”Kan ta slut fort – fattar inte hur jag orkade allt”

Förre stjärntränaren Petri Puro om livet efter rampljuset • Skadorna och operationerna • Avslutade licensen: ”Misstag”

Petri Puro, 64, var under många år en av landets främsta travtränare.

Ett liv han fick betala ett högt pris för.

I en stor intervju med Trav365 berättar han om framgångarna, stressen och den numera anonyma tillvaron på gården.

– Jag har fått byta höften två gånger. Trodde aldrig jag skulle bli gammal, säger han.

Petri Puro föddes i Finland 1959.

Han flyttade till Sverige som 20-åring och etablerade sig senare som en av landets absolut främsta travtränare med segrar i bland annat Stochampionatet, Derbyt, Derbystoet och Kriteriet, bara för att nämna ett axplock.

Petri har tränat stjärnor som Fama Currit, Camilla Highness, Pato, D.D.’s Hitman och Cash Crowe, men det är superfenomenet Commander Crowe som de allra flesta minns bäst.

”Klarade inte verksamheten”

Han blev årets tränare vid Hästgalan 2007 och under många år radade han upp en segerprocent som stack ut bland Sverigeeliten.

Men de senaste åren har han levt en betydligt mer anonym tillvaro.

Och vid årsskiftet försvann Petri från Svensk Travsports register över aktiva licensierade tränare.

– Man trodde aldrig man skulle bli gammal. Jag är sliten efter att ha jobbat hårt hela livet. De sista åren har jag fått byta höften flera gånger. Jag kan inte springa och går lite dåligt. Det har gjort ont, men inte nu, eller jag har väl allmänt ont som folk har när de blir äldre, lite stel här och där. Men jag klarade inte verksamheten med mycket hästar som tränare, säger Puro till Trav365.

Hur ser livet ut i dag?

– Jag har totalt 12–13 hästar hemma. Fölmärrar, några ettårshingstar och fyra stycken årsföl. Två efter San Moteur och två efter Campo Bahia. Sen ska en av mina hästar, Green Crowe, komma i gång och starta. Där har jag en bra känsla. Sen har jag tre ettåringar som jag ska sälja.

Är det helt slut med din tränarkarriär?

– Egentligen var det ett misstag när licensen försvann. Jag hade tänkt hålla på med en eller två hästar. Men så som det är nu har jag inga planer att återuppta en amatörlicens, det är inte aktuellt just nu. I dag när man tänker är det otroligt hur jag kunde hålla ihop en verksamhet så länge.

”Tittade aldrig i backspegeln”

Petri Puro har arbetat med hästar i snart 50 år, ett hårt liv som satt sina spår. Både fysiskt och psykiskt.

Trots att kroppen sa i från lever han i dag ett liv som han trivs med.

– Jag är nöjd men samtidigt lite överraskad över hur det kunde vända så snabbt, när kroppen inte var med. Som aktiv körde jag bara på, tittade aldrig i backspegeln. När det väl smällde till för mig kom det som en överraskning. Jag började inte orka saker som jag tidigare klarade av. Plötsligt tappade jag motivationen och med stora operationer blev allt väldigt svårt för mig, berättar Petri och tillägger:

– Ekonomiskt går det ändå runt då jag brukar få ett bra pris på mina unghästar. Men som tur har jag haft den här stammen vid sidan om att jag kunde övergå till avelsverksamhet.

Du tog nyligen årets första uppfödarseger med Staro Mack Crowe i Gävle Stora Pris.

– Det var fantastiskt roligt. Han kändes spänstig och inte alls sliten.

”Vill inte stå och verka dum”

Petri Puro har i takt med hälsans försämring också tappat en hel del sociala kontakter.

Men en av ”kompisarna från förr”, Peter Ingves, som ofta var den kusk som satt i vagnen när det begav sig i storloppen, finns fortfarande med i Petris liv.

– Jag har lite kontakt med Peter. Sen har Christian Fiore varit och tränat i backen här, ett halvår. Men jag åker i princip aldrig till travbanan här i Halmstad. Jag blir lite knölig i kroppen och vill inte stå där och verka dum. Men nån tävlingsdag ska jag kanske åka in och snacka med lite folk jag känner. Sen trivs jag bra med att vara själv, det har alltid varit så.

