”Han var ett skelett – jag kände mig ansvarig”
Rauno Pöllänen i stor intervju om nya reklamhästen • V75-chansen • Tuffa ekonomin: ”Finns månader då jag går back”
Uppdaterad 2021-12-04 | Publicerad 2021-12-03
Rauno Pöllänen och Västerbo Grosbois har båda upplevt höga toppar – och djupa dalar.
Efter en utflykt till Frankrike 2019 tycktes karriären vara i fara för stallets reklamhäst.
– Han var ett skelett och jag kände mig ansvarig, säger den 50-årige tränaren till Trav365.
Rauno Pöllänen och Västerbo Grosbois har under åren varit en följetong på V75. På lördag kan det vara dags för första segern i högsta klassen (gulddivisionen) för den snart elvaårige valacken – något som skulle smälla högt för Gävle-tränaren som, likt många andra mindre stall, kämpar med att få ekonomin att gå ihop.
– Det finns månader då jag går back. Man lär sig att leva snålt, de flesta av oss travtränare har fått göra så. Många vanliga människor hade nog inte kunnat klara sig mer än en dag med samma vilkor. De större stallen blir bara större, vi mindre blir ännu mindre..., berättar Rauno för Trav365.
För dagen har Pöllänen åtta hästar på sin träningslista men inom kort sjunker den siffran ytterligare.
– Malin Friman, som sköter ”Grobbe”, har varit väldigt viktig för min verksamhet och utan henne hade jag varit tvungen att minska hästantalet för länge sedan. Hon har nu fått ett vanligt jobb på Åland och från och med söndag kommer vi endast att ha sju hästar kvar, även om jag skulle vilja ha fler.
”Numera ringer det dock aldrig”
Rauno förklarar att telefonen, framgångarna till trots genom åren, på senare tid inte har gått varm. Hästägarna lyser med sin frånvaro och det innebär givetvis att man blir väldigt beroende av att stallet i övrigt går bra.
– För 15-20 år sedan räckte det med att man syntes på V75 för att folk skulle ringa och placera sina hästar hos dig. Numera ringer det dock aldrig. Kanske är jag inte så bra på att marknadsföra mitt stall? Nu är jag så pass gammal att jag inte vet vad jag ska göra. De stora företagen får dessutom all hjälp ekonomiskt. Hela samhället tycks se ut så.
Har du till och med funderat på att lägga av?
– Det har funnits dagar...
Vad har fått dig att ändå fortsätta?
– Det stora intresset för hästarna. Jag har brunnit för dem hela mitt liv och aldrig gjort något annat. De nio åren i skolan genomfördes bara för att jag var tvungen.
Körde sin första travhäst – som fyraåring
Rauno växte upp i Finland och hade alltid djur runt omkring sig. Pappa var amatör med tio-tolv travhästar. Några var ganska duktiga men det handlade absolut inte om något lyxliv.
– På den tiden fanns det inga pengar i finsk travsport men pappa var en proffsig amatör. Jag minns första gången jag satt upp bakom en häst. Jag var bara fyra år gammal och fick köra en gammal och snäll märr helt själv. Det var häftigt.
Pöllänen var 16 år då skoltiden äntligen var över och hans första jobb var som skötare hos duktige Tapio Perttunen. Där stannade han i ungefär två år innan han kände sig redo för ett nytt äventyr. Ett som tog honom västerut – till Sverige.
– Jag var nyfiken och ville lära mig något nytt, så jag frågade en kontakt om det fanns några jobb utomlands. På den vägen hamnade jag hos Lars Lindberg. Med två väskor och utan att kunna språket flög jag så från Helsingfors. Tack och lov var det enkelt att förstå ”Lasse” som alltid var lugn och inte pratade i onödan. När han sedan flyttade sin verksamhet till Sundsvall blev även den sociala biten bättre då norrlänningar är mer öppna.
Vann Derbystoet med Eli Sea
Han kom att stanna hos Lindberg under 5,5 års tid men efter en sejour hos Svante Båth var det så dags att lufta sina vingar och se hur högt det gick att flyga. Året var 1999 och den hittills största framgången kom i samband med Derbystoet 2002. Vinnarhästen hette Eli Sea (tränades då av Lennart Mossberg) och den sympatiske finlandssvensken har goda minnen från den dagen.
– Hon var väldigt startsnabb men jag kände tidigt att det inte skulle gå att nå ledningen, så istället hamnade vi i andra, tredje utvändigt. När Erik Adielsson stötte bakifrån varvet kvar gick jag ut före och min häst levererade ett väldigt starkt slutvarv. Erik tyckte dock att jag kört snävt mot honom och lämnade in en protest, men domarna höll inte med.
2017 damp en viss Västerbo Grosbois ner genom brevnedkastet som i Raunos händer har gått från att vara utdömd till att stå som V75-vinnare vid flera tillfällen.
– Hans förra tränare fick inte till det med honom och ägaren frågade mig om jag var villig att prova. Det var antingen det eller att sluta tävla.
”Han tycktes inte ha något liv”
Under 2019 valde man att spänna bågen och skicka ner honom till Frankrike och Paris. Det beslutet väcker fortfarande starka känslor hos tränaren som inte gärna minns tillbaka till tiden då karriären tycktes vara över för den gamle kämpen.
– Han var som ett skelett när vi kom tillbaka hem och stirrade bara i väggen. Han tycktes inte ha något liv och jag berättade för ägarna att han kanske aldrig skulle komma tillbaka till tävlingsbanan. Det var väldigt jobbigt för mig personligen att se honom i det skicket, och jag kände mig ansvarig.
Västerbo Grosbois tycktes lida av en depression och anledningen kan ha varit att han under en månad eller två tvingades vara ifrån sin skötare och vän Malin, som då hade stannat kvar i Sverige.
– Hon har gjort ett jättejobb med hästen de senaste åren men han verkar fortfarande vara sur på henne över att ha blivit lämnad. Hingstar och valacker har ett långt minne, medan det är lättare att lura märrar.
Tiden gick och ”Grobbe” började hitta tillbaka till sig själv. Årets hittills enda seger togs i somras på hemmaplan och betydde väldigt mycket för stallet som kämpat i motvind fram tills dess. Stallets nästa seger dröjde dock till slutet av november månad då en ny potentiell reklamhäst visade upp sig från sin bästa sida.
Hoppas få fira med bubbel
Treårige Kalle Taxam, som Rauno äger en större del i, bollade med sina konkurrenter och vann med ”halva upploppet”. Framtiden känns tryggad.
– Kalle har en stor växellåda men har ställt till det för sig tidigare i karriären och behövt tid att mogna. Det var en härlig vinst för mig men jag försöker vara realist inför framtiden.
Hästen fyndades på auktion för 70 000 kronor och faktum är att Pöllänen en gång i tiden tränade mamman Safir Brick. Hon sprang in dryga halvmiljonen och beskrivs av Rauno som en ”märr med hingstkarraktär”. Nästa start för Kalle görs på onsdag, men innan dess är tanken att åldermannen Västerbo Grosbois ska skrällvinna lördagens gulddivision.
Hur ser du på uppgiften och taktiken?
– Jag vet inte riktigt hur loppet kommer att bli kört. Det finns inte så många jag skulle vilja släppa ledningen till då de bättre har fått dåliga lägen. Nu blir det skor runt om men det brukar gå bra, även om han känns friare i aktionen när han kan tävla barfota fram. Jag tycker att han ska räknas.
Vad skulle en seger på V75 betyda för dig och hur skulle en sådan firas?
– Det vore otroligt kul! Om jag har något bubbel hemma så plockar vi nog fram den, avslutar Rauno.
