”Det var det roligaste jag fått uppleva...”

Tvekade på sig själv inför loppet – sedan tog 21-åringen sin första seger på V75

Vissa vinster värmer mer än andra. I lördags tog Dante Kolgjini sin allra första V75-seger.

Segerlyckan var total men hade kanske inte blivit av – om det inte vore för några envisa familjemedlemmar. 

– Jag funderade i fredags på att avstå styrningen men då sa pappa: "håll käften, du ska köra", berättar Dante med ett skratt till Trav365. 

Dante Kolgjini har växt upp med hästar och Stall Kolgjini har närmast varit en instuition inom travet under flera decennier, med pappa Lutfi, eller "Ludde" som alla kallar honom, som framgångsrik tränare och brorsan Adrian som fört facklan vidare på senare år. 

Med sina 21 år är Dante ännu i uppstarten av sin karriär men i lördags togs ett stort steg i utvecklingen då han i V75-inledningen skrällvann med den ibland svårkörde Racing Ribb. Närmast sörjande? Storebrorsan Adrian och Upstate Face. Vad många kanske inte vet är dock att Dante in i det längsta övervägde om han ens skulle ta turen till Mantorptravet.

– Jo, det har ju inte gått så bra för mig den senaste tiden och sådant där sätter sig i skallen. Jag ställer höga krav på mig själv och är oerhört självkritisk. Man måste ju vara redo rent psykiskt och det var jag inte under veckan. Så jag frågade farsan om han kunde ta styrningen istället men då fick jag mothugg av både honom och brorsan. Och tur var väl det, detta var det roligaste jag fått uppleva som kusk. Tillsammans med min första kuskseger som 15-åring förstås, säger Dante till Trav365.

”Givetvis vill man inte förlora mot honom”

Racing Ribb brottades med ett svårt andraspår i voltstart och det var klar galopprisk när kusken vände upp. Det började också i fel gångart. I en sekund. Men tack vare sina skickliga körhänder, och vana att ha kört hästen både i träning och lopp, så lyckades Dante få den sjuårige valacken på rätt köl och när det väl burit iväg till ledningen var det aldrig aktuellt att släppa. Den offensiva taktiken höll hela vägen – men över upploppet dök det upp ett bekant ansikte som hade ställt in siktet på den unge kusken.

– Jag såg att brorsan kom farande och givetvis vill man inte förlora mot honom, vilket jag har gjort så många gånger tidigare. Det hade känts jäkligt surt om jag åkt dit, när man är så nära att vinna på V75. Det var en underbar känsla och jag sa bara "ja då!" till Adrian, som givetvis var väldigt glad för min skull. 

En som satt hemma i tv-soffan och var minst lika glad åt segern var en stolt far, och Ludde skäms inte över att han, just då, favoriserade den yngre sonen som inför lördagens lopp hade gjort 40 starter i rad utan att vinna.

– Jo, jag höll på Dante! Och det trots att jag deläger Upstate Face som Adrian körde. Men det sket jag i, känslorna fick gå före pengarna. Framför allt eftersom vi genom övertalning tvingat honom att åka upp till Mantorp. Det är klart som fan att det är större press på V75, med all mediafokusering, men tack och lov ändrade han sig under lördagsmorgonen.

Direkt efter sin andra uppsittning för dagen, med Speedy Face som slutade fyra i gulddivisionen, plingade det till i pappas telefon och på andra sidan luren fanns en lycklig V75-vinnare.

– Vad grabben sa? "Där satt den!". Han är en känslomänniska, som farsan, medan Adrian är mer cool, som morsan, berättar en rörd Ludde.

Hur skulle egentligen ett travlopp med tre Kolgjinis se ut?

– Adrian skulle nog smyga invändigt, Dante likaså. De är mer taktiska än vad jag någonsin var. Jag skulle bara fram och struntade i vilka de övriga hästarna var. 

”Pojkspolingen skulle kommentera...”

