Succén – efter olyckan: ”Värsta som kan hända”

Klaus Kern vann på V75 – drygt två månader efter allvarliga skadan • Dottern: ”Tog hårt på mig att se pappa i det skicket”

Klaus Kern vann i lördags på V75.

Men drygt två månader tidigare var han med om en allvarlig olycka.

– Att ligga på sjukhuset är det värsta som kan hända en hästmänniska, säger den 68-årige travtränaren.

– Han kunde inte röra sig och var helt borta i huvudet, säger dottern och travtränaren Sybille Tinter.

Rommetränaren Klaus Kern upplevde under lördagen en av sina bästa stunder i travlivet.

Från tv-soffan fick profilen se sin Huit vinna ett V75-lopp tillsammans med Oskar Kylin Blom i sulkyn.

– Jag körde Huit för drygt tio dagar sedan och han kändes kanonfin. Då blev jag optimistisk att han kunde vinna på V75. Det var länge sedan jag vann ett större lopp och segern kändes lite extra eftersom det varit en tuff tid för mig, avslöjar Klaus.

”Jag blev väldigt chockad”

Framgången kom extra lägligt eftersom han den 8 oktober i år var med om en svår olycka på gården och än i dag lider av sviterna efter denna.

I samband med att Kern var ute i en hage skrämdes flera avelsston så pass att de sprang över Klaus som i kalabaliken fallit till marken.

Skadorna blev allvarliga, med tre brutna revben, frakturer i bäckenet och till råge på allt så gick även nyckelbenet av.

– Den var ren otur. Jag stod helt enkelt för nära stängslet och fick hela flocken över mig.

Man skulle kunna tro att Klaus omedelbart skyndades till sjukhuset, men så var inte fallet.

Den envise 68-åringen fortsatte som om ingenting hade hänt och det var först i samband med ett frukostmöte dagen därpå som dottern Sybille Tinter upptäckte att något inte stod rätt till med pappa.

– Jag blev väldigt chockad när ambulansen kom och ännu mer så när sjukhuset sedan skickade hem honom i det här skicket redan efter två, tre dygn, berättar Sybille.

– Han kunde inte röra sig och var helt borta i huvudet av medicinen. Då trodde jag verkligen att han aldrig någonsin skulle repa sig.

”Tar mycket smärtstillande”

Dagarna som följde var tuffa för henne då hon tvingades se sin far lida.

– Det var riktigt illa. Han kunde varken stå, sitta eller ligga ner i början. Läkarna ville ha ut honom från sjukhuset, vilket är en gåta för mig.

– Det tog hårt på mig att se pappa i det skicket. Han kände under en period att han inte gjorde någon nytta. Att stanna hemma och vila är inte hans grej och sånt sätter sig mentalt.

Klaus har inte heller han några positiva minnen av efterspelet tiden efter olyckan.

– Jag var hemma i tre dagar men blev sämre och sämre. Då lades jag in på sjukhuset igen och stannade där under en vecka. Att ligga där är det värsta som kan hända en hästmänniska.

Hur har rehabiliteringen gått?

– I början var det jättetufft när jag inte kunde gå. Sedan fick jag en rollator och nu går jag med kryckor. Det blir lite bättre för varje dag som går och jag får hjälp av både kiropraktor och sjukgymnast. Jag tar dock fortfarande mycket smärtstillande.

”Något extra för mig”

När Klaus, med fyra hästar på träningslistan, som tränare själv inte visar ungdomarna var skåpet ska stå i V75-sammanhang så följer han från sidan stolt sin dotter göra succé.

Kern hjälper dagligen till i stallet och har sedan två år tillbaka skött om reklamhästen Filippa B.J..

Det är en stolt pappa som får vara med på Sybilles resa.

– Att få vara med om hennes framgångar är det överhuvudtaget största. Det är något extra för mig. Hon har en fantastisk känsla för hästarna och jobbar mycket med deras psyken.

Klaus har jobbat med hästar i mer än 50 år och har en diger och framgångsrik karriär bakom sig.

– Jag har vunnit många större lopp i Tyskland, Österrike, Holland och även i Frankrike. Min största seger kom i Danskt Travkriterium ihop med Partout Simoni, men jag har också vunnit Sweden Cup på Solvalla.

Som mest ansvarade Klaus för runt 70 hästar i sitt forna hemland Tyskland men när ekonomin i den inhemska travsporten började sina togs beslutet att flytta norrut vid årsskiftet 2006-2007.

”Mer påpassad av pressen”

Han hamnade i Sverige, lärde sig snabbt språket och rotade sig.

– De första tre månaderna var visserligen jättetuffa men efter flytten till Kalmar började jag trivas bättre. Det var en fantastiskt fin tid. Sverige är ett av de överlägset bästa länderna i världen och jag vill stanna här för alltid.

Han närmar sig numera 70-strecket med stormsteg och har på grund av återkommande ryggproblem tvingats ge upp karriären som kusk.

– Jag blev opererad för spinal stenos två gånger under fjolåret. Att köra lopp saknar jag dock inte. Det var mest något man förr i tiden var tvungen att göra som tränare. Nu finns många duktiga lånekuskar.

Vi minns dig som en riktig friskus i loppen, en offensivt lagd kusk.

– Jag var 51 år gammal när jag flyttade hit och var helt okänd här. Då tänkte jag: ”Kör man offensivt så blir man mer påpassad av pressen.” I grunden är jag dock inte sådan.

Några fler lopp blir det inte för kusken Klaus Kern, men att hålla på med hästar på ett eller annat vis kommer han att göra tills dagen han dör.

– Jag är född för hästarna och de är födda för mig. Jag har i hela mitt liv haft min hobby som yrkesverksamhet och går inte i pension, det kan ni glömma, hälsar han bestämt.