Valde bort karriären – för familjen: ”Tuff tid”

Anna Forssell vann Kriteriet och skrev historia – försvann sedan från rampljuset: ”Ångrar ingenting” • Livet i dag

Anna Forssell vann 2013 som första kvinna Svenskt Travkriterium.

Sedan försvann hon.

Nu berättar Anna om anledningen till varför hon lämnade rampljuset.

– Det blev många månader på sjukhus. En tuff tid, säger Axevallaprofilen.

Proffstränaren Anna Forssell skördade stora framgångar i början av 2010-talet.

Hon fick då bland annat pris som ”Årets Komet” 2010, vann Dam-SM 2013 och skrev dessutom in sig i historieböckerna då hon som första kvinna någonsin ordnade tränarsegrar i både Svensk Uppfödningslöpning och Kriteriet.

På grund av familjeskäl tvingades hon dock lämna rampljuset 2016 – och har sedan dess hållit en låg profil.

– Min son Albert föddes vecka 25 så han var ett extremt prematurbarn, med syrgas och många månader på sjukhus. Då valde jag att säga upp de sista hästarna. Det var en tuff tid men jag är otroligt tacksam över att han klarade sig så bra, vilket inte är självklart när man föds så tidigt, berättar Anna.

”Det är klart att det blev nervöst”

Albert besegrade oddsen och tycks, precis som mamma och storesyster Alva, ha smittats av ”hästbacillen”.

Han både rider och kör sulkylopp med liten ponny, och hittills har hans framfart resulterat i två andrapris som bäst.

Syrran har däremot några års försprång och tog för drygt två veckor sedan sin, hittills ska tilläggas, största seger då hon i överlägsen stil vann Svenskt Ponnytravderby med familjehästen King Triton.

Givetvis fanns mamma Anna på plats för att heja fram sin dotter.

– Det är klart att det blev nervöst för mig. Hon ville ju så gärna vinna Derbyt efter att ha torskat Sprintermästaren med en nos. Alva tog sig dock samman och hade tränat sin ponny ordentligt så att det gick vägen.

2 500 kronor till vinnaren, hur spenderas dessa?

– De här barnen får dock inte pengar, utan ett presentkort på Circle K. Det fick bli lite extra godis på hemvägen.

”Ibland är det lite skrämmande”

Med en hästtokig familj i flera generationer är det föga överraskande att äpplet inte fallit så långt från trädet.

– De har hängt med mig i stallet sedan de var små och går dit direkt efter skolan. För barn är också ofta föräldrarna deras idoler. Ibland är det dock lite skrämmande med tanke på att det här livet inte är tvärenkelt. Vissa dagar vaknar jag upp och hoppas att de ska läsa till någonting när de blir äldre.

Alva, som går i årskurs sex, är skötsam i skolan men med fem vinster på sina sju senaste uppsittningar för sulkytalangen kanske studierna efterhand prioriteras bort till förmån för travet.

Och en Derbyseger kan ju inte ens mamma matcha?

– Nej, tyvärr, men jag har inte givit upp än!

Hur mycket känner barnen till om dina fantastiska bedrifter inom travet?

– De gillar att se Kriterieloppet på telefonen och Albert har tittat på ”Liven” hela sitt liv. Han kan varenda kusk i Sverige och även i Frankrike. Dessutom brukar han referera loppen och slå med en pisk mot stolen. Jag vet inte vad detta kommer att leda till.

”Jag ville bara till mina ridhästar”

Anna föddes in i travet via pappa Torsten som då var travtränare.

På gården i Norrland fanns det gott om djur, vilket skulle spegla både barndomen – och framtiden.

– Jag var inte speciellt mycket för kompisar utan ville bara till stallet och mina ridhästar.

Direkt efter grundskolan tog den ambitiösa tjejen beslutet att flytta hemifrån och börja på hästgymnasiet i Skara.

Hon arbetade länge som skötare hos bland annat mammas kusin Sören Norberg, men hade alltid målsättningen att en dag bli proffs.