”Kunde aldrig njuta”

Hur ser du tillbaka på åren som stortränare och alla framgångar?

– Jag tittar aldrig på gamla filmer, inte för att det är jobbigt, men jag har de minnena i mitt huvud. Men ibland kommer något fram och det är klart att jag i dag kan känna mig stolt, över mig själv och min personal.

– Jag kunde aldrig njuta av framgångarna förr, det fanns ingen tid. Verksamheten bara fortsatte och allt bara rullade på. Det är svårt för mig som en stor tränare, hela tiden nästa dag och nästa lopp.

Vad utmärkte dig som tränare och hur kunde resultaten vara så bra?

– Jag hade hela tiden en tanke om hur träningen skulle vara och vi lyckades ofta hitta formtoppar till de stora loppen. Jag tränade i backen, två olika banor, en hård och en sandbana. Jag lärde mig leva med hur hästen ska träna och hur man ska vinna loppet. I Finland lärde jag mig tidigt att träna, att galoppera under sadel och träna på alla möjliga sätt. För att nå framgång och få ut hela hästens kapacitet.

– Jag har haft många egna idéer och var lite självlärd om man säger så. När framgångarna var som störst på 2000-talet låg jag tio år före de andra, hur jag tränade. Det var väl bland annat Åke Svanstedt som var nära då.

Stressen: ”Kändes tungt”

Petri Puro bedriver sin verksamhet i mindre skala i Eldsberga, strax utanför Halmstad.

Det finns inga ambitioner att vinna stora travlopp längre.

– Jag har inga drömmar på det sättet, inte att vinna något stort, det har jag redan gjort. Men att kunna avla fram några topphästar till, det vore kul. Men i framtiden är det inte helt omöjligt att jag skulle träna ett par hästar, om det blir rätt läge med rätt personer, fortsätter Petri.

Du låter ganska märkt av ett liv inom travets tjänst. Hur ser du tillbaka på åren och det slit som varit?

– Nu vet jag att det kan ta slut fort. Jag fattar inte hur jag orkade med allt så länge. När du är travtränare måste du alltid ha svar, vi tränare lever med trav jämt vilket för mig blev jobbigt. Jag gillade stressen i 20–25 år men efter det kändes det tungt. Jag jobbade jäkligt bra men när jag blev äldre blev det annorlunda. I dag kan jag uppskatta att inte behöva stressa. Jag undrar hur jag fick ihop det i så många år. Vilken energi som krävdes. Hade jag inte haft min adhd-diagnos hade det aldrig gått.

64-årige Petri Puro försöker hålla igång kroppen och hoppas alltid ha hästarna nära sig.

– Det är viktigt att träna, att hålla muskelstyrka. Det är lättare att bli latare, men jag går i en ganska tuff backe med stavar. Sen har jag en ganska stor gård att sköta, egentligen inga andra intressen, ingen hobby eller så i övrigt. Jag tycker det är roligt att se unghästarna växa upp, säger den forne stjärntränaren och berättar vidare:

– Jag har en 21-årig dotter, Paula, som är lärare i engelska på en spansk skola i Paris. Hon är hemma nu och det är skönt att umgås. Familjen var något som man ofta missade förr med alla framgångar, det fanns inte tid.

”Mitt största travminne”

Samtalet med Petri glider flera gånger in på de sportsliga resultaten och landar alltid i ikonhästen Commander Crowe som han tränade mellan åren 2005–2010. Stjärnan inledde med 23 (!) raka segrar, vann bland annat Derbyt och Elitloppet och tjänade totalt under karriären över 34 miljoner kronor.

Och det är just ett ögonblick som har etsat sig fast hos Petri.

– Det var när han vann Svenskt Travderby på Jägersro 2007. Han var obesegrad då och det är nog mitt allra största travminne. Johnny Takter körde och hästen tappade lite tempo, det gick plötsligt lite för sakta, men han vann ändå. Men det är den bästa häst jag tränat såklart. Vi var tvungna att kastrera honom. Han hade aldrig blivit lika bra som hingst, avslutar Puro.