Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Hildegard, Magnhild

Hockeyhjältens passion: ”Då blir livet lättare...”

Modos Oscar Pettersson i stor intervju om kärleken till hästarna – och SHL-avancemanget: ”Detta kommer man att bära med sig resten av livet”

Publicerad 2023-05-08

Oscar Pettersson jublar efter 1-0 under final 7 i Hockeyallsvenskan mellan Modo och Djurgården.

På Valborgsmässafton upplevde Oscar Pettersson sin bästa dag i livet.

Efter 4–3 i matcher kunde Modo slå ut Djurgården – och säkra avancemang till SHL.

Hockeyhjälten har dock en annan stor passion i livet – hästarna.

– Travet är en avkoppling för mig. Har man en jobbig dag så blir livet mycket lättare, säger Oscar.

Oscar Pettersson spelade på Valborgsmässoafton sitt livs viktigaste match när ishockeyklubben i hans hjärta säkrade en plats i nästa års SHL.

I den sjunde och avgörande matchen lyckades Modo slå Djurgårdens drömmar om avancemang i kras.

Pettersson själv inledde målskyttet och ett antal dagar senare svävar hjälten från bygden fortfarande på moln.

– Det börjar bli lite bättre med baksmällan nu. Man är fortfarande lite seg men det är som det ska vara efter firande hela veckan. Direkt efter matchen fick vi skumpa och öl och höll på ända in på morgonkvisten. Sedan sov man några timmar och fortsatte firandet på stan, berättar Oscar.

”Glädje och eufori – min bästa dag”

Kan du beskriva känslan när du ser ditt slagskott gå i mål i söndags?

– Det var otroligt. När pucken gick in höll taket i hallen på att lyfta. Det är mest glädje och eufori när man lyckas och nog den bästa 60-minutersmatchen vi gjort under hela säsongen.

Modo hade inför match sju förlorat två raka mot Djurgården. Avancemanget tycktes glida dem ur händerna.

Hemmalaget ville dock annat och vann till slut med 4-0. Efteråt sprutade tårarna då den röda väggen av fans sjöng ut sin glädje.

– Det var otroligt fint och beskriver Modo som klubb. Direkt efter matchen hann man inte gå många meter innan fans kom fram till en. Det är alla gånger min bästa dag inom hockeyn och detta kommer man att bära med sig resten av livet.

Gladast av alla var nog mamma Agneta K Näslund och pappa Magnus Pettersson som båda var på plats för att se sin son ta klivet upp i högsta serien.

– De har säsongskort. Det var lika stort för dem som för mig. Jag är enda barnet så de var stolta.

”När vi satte oss i bilen kom tårarna”

Hemmasonen gjorde A-lagsdebut i Modo redan som 17-åring. Efter en tvåårig avstickare till Västervik var han 2021 tillbaka i moderklubben. Det visade sig vara ett lyckat beslut och nästa år spelar Örnsköldsvikslaget i högsta serien för första gången sedan 2016.

– Det har varit turbulenta år men det känns nu som om det kommit in ett lugn i föreningen. Det har blivit en positiv anda kring Modo, som det ska vara, och klubben har nu blivit attraktiv igen. Det är ordning på torpet.

Oscar var faktiskt på plats när Modo degraderades och precis som för lagets alla supportar var detta en väldigt jobbig dag i hans liv.

– Jag minns att jag stod där med pappa och när vi satte oss i bilen så kom tårarna. Då sa han: ”Om du fortsätter att jobba på så kanske du en dag får bidra till att ta upp laget i SHL igen.” Och det blev ju verkligen så.

Hur laddad är du inför vad som väntar nästa säsong?

– Det ska bli otroligt roligt och ytterligare ett steg för mig. Under sommaren vill man utmana sig själv så att man blir ännu bättre som spelare. Vi måste jobba hårdare än någonsin.

”Jag blev så jävla förbannad”

Vid sidan av hockeyrinken brinner Oscar för travhästar och har så gjort sedan barnsben. Som mest har han vunnit runt 14 000 kronor på spelet och ryktet säger att han en gång i tiden var en rätt skaplig ponnykusk.

