TV4-profilens sorg – fick dödsbesked under sändningen

Skriver själv om känslorna och det fina stödet från kollegorna: ”Jag visste att ni är ett bra gäng”

TV4-profilen Åsa Elmroth fick ett mardrömssamtal under sändningen förra lördagen.

Hennes pappa hade hastigt gått bort.

På sin blogg skriver hon själv om stödet hon fick av kollegorna och vad pappan betytt för henne.

– Du följde mig nära och tyckte självklart att allt jag gjorde var bra, hur kass jag än var, skriver hon.

Förra helgens travfest på Solvalla med Elitloppet fick en hastig vändning för tv-reportern Åsa Elmroth.

Hon var mitt uppe i jobbet med att intervjua trav-profiler då hon fick samtalet; hennes pappa hade avlidit.

På sin blogg på Atg.se skriver hon själv kärleksfullt om pappan och om sorgen när hon fick beskedet.

– Paniken, vill fly, gömma mig, bort från sol, trummor och oväsen. Inte här, inte nu, skriver hon.

– Jag har ingen pappa längre. Den meningen ekade i huvudet medan jag förtvivlad letade efter en fristad där jag bara kunde få släppa fram allt.

”Du förde tur med dig”

Och pappan var ett stort stöd i hennes jobb och delade intresset för hästarna.

– I ditt yrke som bilförsäljare bytte du en gång in en kallblodstravare mot en bil. Inte kunde du då ana att just hästar skulle bli mitt yrke. Du följde mig nära och tyckte självklart att allt jag gjorde var bra, hur kass jag än var.

För Trav365 har hon tidigare berättat om hur de spelade tillsammans och de var ett vinnande team.

– Du förde tur med dig. När du fick ett V75-system på fars dag eller till födelsedagen så blev det alltid vinst. Jag var mästertipparen, enligt dig. Du var tur-gubben, enligt mig, skriver Åsa Elmroth.

”Tack till alla”

Samtidigt passar hon på att skicka en hälsning till alla dem som stöttade henne under helgen.

– Ett tack till alla som stöttade och tröstade mig i helgen som gick. Alla mina vänner och arbetskamrater på Kanal75 som var enorma stöttepelare i chocken. Jag visste att ni är ett bra gäng, men den uppslutningen var överväldigande.

– Vill också tacka dem på stallbacken som nåddes av beskedet och vågade närma sig. Det är inte alltid lätt att veta hur man ska hantera sådant. Ett extra tack till Reijo Liljendahl och Erik Adielsson.