Som mest hade Forssell drygt 80 fyrbenta i stallet och framgångarna duggade tätt.

– Det var när jag höll till på Jim Fricks gård och hade ett tiotal anställda.

”Man väntade på det där samtalet...”

Anna hade sitt främsta år som aktiv 2013, främst tack vare reklamhästen Rokkakudo som tillsammans med Ulf Ohlsson segrade i Svenskt Travkriterium på den då snabbaste segertiden (1.13,5 över 2 640 meter) någonsin i loppets historia.

Det krävdes en viss Readly Express för att putsa löpningsrekordet, bara en sådan sak.

Vad minns du av själva loppet?

– Att vi hade maxtur med lucka efter att Ulf kört på chans. Hästen var bra redan i försöket och var absolut i form. Det var fantastiskt att det gick vägen, han var ju inte en kulltopp på det sättet.

För Forssell blev den där oktoberdagen för snart elva år sedan både magisk – och känslosam.

Den påminde nämligen Anna om att hennes kära mor förlorade kampen mot cancern två år tidigare, samma fredag som Rokkakudo fyndades på Kriterieauktionen som ettåring.

– Jag var med henne helgen innan, då hon var väldigt sjuk och låg på sjukhuset. Familjen vakade över henne och vi visste att det inte fanns någon backknapp. Man gick bara och väntade på det där samtalet som kom fredag förmiddag.

”Han fick problem med ögonen”

Rokkakudo ägdes till hälften av Anna och lika stor del hade pappa.

Innan Kriterievinsten var det inte alltid lätt att få ekonomin att gå ihop.

Prischecken på då rekordhöga fyra miljoner kronor skulle dock förändra livet helt för familjen Forssell.

– Det hjälpte så klart mycket och gjorde att vi kunde köpa en gård i Skara, som vi hade sex, sju år. Den sålde vi för några år sedan för en mindre intill Axevallatravet.

Trots sin succé som treåring lyckades Rokkakudo aldrig riktigt nå de absoluta höjderna åren därpå, och avslutade karriären 2020 med en seger på sina 33 starter efter Kriteriet.

– Det var en sådan där häst som jag tog hand om själv. Han var väldigt personlig, nästan lite feg.

Samma år nåddes vi av den sorgliga nyheten att den då tioårige hingsten fått lämna jordelivet.

– Han fick problem med ögonen de sista åren och blev rädd för saker. Det var bara jag som kunde ta fast honom i hagen, för han tog mig på rösten. Ingen annan kunde komma nära. Då valde jag att han skulle få vandra vidare. Han finns dock med oss på något sätt.

Vad tror du att han gör i efterlivet?

– Betar, bara betar.

”Det kan ingen ta ifrån mig”

För Forssell ser vardagen rätt annorlunda ut nu jämfört med då hon stod på toppen av sin karriär.

– Det tar otroligt mycket tid att träna de där topphästarna. Man får välja bort saker i livet. Ibland kanske man ångrar att man inte fortsatte när man var på topp. Det är svårt att göra om men jag valde att lägga min tid på barnen.

– Drömmen är att få fram en riktigt bra häst. Jag har fortfarande kvar proffslicensen och ett stall inne på Axevalla, med ett gäng hästar. Dock inga bra sådana. Jag tänker dock att det kanske kommer, eftersom jag också behöver lägga till en Derbyseger på mitt CV. Så gammal är jag inte att man behöver räkna bort mig än.

Och om Derbysatsningen uteblir så kan hon absolut tänka sig att sadla om till något annat inom hästsporten.

– Jag håller fortfarande på med hästar dygnet runt men skulle kunna tänka mig att bli lärare på något travgymnasium.

Hur tänker du egentligen kring din egen resa inom travsporten?

– Jag ångrar absolut ingenting och kan känna en stolthet över vad jag har presterat. Man kan visserligen inte leva på gamla meriter men det jag gjort kan ingen ta ifrån mig, avslutar hon.