Här hyllas Milla för bullarna

Kerstin Nilsson

Tioåriga hjälten bytte Täby mot Tanzania och fick se sin idé hjälpa – på riktigt

Svenska Hjältars Milla ­Martin, 10, startade Bullhjälpen för att hjälpa de svältande barnen i Afrika.

Nu har hon själv för första gången i sitt liv varit där.

I en värld där en boll ­eller en egen skrivbok ­eller ens att få gå i skolan är en ouppnåelig dröm för många barn.

– Vi kan lära dem saker, men de kan också lära oss att dela med oss – och inte ta saker för givet, säger Milla.

För ett år sedan stod hon på Cirkus scen i Stockholm och hyllades som Svenska Hjältars förebild 2011.

Milla Martin, som startade Bullhjälpen – och fick barn över hela Sverige att ­vara med och sälja bullar för att hjälpa de svältdrabbade barnen på Afrikas horn.

Milla, som vann både ­juryns och publikens hjärtan – speciellt när hon på Cirkus scen med tårarna rinnande tackade storebror Marius för all hjälp.

Tårar som självaste Eric Saade torkade bort.

Då hade Bullhjälpen ­dragit in över 200 000 kronor – i dag är den summan 370 000 kronor.

Som överraskning fick Milla ta med familjen: storebror Marius, 13, mamma Christine och pappa Henrik, på en resa till Tanzania för att själv kunna se hur bullbakandet kan hjälpa – på riktigt, på plats.

Och det blev den mest fantastiska resa familjen ­någonsin gjort.

En resa full av intryck, känslor och upplevelser, av sorg och tårar, men också av glädje, skratt, äventyr och spännande möten.

– Det känns som efter Svenska Hjältars gala, säger Milla.

– Vad ska jag drömma om nu?

Besökte skolan

Nu sitter hon hemma i vardagsrummet i Täby, iklädd afrikanska flätor, bjuder på kanelbullar – vad ­annars? – och visar bilder från sin resa.

I spisen sprakar brasan – och det är tur, för Milla är klädd i sin afrikanska byxklänning, som inte direkt värmer i det svenska rusk­vädret.

För tre veckor sedan landade familjen på Kilimanjaros flygplats i Tanzania.

Där togs Milla emot som den svenska hjälte hon är, med välkomstceremoni och en stor blombukett av Kenzan Tours, som ordnat ­resan.

– Det var pinsamt, men kul, säger Milla.

Resan började med ett ­besök i en skola, Loruvani Primary School, i staden Arusha.

I skolan går tusen barn – på åtta lärare. Och av de tusen barnen är 200 föräldralösa.

Besöket på skolan ­berörde familjen djupt.

– De fick trängas fem i varje bänk och de var tio på varje skrivbok och penna, säger Milla.

– Och de som fick sitta längst bak på golvet såg inte ens tavlan.

’Kunde bli slagna’

Ändå vet Milla att de här barnen har tur – de får i alla fall gå i skolan, till skillnad mot många andra, vars ­familjer inte har råd.

Milla och Marius fick ­vara med barnen, både i klassrummen och på skolgården.

– De var tvungen att ha ­ylletröja på sig, annars blev de slagna av sin lärare, ­säger Milla. Några leksaker fanns inte, de fick barnen göra själva, av en sten, ett tillknycklat ­papper eller en insekt på ett ­snöre. Här blir drömmen om en riktig boll sällan mer än bara en dröm.

– Det är så mycket som vi tar för givet. Om vi vill ha en leksak går vi och köper den – de tar en pappersbit och blåser på den, säger Milla.

Under resan besökte ­familjen två skolor till, bland annat en förskola i en massajby, där Milla och Marius fick klä sig som massajer.

’Vi kan lära oss’

Men trots fattigdomen och misären, trots bristen på ­resurser och mat och ibland till och med en framtid, smittades familjen Martin av den glädje och värme som barnen mötte dem med.

– De tar dagen som den kommer och de är väldigt snälla och generösa mot varandra. Det kan vi också lära oss av dem, säger Milla.

Mötte sitt fadderbarn

Bullhjälpen senaste projekt är barnbyn Bullerbyn, som ska byggas i Bossanga i Centralafrikanska republiken. Hittills har Bullhjälpen skänkt 100 000 kronor av ­sina insamlade pengar dit, ­genom SOS Barnbyar.

I Tanzania fick Milla och Marius besöka en annan barnby, för att se hur det fungerar. Där fick de också träffa ­familjens fadderbarn, Carlos, 12.

Barnbyn blev en glädje­chock för familjen.

– Det var som att komma till paradiset, säger Milla.

– Med gräsmatta, stora, ­fina hus och lekplats – vi som inte sett en lekplats på en vecka.

’Kärlek viktigast’

För Milla gav besöket i barnbyn många nya insikter.

Hon är övertygad om att Carlos och de andra barnen i barnbyarna är Tanzanias framtid – och efter att ha mött kärleken och värmen från ”mammorna” i barnbyn vill hon fortsätta stödja ­Bullerbyn.

– Jag trodde att skola och utbildning var det viktigaste för barnen, men det är att ha en familj och någon att ­lita på, att få kärlek, säger Milla.

Och nu, när Milla själv sett verkligheten för många av barnen i Afrika, har hon fått ny energi – Bullhjälpen ska fortsätta.

– Jag kommer att fort-­ sätta så länge jag bara kan, säger Milla.

En sak till vet hon också:

– Jag ska åka till Afrika igen.