”En lättnad – hålla på in i döden ville man inte”

Travlegendaren Håkan ”Hockey” Eriksson i stor intervju om • Livet som pensionär • Framtiden • Minnena: ”Tittar inte i backspegeln”

Håkan ”Hockey” Eriksson, 69, har plockat fram stjärnhästar som Acclaim och Landers Legend.

För drygt sex år sedan valde han dock att lämna travsporten.

Sedan dess har det varit tyst om profilen.

– Det var en lättnad. Jag lade av vid rätt tid. Att hålla på in i döden ville man ju inte, säger Håkan till Trav365.

Håkan ”Hockey” Eriksson, med nästan 1 900 kusksegrar och flertalet stjärnhästar som Acclaim och Landers Legend under sin aktiva karriär, är en legendar inom travsporten.

Efter en långvarig smärtproblematik i axlarna valde han att hänga upp tävlingsdressen för gott 2016. Supergården Berga Gård såldes för 37 miljoner kronor och ett pensionärsliv tog vid.

Det beslutet har han aldrig ångrat.

– Läkaren sa: ”Vi kan operera dig men det är 50 procents chans att du blir bättre, och lika stor risk att du blir sämre.” Det senare ville jag inte bli och då valde jag att gå i pension, vilket gjorde min fru överlycklig, berättar Håkan för Trav365 och fortsätter:

– Efter att jag lade av blev axlarna runt 80 procent bättre. Nu kan jag sova om nätterna igen och känner att jag lade av vid rätt tid. Att hålla på in i döden ville man ju inte.

”Det är ett drömliv”

Var det ändå inte lite jobbigt där och då att lägga av som travtränare?

– Det var en lättnad. Jag hade inga problem alls med omställningen, även om jag har varit lycklig som har kunnat hålla på med min hobby. Det har blivit två, tre varv runt jordklotet bakom hästarna och jag har som mest tränat runt 100 till antalet.

Just denna förmiddag sitter Håkan och hustrun Ulla på en restaurang i Marbella, där han för övrigt äger ett hus, och njuter av februarisolen.

– Jag sitter med en kopp kaffe och har det jättebra här i Spanien. Det brukar bli tre månader om året och jag saknar verkligen inte den svenska vintern. Det är ett drömliv och har så varit ända sedan jag gick i pension.

Hur ser egentligen en vanlig dag ut i ditt liv numera?

– På måndagar och fredagar brukar vi gå ner och spela boule. Sedan äter vi tillsammans allihop vid ett långbord. Vi är runt 40 stycken, bara svenskar. De övriga dagarna går vi också ut och träffar folk.

Är du lika tävlingsinriktad i boule som du var på travbanan?

– Nej då, inte ett dugg! Jag håller ingen hög kvalitet. Här är det bara amatörnivå som gäller.

Håkan om starten: ”Föddes in i travet”

När han inte lever livet i Spanien tillbringar han majoriteten av sin tid hemma i Kvicksund, gärna ihop med något av sina fem barn eller nio barnbarn.

– Jag och Ulla har varit produktiva, säger ”Hockey” och skrattar.

Håkan tar sig mer än gärna en tur med motorbåten och uppskattar det stilla livet som pensionär.

– Dessutom har jag en robotgräsklippare som fixar gräset åt mig.

Eriksson fann hästarna i ung ålder och blev sporten trogen under drygt fem decennier, varav nästan fyra som tränare.

Hur det hela startade en gång i tiden har han givetvis inte glömt.

– Jag föddes in i travet i och med att vi hade sommarstuga intill gamla entrén till Sundbyholmstravet. Jag brukade gå ner dit för att äta glass och titta på hästarna. Varje fredag brukade jag ta moppen till Matz Stolpe, och arbetade sedan samtliga skollov.

– Min pappa lärde faktiskt Berndt ”Osten” Lindstedt, som hyrde en flygel i vårt hus, att köra häst. De brukade köra mjölk med arbetshästar. Det var så det började.

