Hon räddade Berta, 91 år, ur eldsvådan

Publicerad 2012-05-27

16-åriga Tess Holden: Jag kände mig stolt över mig själv

UTAN TVEKAN 16-åriga Tess Holden var på väg hem från skolan när hon upptäckte röken – hon kastade av sig väskan och ingrep direkt. Berta Ståhl var den första person som hon hjälpte ut ur det brinnande huset.

När Tess Holden, 16, såg den svarta röken bolma mot himlen tvekade hon inte en sekund.

Hon kastade skolväskan och sprang för att rädda Berta Ståhl, 91, och hennes grannar.

– Du var fantastisk. Du gjorde precis som man ska göra, säger Berta och ger sin unga räddare en kram.

Förutom att rädda rara tanter gillar Tess Holden att sjunga.

Hon älskar att köra cross – det har hon gjort sedan hon var liten – och att sjunga.

– Jag kör för att det är kul, precis som med sången, säger Tess Holden.

På skolavslutningen i juni ska hon sjunga solo i kyrkan – nå­got hon ser fram emot, mycket. I ”inspelningsstudion” på över­våningen, hemma i familjens vack­ra vitrappade hus från 1920-talet ­i lilla Killeberg i Os­by, får vi höra en bit av den än så länge hem­liga sången. Och visst låter det bra.

– Det är musiken jag vill satsa på, säger Tess.

Tackad med guldhjärta

Men hon är bra på annat också. Som att rädda små, rara tanter. Det har hon bevis på.

Både i form av ett guldhjär­ta­ runt halsen, från tant Berta,­ och en medalj för rådigt in­­gripande från Brandskyddsföreningen.

– Det var roligt.­ Jag kände mig stolt över mig själv, även om det är naturligt att man hjälper andra i nöd, säger Tess.

Det var snöslask den där eftermiddagen i januari i år. Klockan var kring 15 och Tess var på väg hem från skolan i Älmhult. Mamma ­Vik­toria satt i ett försenat möte och kunde inte hämta henne med bilen som hon brukar. Tess fick ta skolbussen i stället. Och kanske var det någon ­mening med det.

På väg hem från bussen pas­serar Tess hyres­huset, en röd tegel­länga i två våningar, där Berta­ Ståhl, i många år kommunpolitiker i Osby och mamma till Sveriges genom tiderna främste maratonlöpare, Kjell Erik Ståhl, bor.

Upptäckte tjock svart rök

När Tess, som går och lyssnar på musik i hörlurarna, passerar på gatan ser hon tjock, svart rök bolma ut från en lägenhet på andra våningen i Bertas hus.

Tess tvekar inte en sekund.

– Jag bara är en sån som inte kan låta bli att göra något, säger hon.

Hon kastar av sig väskan, ringer­ 112 på sin mobil – och hoppar över den låga häcken framför huslängan.

– Eftersom jag vet att det bor många äldre i huset, tänkte jag att det är bäst att jag sätter i gång och får ut dem, säger Tess.

Hon springer längs huslängan och bankar på, rycker upp dör­rar och skriker ”det brinner – ni måste ut”.

Den första hon ser till att få ut är Berta, som är äldst.

Hon har haft sin dotter och svärson på lunch och sitter vid sitt köksbord och ­läser Norra Skå­­ne,­ utan att ha en aning om att det brinner en trappa upp.

Men nu blir det bråttom.

Tess hjälper Berta på med jacka och tofflor innan hon leder henne ut och i trygghet på andra ­sidan gatan.

– Det var ett jättestort rökmoln, sånt som man ser på tv, säger Berta.

Samtidigt som Tess springer från dörr till dörr på nedervåningen är det någon annan som gör likadant på den övre våningen.

Det är Marie-Louise Nilsson, 31, distriktsveterinär i Kristianstad.

Varnade alla på våningen

Hon har suttit och druckit kaffe med sin mormor när de upptäcker att det brinner ­i lägenheten bredvid. Även Marie-Louise ringer 112, tar hand om mannen som bor i lägenheten, där branden börjat, och ser till att mormor och de andra på andra våningen kommer ut.

– Jag gjorde bara det som vem som helst skulle ha gjort, säger Marie-Louise, som också har fått medalj och prisats för sin insats.

Bjöd på kaffe och bullar

När räddningstjänsten kommer måste hon åka vidare på jobb – medan Tess och mamma Viktoria bjuder alla drabbade, anhöriga och brandmän på kaffe och nybakade bullar.

Tack vare Tess och Marie-Louise­ kunde räddningstjänsten rädda hyreshuset från att brinna ned helt och hållet – och redan samma natt sov Berta i sin egen säng, även om det luktade rök i hela lägenheten.

För Berta är Tess ut­an tvekan en hjälte – och värd både sin medalj och all uppmärksamhet.

– Du gjorde det alla ungdomar borde göra, men som kanske inte alla gör.

”Det Tess Holden gjorde var både handlingskraftigt och modigt. Hon följde instruktionsboken: larmade och säkerställde sedan att de boende kom i trygghet.”

Jan Persson, insatsledare på räddningstjänsten i Osby