inte vara en resa. Ett telefonsamtal, en fika eller att passa ungarna räcker långt för den som är sjuk. Var en medmänniska.

Spana in vår hjältefilm – hur skulle du ha reagerat i samma situation?