”Jag har kört mitt sista lopp”

Travet kom tidigt att spela en stor roll i Håkans liv, även om han som ung grabb även var duktig i annat. Bland annat i ishockey, och smeknamnet ”Hockey” har hängt med honom sedan dess.

– Jag spelade i VIK (Västerås IK), i deras pojklag, men travet tog så mycket tid och krockade med matcherna, så jag slutade med hockeyn när jag var runt 16 år. Det är dock inget jag ångrar i dag.

Var du något duktig som ishockeyspelare?

– Jag vill inte skryta om mig själv, men de andra sa att jag var det.

Han tackades av på hemmabanan Sundbyholm en januaridag 2017 och har idel goda minnen av det arrangemanget.

– De kom och hämtade mig med limousine. Det var hästägare och personal och det blev ett bra jippo för mig, med ett besök på Stadshotellet på kvällen. Ett minne för livet och självklart blev det en del känslor, även om jag inte är så känslig som människa.

Senaste gången han satt i en sulkyn i tävlingssammanhang var i samband med Ahlsell Legens 2017, ett inbjudningslopp för några av sportens största.

Det blev visserligen ”bara” en tredjeplats, men Håkan minns ändå bronspengen med glädje.

– Jag stod i 30 gånger och såg att Stig H (Johansson) slutade fyra, påpekar Eriksson och skrattar varmt.

Tror du att vi någonsin kommer att få se dig i sulkyn igen?

– Nej, aldrig! De har ringt mig från Berga Gård och vill att jag ska komma och provköra hästar men jag har kört mitt sista lopp – och snabbjobb.

”Gjorde mig alldeles chockad”

Han har under sin karriär inte bara gjort sig känd som en väldigt duktig kusk och travtränare, utan Håkan skördade även stora framgångar som uppfödare. Enligt egen utsago har han och Ulla fött upp hela 15 miljonärer genom åren.

Största framgångssagan heter Acclaim, den snabbfotade krigaren som vann 37 lopp och sprang in nästan 7,5 miljoner kronor.

– Han betydde mest för mig eftersom vi även hade fött upp honom. Det blev seger direkt i debuten och sedan rullade det bara på. Ett år deltog vi till och med i Elitloppet. Jag kommer ihåg att min son Marcus och hans vänner alla var på plats i publiken, iklädda varsin av mina 27 kuskdresser, vilket gjorde mig alldeles chockad.

Det blev visserligen ingen finalplats för Acclaim det året men allt runt omkring kommer travprofilen att bära med sig resten av livet.

– Det var en upplevelse och min enda start i Elitloppet under karriären.

Om du tillåts plocka fram några höjdpunkter under din aktiva karriär, vilka skulle det i så fall vara?

– När jag tog fem raka gulddivisionssegrar med Acclaim, eller segern i V75 Mästaren ett år.

helskärm

”Detta har man i blodet”

”Hockey” sålde för en tid sedan sin sista fölmärr men står fortfarande som ägare till en kvintett tävlingshästar, bland annat V75-bekantingen Condior.

Att helt släppa taget om travsporten verkar 69-åringen, som fyller jämnt senare i år, ha rätt svårt med...

– Detta har man i blodet, även om vi minskat undan för undan. Jag har hållit på med detta hela mitt liv och vi har tre hästar som ska starta under mars månad. Då har man lite att följa, oavsett om man är i Spanien eller Sverige. ATG Live är jättebra.

Det verkar alltså bli många timmar i veckan framför tv:n både för Håkan och Ulla. Allra helst följer de sina egenägda eller uppfödda hästar, men makarna lämnar även in en V75-kupong varje lördag ihop med vänner.

– Vi lägger en hundring vardera och träffas då allihopa. Äter lite gott och så, men vi vinner inget på spelet.

Händer det någonsin att du sätter dig ner i soffan och tittar på dina gamla lopp?

– Inte en enda gång. Jag är så dålig på att se tillbaka på min karriär och tittar inte i backspegeln. Numera försöker jag istället att göra varje dag så trevlig som möjligt, avslutar Håkan.