Dante var redan som ung knatte en travnörd ut i fingerspetsarna och letar man på sociala medier hittar man gott om videoklipp på när han bländar både media och tv-tittare med sina kunskaper och charm. Det som kanske sticker ut mest är när han får frågan vad pappa lärt honom om hästar. Svaret: "Hur man piskar".

– Ha ha, jag minns att jag var väldigt nervös just då. Familjen satt samlade och anledningen till att jag nämnde just det där med pisken var nog för att farsan åkt på en drivningsbot dagen innan. Det är en klassiker. 

Dante var väldigt livlig som grabb och ville alltid ha uppmärksamhet. Han kunde, enligt egen utsago, nämna de tjugo senaste årens Elitloppsvinnare och var intresserad av stamtavlor och liknande. Hans absoluta favorithäst under ungdomsåren var stjärntravaren Going Kronos, och han är det än i dag.

– Jag följde alltid med när Going startade och det var ju sjukt coolt att se honom vinna så ofta med hundra meter. Det finns så många roliga minnen från min barndom. Jag minns att jag en gång vann en hopptävling med tre sekunder före Adrian och min storasyster men lade direkt efter segern ner min hoppkarriär och sålde ponnyn. Man ville ju sluta på topp!

Pappa Ludde minns händelsen mycket väl.

– Det var främst Adrian som ägnade sig åt hoppningen, men Dante fanns alltid med och följde brorsan då det var tävling. Han var faktiskt Adrians främsta kritiker! Och det var påfrestande för honom när den där lille pojkspolingen skulle kommentera varenda ritt, det vill jag lova. Om Adrian rev ett hinder så var Dante tidig att anmärka på att han borde ha tagit ut svängen bättre, säger Ludde och skrattar.

”Hade säkert burit till högsta serien i Sverige”

Att Dante skulle ta rygg på övriga familjemedlemmar och arbeta med trav på heltid var dock inte alltid självklart. Som sju- eller åttaåring handlade livet nämligen om något helt annat: fotbollen. Intresset för sporten dominerade snabbt hans liv och det blev både heltidsstudier på Jonas Therns fotbollsakademi, samt spel i division två under våren 2018. Och ska man tro Dante så hade han kunnat gå riktigt långt som yttermittfältare.

– Åren på akademin var en riktigt rolig tid. Många kompisar och vi blev ett slags brödraskap. Den tiden ångrar jag verkligen inte. Sex, sju vänner har gått vidare och blivit elitspelare. En spelar i Rosenborg, en annan i Örebro. Jag själv tillhörde de bättre men det tog på en psykiskt med all träning, runt tio pass i veckan under tre års tid, och i samband med att jag flyttade hem så ledsnade jag. Bara fotboll, fotboll, fotboll innebar att den sociala biten blev lidande. Tre somrar hade jag ingen ledig tid alls, inga semesterresor med familjen, ingenting. Men visst, om jag fortsatt lira och utvecklats så hade det säkert burit hela vägen till högsta serien i Sverige.

Familjen betyder väldigt mycket för Dante och han bor tillsammans med föräldrarna i stora huset. Om två veckor sker dock något speciellt, singelkillen ska nämligen klippa navelsträngen och flytta hemifrån. Till en egen lägenhet i Malmö.

– Det blir ett stort steg i mitt liv och ett viktigt sådant. Jag vill inte tappa kontakten med mina vänner som jag umgås med i stort sett varje helg. Familjen kommer dock att vara en stor del av min vardag då jag jobbar i stallet, med bland annat träning och uppdateringar på sociala medier. På sikt drömmer jag om att bli travtränare men det är omöjligt att veta hur travsporten kommer att se ut om exempelvis tio år. Det är synd att det införts så många regler i exempelvis lärlingsloppen. Man ska ha gjort x antal starter hit eller dit för att vara startberättigad. Bort med det och tillbaka med upplägget som vi hade förr, så att fler får chansen i större sammanhang, avslutar Dante.