Klipper håret för att stödja kvinnor i Iran: ”Alla kan vara med”
Publicerad 2022-10-21
Det var ur känslan av maktlöshet som idén föddes.
Sanaz, Roxana och Sorour vill visa för släkt och vänner i Iran att de stödjer frihetskampen – och berätta för svenskar vad den handlar om.
– Vi hoppas att det här är ett initiativ som ska kunna sprida sig, säger initiativtagaren Sanaz Shafiei.
”Vi vill ge stöd på något sätt”Protesterna i Iran har eskalerat efter 22-åriga Mahsa Aminis död. Hon greps av sedlighetspolisen för att hennes slöja inte satt korrekt och sedan dess har kvinnor tagit av sig sina slöjor och klippt sitt hår i protest mot regimen. Vid solidaritetsmanifestationer runt om i Sverige och i världen har flera personer valt att klippa sitt hår för att visa sitt stöd för de som kämpar för frihet i Iran. Politikern Abir Al-Salahni (C) gjorde det i EU-parlamentet och artisten Tusse på Sergels torg i Stockholm.
Sanaz Shafiei kom till Sverige från Iran år 1991 när hon var 15 år och är i dag vårdchef på ett av Stockholms största sjukhus. Hon har under de senaste veckorna följt uppdateringarna från Iran genom vänner och på sociala medier.
– Jag tänkte att jag ville göra någonting för att visa mitt stöd för de som kämpar för frihet i Iran. Jag vet att de är väldigt tacksamma för stöd från omvärlden och för att vi uppmärksammar deras kamp, säger Sanaz Shafiei.
Tanken föddes om att spela in en video för att kunna skicka som stöd och uppmuntran till de som kämpar.
– Jag började fråga runt bland vänner och i mitt nätverk om några ville vara med. Intresset var faktiskt jättestort och det gick snabbt att få ihop.
”Vet precis vad de går igenom”
När gruppen kvinnor samlades på en äng i Solna utanför Stockholm i söndags var det många som kom dit bärande på oro och ångest. Under natten hade Evinfängelset i Teheran brunnit, där regimen fängslat journalister, författare, oppositionella och demonstranter.
– Jag har inte sovit på hela natten utan bara följt uppdateringarna från Iran. Jag har inte kunnat sova på flera nätter. Det är så fruktansvärt det som händer. Jag tänker på de som har dödats och våldtagits under den här tiden, säger Roxana Ghiassi.
Hon kom till Sverige från Iran år 1991 när hon var 19 år gammal. Hon kom hit med sina föräldrar och syskon men har släkt och vänner kvar i landet.
– Jag levde hela min uppväxt i Iran. Jag kommer från staden Arak i västra Iran och jag vet precis vad det är de går igenom, säger Roxana.
Hon har själv flera exempel på det förtryck hon själv utsattes för av sedlighetspolisen under uppväxten.
– Jag var 16 år och åkte buss med min äldre syster. På ett stopp under resan var det en kille som frågade min syster om vi ville ha något från affären. Sen åkte vi vidare. Vakter brukade stoppa bussarna när man körde in i städer för att kolla om det fanns något misstänkt. När vakterna kom upp på bussen sa en annan passagerare till vakterna att min syster och den där killen haft ett förhållande.
Greps för ett kasettband
Roxana och systern togs till arresten där vakter gick igenom alla deras tillhörigheter.
– Jag hade en kassettbandspelare med musik av Michael Jackson som jag älskade men som jag visste var olagligt. De tog den och jag behandlades som kriminell bara för att jag lyssnat på musik.
Roxana och systern hade tur. De släpptes efter att deras mormor kommit dit och betalat böter. Men fortfarande i dag blir Roxana rädd när hon ser personer i uniform.
– Alla minnen finns där. Och att se vad människor utsätts för just nu, det är fruktansvärt, säger Roxana Ghiassi som i dag arbetar som ingenjör och coach för att försöka hjälpa andra.
”Det handlar inte om ifall kvinnor ska bära sjal”
En annan som var med vid manifestationen var Sorour Falahati som kom ensam till Sverige 1995. Hon var då 24 år och hade en kandidatexamen i kommunikation från det prestigefulla Sharifuniversitetet i huvudstaden Teheran. Det var där protestvågen började vid läsårets start den 1 oktober och det har enligt vittnesmål bemötts av ”brutalt våld” av säkerhetstyrkor.
– Det har varit protester i flera omgångar, många människor har dödats av sedlighetspolisen och regimen. Men nu känner jag ett hopp om att det kan bli en förändring, säger Sorour Falahati som efter att ha doktorerat och forskat vid Chalmers i Göteborg i dag jobbar med standardiseringsfrågor på ett stort techbolag.
Hennes föräldrar och två systrar är kvar i Iran.
– Jag känner en oro varje dag, och en maktlöshet. Jag får nya hemska nyheter varje dag. Det här handlar inte om ifall kvinnor ska bära sjal eller inte. Det handlar om mänskliga rättigheter. Vi vill ha mänskliga rättigheter, säger Sorour.
Hon lyfter vikten av manifestationer, som den de själva gör, för att fortsätta belysa vad som händer i Iran.
– Vi måste lyssna på de som befinner sig i landet och tro på de meddelanden och filmer de kan skicka ut genom vänner och anhöriga. För regimen är brutal. Demonstranter, författare och journalister fängslas och dödas. De tillåter inga oberoende journalister att komma in och rapportera vad som händer.
Rädda för att vara med
Sanaz Shafei berättar att det är många som hade velat vara med på inspelningen men som inte vågar.
– Det tycker jag visar hur viktigt det här är. Många är oroliga för att de riskerar sin familjs säkerhet i Iran om de manifesterar öppet. Därför är det viktigt att vi som vågar göra något faktiskt gör det.
Sanaz blev därför extra glad när flera av hennes vänner som inte har någon koppling till Iran svarade direkt att de ville vara med.
– För mig kändes det självklart att vara med för jag har sökt efter ett sätt att visa att systerskapet inte har några gränser. När kvinnorna tystas i Iran måste andra kvinnor tala, säger Anna Forsberg.
Nu hoppas kvinnorna som deltog vid inspelningen att filmen ska få spridning, och att den kan inspirera andra.
– Det här är enkel sak som alla kan göra för att visa sitt stöd för de som kämpar i Iran. Man kan göra det oavsett vart man bor i landet, säger Sanaz Shafiei.
Hon vill också trycka på vikten att träffas och prata om vad man upplever – och att sprida information.
– Det vore häftigt om det kunde startas en rörelse på sociala medier med den här typen av filmer.
Roxana Ghiassi lyfter upp ännu en viktig aspekt av engagemanget som börjat spridas i Sverige.
– Vi är många från Iran som bor i Sverige som levt med svåra minnen och trauman under lång tid, och inte pratat om det. Jag tycker att det är stort att fler människor nu pratar om situationen i Iran och att vi berättar om våra erfarenheter. För första gången känner jag mig inte ensam.
Kvinnorna har delat videon de spelade in på sina sociala medier. Ni kan bland annat se den här.
Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.
Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.
Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas på den tv-sända Svenska Hjältar-galan på TV4 den 16 december.
Nominera din hjälte här nedan!