Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Hildegard, Magnhild

”Inget språk i världen är tillräckligt utvecklat för att beskriva deras situation”

Publicerad 2014-11-25

Pengarna från nioåriga Melisias armbandsförsäljning har nu nått de assyriska flyktingarna

I september uppmärksammade vi nioåriga Melisia Younan som pärlade armband för att dra in pengar till de nödställda assyrierna i Nineveslätten i Irak och Syrien.

För ett par veckor sen besökte Melisias bröder Josef, 28, och Rany, 22, flyktingarna i Irak – bland dem också yezidier och andra minoriteter – för att säkerställa att familjens bidrag kom fram.

Bara armbanden hade då dragit in mer än 300 000 kronor.

– Vi kände att det var rätt att själva dela ut mat och förnödenheter på plats i stället för att använda oss av mellanhänder. Vi ville dessutom själva uppleva flyktingarnas situation, säger Josef.

Finns det risker med att åka ner på egen hand?

– Vi blev varnade om att inte gå ut med informationen förrän efter att vi kommit hem igen. På plats finns en rädsla både för IS och KRG och vi befann oss bland annat i en by där IS inte var längre än fem minuter bort. När vi åkte runt i vår minibuss märkte vi av militären på flera ställen.

Var ni rädda?

– Det är klart att man blir lite rädd när man tänker på hur nära oroligheterna finns. När vi pratade med lokalbefolkningen så sa de att man måste vara på alerten hela tiden – IS kan vilja invadera om fem minuter lika gärna som om fem månader.

Vad delade ni ut för förnödenheter?

– Vi tog med så mycket vi kunde från Sverige i vårt bagage, till exempel kläder och mediciner. På plats i Irak handlade vi mat och filtar via en välgörenhetsorganisation.

Hur mådde de flyktingar ni träffade?

– Levnadsförhållandena är långt ifrån okej. Det finns inget språk i världen som är tillräckligt utvecklat för att beskriva deras situation. Ingen människa ska behöva leva så som de gör just nu. De behöver allt – mat, kläder, mediciner och vård. Vi träffade bland annat en familj om tre som levde på tre kvadrat, utan el och toalett och dusch. Det var svårt att se.

Hur tog de emot er hjälp?

– Man kände att de blev hoppfulla, att något äntligen hände. Och det var härligt att se hur barnen äntligen log. Men trots allt de gått och går igenom så vill de inte lämna sitt land, de vill bara att omvärlden ska hjälpa dem att kunna stanna. Vår hjälp gav dem hopp på vägen och nu är vi mer motiverade än någonsin att fortsätta.

Vill du stöda de assyriska flyktingarna? Läs mer om Melisias armband här: Free Assyria / Free Suryoye.