Max, 18, räddade hunden Chilla ur isvak

Malin Wigen

Max och hans kompis Jonas tvekade inte att ta sig ut i det iskalla vattnet när hunden Chilla hamnat i en isvak, skriver tidskriften Jakt och Jägare.

– När jag först inte såg henne fick jag panik, säger Max till Aftonbladet.

I fredags var 18-åriga Max Holm och hans vän Jonas medbjudna på en jakt som hundförare, jakten ägde rum på en ö i Mälaren utanför Västerås.

Dagen flöt på utan dramatik men på eftermiddagen upptäckte Max och Jonas, via en pejlsignal, att något inte stod rätt till med en av hundarna. De sprang ner mot vassen där hunden, gråwachteln Chilla, befann sig.

– Vi hörde hur hunden pep, jag förstod direkt att hon gått igenom isen.

Fick krossa isen med benen

Max och Jonas la ifrån sig alla sina saker och började försöka ta sig ut. De började med att försöka krypa fram på isen men var sedan tvungna att krossa den med sina ben och fötter för att kunna ta sig framåt i vattnet

– När man gick i var det kallt i 20 sekunder, men sen domnade kroppen bort.

När de såg att några andra hundar kommit nedåt vassen begav sig Jonas tillbaka till land för att se till att de inte skulle råka illa ut – samtidigt hade Max lyckats lokalisera hunden som var en bit ut och vattnet blev djupare ju längre han kom.

– När jag först inte såg henne fick jag panik, säger han och fortsätter:

– Jag kunde inte krossa isen med benen längre utan fick så sönder den med handen armbågarna.

”Hade kunnat gå åt helvete”

När Max kom fram till Chilla hade han vatten upp till öronen och fick kämpa för att hålla sig uppe.

– När jag väl kom till henne låg hunden med tassarna på iskanten, det kände som om hon hade gett upp.

Då han inte fick upp Chilla ur vaken och upp på isen fick han skjuta henne framför sig i vattnet i rännan han skapat. Till slut kunde han få upp henne på den

– Jag sköt henne framåt medan jag gick i rännan.

Till slut kunde Max gå som vanligt och bära Chilla. Med hjälp av Jonas fick han upp henne på land.

– När vi kom upp kollade vi på varandra, det slog oss båda att det var tur att det gick som det gick. Det hade kunnat gå åt helvete också. Och tänk om någon av oss varit ensam där?

”Jag är evigt tacksam”

Ägaren Robert Jidesjö kom till platsen och tog Max, Jonas och hunden till en bastu.

– Vi värmde oss där. Jag kände en smärta i hela kroppen, säger Max.

Robert är mycket tacksam över killarnas insats. Enligt honom är Chilla sig lik efter händelsen och jagade som vanligt dagen efter.

– Jag är evigt och otroligt tacksam över Max och Jonas, säger han. 

Även Max och Jonas har återhämtat sig, någorlunda i alla fall.

– Jag börjar bli lite snorig och vi båda är stela i kroppen, berättar Max.

Ingen av de två kompisarna tvekade att hoppa i när de upptäckte att Chilla var i fara.

– Vi tänkte bara ”fan hunden är i vaken, nu måste vi fixa det här”. Det är väldigt skönt att det gick bra för både oss och för hunden.