Hon kastade sig över knivmannen
Uppdaterad 2012-05-03 | Publicerad 2012-04-21
Karina, 38, räddade livet på sin systers granne: Visst var jag rädd
Blod – överallt. På golvet, på väggarna, i hissen.
Det var det första Karina Hofström, 38, såg.
Ensam, utan att tveka, kastade hon sig över 19-åringen som besinningslöst högg sin pappa i ansiktet med kökskniven.
– Visst var jag rädd, men jag bedömde att jag skulle klara det.
Hon är liten och späd, bara 1,64 lång och knappt 50 kilo tung, klädd i svart – och hennes uppenbarelse för osökt tankarna till en annan kvinnlig antihjälte: Lisbeth Salander.
Men den liknelsen vill inte Karina Hofström kännas vid. Hon ser inte sig själv som någon hjälte och uppmärksamheten får henne att skruva på sig.
Men tuff, det är hon.
– Ja, det är jag, både tuff – och blödig, jag tycker inte om att se folk fara illa.
Fick en tegelsten i huvudet
Själv har hon en gång råkat mycket illa ut – det var i Ukraina, där hon och hennes systrar är födda och uppvuxna – för 14 år sedan.
En kväll på väg hem blev hon överfallen bakifrån. Hon fick en tegelsten i huvudet, föll och krossade svanskotan på en sten – och vaknade i ett källarförråd. Hon kröp hem, själv, och slog larm.
– Jag kunde inte gå på två månader och hade länge jättesvårt att ha folk bakom ryggen. Det var en seriebrottsling, jag var hans fjärde offer, säger Karina.
Men den här gången var det inte hon som var offret.
Det var fredagen den 20 maj i fjol – den ”svarta fredagen”, som hon kallar den.
Det var blod överallt
Karina Hofström låg hemma i en av sina två trillingsystrars soffa i Solna, utanför Stockholm, och tittade på tv.
– Jag var hundvakt åt hennes lilla hund och skulle sova över.
Vid 23-tiden hör hon skrik från trapphuset. Först reagerar hon inte, men när någon skriker igen – hjärtskärande, den här gången, förstår hon:
Det är allvar.
I bara t-shirt och trosor rusar Karina ut och springer ned för trapporna, mot entrén, där skriken kommer ifrån. När hon kommer ner ser hon bara blod – överallt.
– Det var som en scen ur ”The shining”, allt var täckt av blod.
En kvinna, svårt chockad, står och skriker.
På golvet ligger hennes kostymklädde make. Böjd över honom står hans 19-årige psykotiske son och hugger honom i ansiktet med en kökskniv.
– Jag blev rädd, men jag lyckades ändå behålla lugnet och förstod att jag måste få hit polisen, säger Karina.
Hon springer upp och knackar på några grannars dörr – när de öppnar skriker hon att de ska ringa polisen.
Själv rusar Karina – som nu har insett att hon bara har trosor på sig – upp, sliter på sig byxorna och springer ned igen.
”Högg efter mig med kniven”
Då har den äldre mannen lyckats ta sig ut på gården, där sonen fortsätter att hugga honom med kniven, och slå och sparka.
Karina tvekar inte – hon hoppar på den yngre mannen bakifrån.
– Men han kastar av mig. När han gör utfall med kniven mot mig också hoppar jag bakåt, så han träffar aldrig.
Hon kastar sig över honom igen och den här gången lyckas hon vrida kniven ur hans hand.
19-åringen springer in i huset igen. Karina, som är rädd att han ska komma tillbaka med en ny kniv, lyckas få hans pappa på fötter och släpar ut honom på gatan, i väntan på polisen.
För sin insats har Karina fått medalj av Stockholms länspolismästare, Carin Götblad.
Dömdes till rättspsykiatrisk vård
Den 19-årige mannen, som greps på en bensinmack i Järna dagen därpå, efter att ha tagit sig in hos ett par och tvingat dem att köra honom söderut, dömdes till rättspsykiatrisk vård, bland annat för den grova misshandeln av sin pappa och för människorov.
Karina vittnade under rättegången och pappan, som klarade sig utan allvarligare bestående fysiska men, har ringt och tackat henne.
– Då blev jag rörd. Jag led med honom och hans familj, säger Karina.
Att hon vågade ingripa har mycket att göra med hennes yrke till vardags – hon arbetar inom kriminalvården, som vakthavande befäl på en sluten anstalt, och är tränad att hantera både våldsamma och hotfulla situationer.
– När det handlar om liv måste man ingripa, säger Karina.
”Karina är en fantastiskt modig människa. Hon räddade livet på denna man. Jag saknar ord för att beskriva den empati och handlingskraft hon visat.”
Carin Götblad, länspolismästare i Stockholm.