Kuskproffset opererad: ”Orken räckte inte till”

Peter Ingves berättar om sitt tillstånd efter omfattande ingreppet • Längtan tillbaka till travbanan: ”Vemodigt”

Kusken Peter Ingves, 63, drabbades av utmattning och lämnade tillfälligt travet för två år sedan.

Sedan i våras kämpar han med hälsoproblem som tvingat honom till ny timeout.

Nyligen genomgick han en omfattande operation.

– Jag har fullt med stygn i munnen och är svullen, säger Ingves.

63-årige kuskproffset Peter Ingves har under sin karriär tagit hem mängder av storlopp, bland annat Svenskt Travderby och Svenskt Travkriterium.

Men de senaste två åren har kantats av utmattning, depression och flera pauser från sitt jobb i sulkyn.

Efter den efterlängtade comebacken körde Peter travlopp och kände att han var på rätt väg.

Men under våren försvann han återigen från travscenen.

– Jag har länge haft strul med mina tänder, haft en protes tillfälligt nästan ett år. Nu ska tandläkarna göra om hela övervåningen. Känner mig jävligt svag och kan bara äta flytande föda, sa han i maj till Trav365.

”Haft ont och äter värktabletter”

Nu drygt två månader senare brottas Peter fortsatt med sina besvär.

Nyligen genomgick han en tredje operation, den mest omfattande hittills.

– Jag mår efter omständigheterna okej. Haft ont och äter värktabletter. Fullt med stygn i munnen och är väldigt svullen. Operationen skedde förra fredagen och stygnen ska tas bort i början av augusti. De var nöjda med resultatet, berättar Peter för Trav365.

”Visste vad jag gav mig in på”

Under samtalet är det tydligt att Ingves är mycket påverkad av den tuffa perioden.

Men samtidigt blickar han hela tiden framåt och är fast besluten att en dag återförenas med kollegorna, hästarna och all publik på travbanorna.

– Jag ska tillbaka till läkarna om tre månader och genomgå ytterligare en operation. Kanske får jag dit tänderna inom 4–5 månader. Men jag visste vad jag gav mig in på och det är bara att gilla läget. Den senaste operationen tog två timmar, jag var vaken och det var ingen höjdare. Men alla implantaten är inopererade. ”So far so good”, fortsätter den stukade kuskhjälten.

Du talade tidigare om att du tappat mycket vikt. Hur kan du äta nu?

– Det är invecklat på det sättet. Den här protesen har skavt och de har justerat många gånger. Men jag tror inte den går att få bättre nu. Tidigare har jag fått bakslag med skavsår. Det blir fortsatt mest flytande föda som soppa men också lite potatismos kan gå ner.

– Jag har fått bra hjälp av en dietist. När jag tappade som mest vikt fick jag näringsdrycker. Men det finns en plan och den ska jag följa, exempelvis att jag äter frukost, lunch och middag hemma, allt efter dietistens råd.

Stödet: ”Glad när någon ringer”

Upprinnelsen till Ingves problematik i munnen uppstod redan 1987 då han blev sparkad av en häst.

Men på senare tid har besvären förvärrats och till sist såg Peter ingen annan utväg än att ta tag i problemen.

Det viktigaste för Ingves är just nu att bli så pass bra att han kan ta sig ut i stallarna och vara med hästarna. När eller om en eventuell comeback i sulkyn kan ske är omöjligt att svara på just nu.

Men längtan tillbaka är monumental.

– Klart jag har kontakt med några kollegor men man tappar mycket när man inte kan gå på trav. Jag blir glad när det är någon som ringer. Nu är det som det är men planen är att komma tillbaka en dag, dels ut i stallarna men också på tävlingsbanan, säger Ingves och fortsätter:

– När jag tidigare körde lopp kunde jag efter tävlingarna ha huvudvärk och mellan värmningarna fick jag in sand emellan. Jag kände att orken inte räckte till, det var inte värt det längre och då var jag tvungen att ta beslutet att pausa.

Nyligen har både Halmstad och Axevalla haft stortrav, tävlingar som betyder mycket för dig. Hur kändes det att sitta hemma och inte kunna vara med?

– Under Sprintermästaren på min hemmabana Halmstad kändes det konstigt att man inte var med. Det var konstigt och kanske man kan säga lite vemodigt. Har varit med i alla år och nu gick det inte längre. Det var lika under Stochampionatshelgen där vi genom åren haft jättetrevligt med vänner, nu fick jag se på tv, klart att det kändes konstigt, berättar Peter och avslutar:

– Det finns trots allt de som har det ännu värre. Vissa får obotlig cancer och vissa genomgår krig. Jag kan bli åtgärdad och komma tillbaka, jag måste tänka så.