”Har drömmar om att hitta en ny reklamhäst”

Amatören Gabriella Laestander selar ut fyra hästar på hemmaplan och jagar tränarseger 250: ”Det vore en milstolpe”

helskärm

Gabriella Laestander skördade en gång i tiden stora framgångar med succéköpet Face The Evil.

Nu har hon och sambon Bert slagit till på nytt och inhandlat topphästen Selmer I.H.

– Visst har vi drömmar om att ha hittat en ny reklamhäst, säger Gabriella till Trav365.

Gabriella Laestander är den skickliga amatören som aldrig velat bli proffs. Under lördagen selar hon ut fyra hästar när det körs V75 på hemmabanan, och en av dessa är nyförvärvet Selmer I.H. som startar i ett av ramloppen.

– Vi fick nys om att han var till salu och lade ett bud. Sedan gick allt väldigt fort och vi fick in en häst i mycket fint skick. Visst har vi drömmar om att ha hittat en ny reklamhäst men det blir en lugn inledning då det är svårt att veta var man har honom. Han är här för att se och lära, även om det finns förhoppningar i lördagens lopp, berättar Gabriella för Trav365.

Hur kommer det sig att Selmer var till salu?

– Den förre ägaren Ingemar har inte hälsan på topp och dessutom sade hans försteman upp sig för att starta eget. Det blev nog en kedjereaktion och allt hände hastigt, så kändes det. Vi pratar dock med Ingemar nästan varje dag om hästen, han är en jättegullig man.

”Hästen blev rena lyckoköpet”

Gabriella vet mycket väl att det inte alltid är så lätt att förbättra en så pass rutinerad häst men hoppas att ett annat upplägg och nya ögon kan vara rätt medicin. Priset var gissningsvis högt men inget tränaren vill gå ut med i media.

– Det är lätt att bli insnöad när man har haft en häst så pass länge men vi testar lite annan träning. Det är en mycket trevlig häst som till och med min dotter, som bara är tolv år, kört en hel del.

Drömmen är att man i och med köpet av denne fått fram en ny reklamhäst efter alla dessa år i branschen. Många minns säkert segermaskinen Face The Evil som fyndades av Gabriella och hennes sambo Bert Pettersson en vårdag 2006. Resten blev en sannsaga som kanske än i dag hade fortsatt – om hästen inte fallit för ålderstrecket för snart åtta år sedan.

– Allt började med att vi ringde Lutfi Kolgjini som hade en fransk häst till salu i Travronden. "Köp inte den", sa han och tipsade istället om en treårig märr. Hon blev ingen världsstjärna men vi fick upp ögonen för Face The Evil och gav Lutfi ett bud. Det krävdes en del övertalning innan det blev en affär. Hästen blev rena lyckoköpet för oss. Han vann 47 lopp och sprang in tre miljoner.

V75 – en nervpärs för tränaren

Dessförinnan hade paret, som fann varandra i stallet, hållit en låg profil på tävlingsbanan men i Face The Evil hade de kammat hem högsta vinsten på Lotto.

– Han satte ribban för oss och vi började vinna lopp på en helt annan nivå. Segern som betydde mest för oss var när han vann ett V75-lopp på hemmaplan. Jag blir så nervös men lyckades nog se sista 50 meterna.

Är travlopp samma nervpärs nu som då?

– Ja, så är det nog. Av Face The Evils runt 200 lopp för oss klarade jag nog bara att se fem. Jag och Bert visar känslor på olika sätt under tävlingarna men det är nog jag som gråter mest av oss. Jag är glad om våra hästar kämpar på bra, trycket utifrån kan ibland vara jobbigt.

Face The Evil tvingades sluta dagen han fyllde 13 och han lyckades som tolvåring vinna sitt allra sista lopp. En känslosam dag på alla vis för kretsen bakom hästen.

– Det var det mest vemodiga som jag varit med om inom travet. Jag var så stolt över hela hans karriär men där och då kändes det orättvist att han inte fick tävla något mer. Han vann elva lopp det året.

”Oavsett hur nere man är...”

Hur trivdes han som travpensionär?

– Inte jättebra. Under tävlingskarriären hade vi haft fullt fokus på honom under så lång tid men i samband med pensionen blev han per automatik inte nummer ett längre. Visst reds han några dagar i veckan, samt fick följa med på tävlingar då och då, men vi märkte klart och tydligt att han inte trivdes. Personligheten förändrades och nerverna kom tillbaka. Ett tag diskuterade jag och Bert om att lägga ner vår verksamhet.

Vad fick er att ändå fortsätta?

– Ungefär då köpte vi en häst vid namn Premier Kronos och då var bollen i rullning igen. Det är svårt att sluta när man arbetar med hästar. Oavsett hur nere man är så kan man alltid åka till stallet och träffa sina vänner, vips är allt annat bortblåst. Jag har svårt att tänka mig ett annat liv. Då måste man väl flytta från gården till en lägenhet...? Min dotter Vilja har en shetlandsponny och är i stallet jämnt. Sonen, däremot, tycker dock att hästarna är livsfarliga och sitter mycket hellre i traktorn och sladdar banan.

Face The Evil lämnade jordelivet 2015 och ligger begravd på gården. Alla sagor har som bekant en början och ett slut. Livet tycks alltid gå vidare, hur jobbigt det ibland kan kännas.

Jagar tränarseger nummer 250

Gabriella beskriver sig själv som en "helt vanlig tjej" som halkade in i travet lite av en slump. Svärfar hade i och för sig turen att äga segerstaplaren Dun Bunter, som för Stig Lindmark vann hela 113 lopp och blev ett affischnamn för Hall of Fame-legendaren, men hennes föräldrar var inga hästmänniskor.

Istället var det en tjejkompis som hade ponny och väckte intresset, och på sikt fick Laestander en egen ridhäst. När sedan Bert kom in i bilden ett antal år senare var hon så fast på allvar. Hon beskriver sin gubbe som en varm och fin människa, som dessutom är lika tokig i hästar som hon själv. Inom V75-spelet har paret Dante Godiva (V75-1) och Marciano (V75-7) till start. En dubbelseger rentav?

– Dante är nog den med bäst chans av de två. Han gör debut för oss och jag tror att bakspåret är ett plus för honom, då han kan vara ivrig från start. Jag vet inte hur han har gått utrustad tidigare men nu blir det vanlig vagn och troligen helstängt huvudlag. Marciano fick ett typiskt Norrlands-spår och är bortlottad.

Vad skulle en seger med någon av era fyra starthästar betyda?

– Väldigt mycket! Det vore en milstolpe för mig som jagar tränarseger fucking jävla 250, den har jag väntat på i evigheter. Jag har legat på 249 sedan Lycksele och det har blivit många andraplatser sedan dess, vilket känns irriterande, avslutar Gabriella.