– (skratt) Det vet jag inte. Jag körde nog bara tre, fyra lopp men blev så jävla förbannad när jag inte fick vinna. Då började man grina och blev ledsen, så då var det inte mer med det.

Din vän Ricky Eklund (tränare på Solänget) vill dela med sig ett fotografi på dig från den tiden...

– Nej, det får han inte göra. Den bilden är så jäkla ful och något man skäms över, ha ha. Jaja, det går väl an. Då kommer Ricky, som är en otroligt snäll man, att må bra. Han skulle trycka upp tröjor med det fotot om vi tog oss upp i SHL. Det kan man ta, även om jag kommer att få äta upp det den här gången.

Som liten körde Oscar Pettersson ponnytrav: ”Jag körde nog bara tre, fyra lopp men blev så jävla förbannad när jag inte fick vinna”.

Köpte skadad talang – för 50 000

Hur halkade du egentligen in i travsporten?

– Det är morsans fel. När jag kom till världen stod det hästar ute på gården utanför Ö-vik, så det har blivit per automatik. Det händer numera att jag är inne på Solänget och kör snabbjobb, vilket är väldigt roligt. Från början var man rätt nervös men numera är det lugnt.

Kliar det inte i fingrarna att köra lopp?

– Nej, nej, nej. Inte på det viset. Jag gillar träningsbiten. Det blir som en avkoppling för mig. Då är det hästen som gäller och inte bara hockey. Det finns bra kuskar som kör mycket bättre. Så länge morsan tycker att detta är roligt som hjälps vi åt.

Agneta, som även arbetat hos Solänget-tränaren Torbjörn Forslund, har tre fyrbenta på sin träningslista, varav den mest lovande är femårige Timber och ägs av sonen.

Oscar ropade in hästen, som i ung ålder visade prov på stor talang hos Fredrik Wallin, för 50 000 kronor i samband med en internetauktion förra våren.

– Det var förra året efter att vi förlorat mot Björklöven. Då satt laget på en restaurang och käkade. Jag frågade om någon ville vara med och dela men ingen nappade, så jag fick slå till själv.

– Han har varit skadad, annars hade jag aldrig fått honom för den pengen, men har meriter som räcker och blir över, med en dryg halvmiljon intjänat på 13 starter.

”Utan hästarna i mitt liv hade det nog bara blivit hockey och kanske golf”.

”Utan hästarna i mitt liv...”

Hockeyhjältens främsta framgångar inom travsporten är med det fyraåriga stoet Catri Hall, som tränas av vännen Eklund. Hittills har det blivit två vinster för den stolte delägaren.

Pettersson berättar vidare att han försöker implementera sina träningsmetoder som idrottsman till sin egen häst på gården. Det blir då tyngre pass varvade med lättare. Drömmen är att Timber på sikt ska synas i V75-sammanhang, men först och främst ska man testa lyckan i ett vanligt lopp på Dannero under tisdagen.

– Det är inte de bästa förutsättningarna men jag hoppas att han gör ett bra lopp med full fart över mål. Sedan ska vi försöka spänna bågen. Han är dock lite grön ännu.

Hur känns det egentligen inombords när du sitter i sulkyn bakom Timber under ett träningsjobb?

– Det är fantastiskt! Har man en jobbig dag och får köra honom... då blir livet mycket lättare. Han är alltid glad och det smittar av sig. Utan hästarna i mitt liv hade det nog bara blivit hockey och kanske golf.

”Det är fantastiskt! Har man en jobbig dag och får köra honom... då blir livet mycket lättare”.

”Målet är att nå den nivån”

Travintresset verkar ha djupa rötter i Modo. Legendarer som Peter Forsberg och Sedin-bröderna har lämnat stora avtryck inom hästsporten.

De senare har till och med vunnit Elitloppet med den av Robert Bergh-tränade ångvälten Nahar.

Även i nutid verkar framgångarna på banan tugga tätt i succéklubben.

– Min lagkamrat Daniel Mannberg har en häst hos Petri Salmela som heter Leave Your Sox On. Målet är att nå den nivån som ägare, avslutar Oscar.

Följ ämnen i artikeln