”Plågas jag så här kan jag lika gärna dö”

Travikonen Anders Lindqvist, 66, om tuffa kampen mot cancern – och vägen tillbaka: ”Det var hemskt”

Daniel Söderbäck

Den svenske travikonen Anders Lindqvist, 66, opererades för elakartad cancer i november.

Han fick tillbringa 24 dagar på sjukhuset.

– När det var som värst tänkte jag om jag ska plågas så här kan jag lika gärna dö. Det var hemskt, säger han.

Knappt fyra månader har gått sedan den svenske travtränaren Anders Lindqvist, med sin bas på Grosbois utanför Paris, inledde den tuffa vägen tillbaka efter att ha blivit opererad för elakartad cancer.

– Det har varit tuffa dagar, man är ett vrak, sa han till Trav365 i november efter att ha legat inlagd på sjukhus i 24 dagar.

Han tvingades bland annat ställa in sitt besök på Prix d’Amérique då hans immunförsvar var för dåligt.

”Otroligt, men jag mår mycket bra”

66-åringen är vid gott mod när Trav365 når honom och återbesöken och kontrollerna visar fina resultat.

– Det är otroligt. Jag måste säga att jag mår mycket bra och går inte på några behandlingar alls utan det handlar bara om rehabilitering, säger han.

Först blev han inlagd i fem dagar för en lindrig operation i höstas, men läkarna hittade en elakartad cancertumör.

– Läkarna tog bort prostatan och urinblåsan. De kapade en bit av tarmen för att försöka ersätta urinblåsan.

”All cancer borta”

Vad säger läkarna i dag?

– Jag har varit på koll sex gånger redan och röntgen ska jag på var tredje månad. Peppar peppar så säger läkarna att all cancer är borta och nu är det tiden som ska göra resten.

Hur ser rehabiliteringen ut?

– Jag jobbar med mina hästar, åker och tittar på lopp och träningar, jag går i trappor och kör på testcykel. Jag försöker leva så normalt som det går.

helskärm

”Tappade alla muskler”

Han gick ner 18 kilo efter operationerna och kan fortfarande inte sitta ordentligt, ett problem när han ska försöka att träna sina hästar i stallet.

– Jag älskar att hålla på med min iPad och det tog 19 dagar innan jag ens orkade lyfta upp den efter operationen. Jag tappade alla muskler och sittfläsket i stjärten vilket gör det svårt för mig att sitta. Man sitter och kör hästarna och jag funderar på att skaffa en specialvagn så man kan stå upp.

När det var som allra jobbigast under hösten dök mörka tankar upp för travikonen.

– Nu mår jag helt otroligt bra. I höstas var det fruktansvärt plågsamt. När det var som värst låg jag och tänkte på nätterna att om jag ska plågas så här kan jag lika gärna dö. Jag har aldrig tänkt i de banorna tidigare. Det var hemskt.

”Jag var uträknad på nio...”

Vad får du för stöd?

– Jag får bra stöd av doktorerna och av min fru. Sedan har jag ett ganska bra psyke. Jag tycker jag är en vinnarskalle. Jag älskar min sport och det är det som jag lever för. Det jobbigaste är att jag får ha blöjor fortfarande, men jag har givetvis mycket hellre på mig blöjor än har cancer.

Till sist, hur ser du på travåret för egen del?

– Min personal fick order att bara grundträna hästarna eftersom jag trodde det skulle ta längre tid innan jag kunde vara tillbaka. Så när det gäller tävlingsstallet hittills i år har det gått tungt, men jag har tre tvååringar som har kommit igång bra som jag tror på.

– Jag är försiktigt optimistisk. Jag var uträknad på nio, men än är jag inte inte helt uträknad.