Varningssignalerna är många – dags att agera!
Pettersson: Travsporten är i en kritisk fas – jag saknar de gamla orädda profilerna
Lutfi Kolgjini, Åke Svanstedt, Johnny Takter och Robert Bergh.
Jag saknar er.
Sporten saknar er.
Spelet saknar er.
Travsporten är inne i en kritisk fas, enligt mig. Det finns åsikter om att vi har för små och icke-utslagsgivande banor att tävla på, det är helt rätt. I Malmö börjar man snart (?) bygga på en längre och mer utmanande bana, men det tar tid.
Att bygga fler större banor i Sverige kommer att ta än längre tid.
Vi måste ha andra lösningar för att få mer spännande lopp – som folk vill spela på.
För spelet på hästar går ner, oavsett om vi vill eller ej. Det radas upp jackpotts och låga utdelningar gör att spelarna tröttnar. Det börjar ropas på här och där, och det ifrån personer som jag respekterar och verkligen har koll på bitarna.
Varningssignalerna är många och det är dags att agera! Nya sätt att skriva ut loppen på framförallt V75, och införa maxtak vad gäller poäng för att få jämnare lopp med sämre kvalitet är något som det ventileras mycket om, köper det. Men det måste till nu!
Där är vi inte på långa vägar
För via atg.se får man numera all info från i princip all utrustning, speltrender och så vidare. Det gör att travspelarna har lättare att bli bättre än för bara fem-tio år sedan. Lägg därtill att det spelas färre egna system, och fler stora andelsspel, där mer pålästa spelare lägger fler och större kuponger än tidigare.
Vi måste hitta sätt som utmanar det här ”nya” spelarkollektivet. Där är vi inte, på långa vägar.
All sport går åt samma håll. Allt optimeras, man mäter varenda millimeter och allt räknas ut av datorer och Ai. Det är samma i travet. Det blir fler och fler catchdrivers som kör mot varandra hela tiden, allt färre tränare som kör själva. Det innebär att en klick blir f ö r bra, sparar meter, har koll på prisskalorna och bråkar inte med varandra i onödan – det är helt enkelt inte optimalt. Är man lite galen och impulsiv nu, laddar upp med starköl kvällen innan så blir man exkluderad – det fungerar inte längre – i någon sport.
Nu är det matematikerna och nördarna som har sommartränat i ”3D” som vinner.
Men hur kul blir det om allt blir optimalt? Då blir det travsporten 2024.
Det kanske är optimalt för resultatet just där och då. Men för sporten på sikt och spelet? Tillåt mig tvivla!
Frågorna hopar sig i min skalle
Ett exempel är Åby World Grand Prix. Örjan Kihlström tyckte att Francesco Zet var för het i provstarterna och vågade inte ladda från start. När jag hörde det fattade jag ingenting. Daniel Redén hade siktat i två år mot loppet, men man laddar inte för att hästen eventuellt kunde bli het i ledningen?
När förstapriset är sex miljoner kronor. Kan än i dag inte förstå. Hand upp om någon hade sågat Örjan om han kört i ledningen och hästen blev het…Tråkigt i så fall för kretsen, men med världens största prissumma så måste man väl chansa lite, hästen kunde ju också ha varit reglerbar och tagit hem sex miljoner.
Vad är det man laddar för nu då? Vad ska man vinna istället? Frågorna hopar sig i min skalle, så det bara snurrar runt. Det blev bra för hästen där och då, jag är inte korkad, två millar in och fart över mål, men...
Han kunde tjura till rejält
Det fick mig att tänka tillbaka och sakna några profiler som verkligen rörde om i den svenska travgrytan. Det är inte så många år sedan, vissa är aktiva än i dag, men det känns som en evighet sedan det blev något ”tok” i travracen. Jag var tvungen att skriva ut lite tankar på plattformen X, och det tog spin.
Många är vi som tycker likadant som jag.
Vi saknar en Lutfi Kolgjini som bombar med Raja Mirchi i tredje spår första 500 metrarna i Olympiatravet 2014 – och får svar av Robert Bergh som kör 1.08 första varvet med Ed You. Vad Ludde gör, inte lugn dödens – utan kör till – igen!
Race! Tävling! Optimalt? Nej, men totalt oförutsägbart, wow-feeling sportsligt hela vägen när Solvato flög förbi till seger.
Ett annat lopp som jag fick skickat till mig i sociala medier var Sundsvall Open Trot 2015 där Johnny Takter vägrar ha dödens (utvändigt om ledaren) med Creatine och kör 05 första 500 metrarna mot Royal Fighter.
Robert Bergh körde Global Money den gången, var med från start, hamnade i tredje inner, men tog dödens direkt på Creatine och höll tempot uppe hela vägen. Det hela utmynnade i att Delicious U.S. sprang världsrekord. Publikfrieri!
Åke Svanstedt dyker också upp i minnesbanken. Han kunde tjura till rejält. Och han kunde ”spränga” fält när han tröttnade på det låga tempot och bara körde på sista bortre långsidan. Distansen står ju i programmen. Nog har tränarna tränat för att hästarna ska tåla att springa fort hela den distansen? Den svenska ”innebandy-trav”-modellen som jag kallar den, med snabba första 300 meter, låta ledaren dämpa till promenadtempo, för att sedan sticka undan till slut är ju döden både för sporten (aveln) och spelet.
Utan de här profilerna hade jag inte blivit så här travintresserad som jag är. Kanske inte intresserad alls.
Tyvärr lär det bli som vanligt
Hur ska en yngre generation fastna för travet när allt är så monotont, går så sakta och tar en herrans massa tid.
Utbudet är enormt, konkurrerande spelbolagen pumpar ut nya, snabba spel, och ATG har inte hängt med. När kom senaste nya spelet på trav som blev en hit?
På lördag hoppas jag först och främst att Jorma Kontio laddar max med High on Pepper för att försvara ut övriga och köra där i miljonloppet Sundsvall Open Trot. Troligtvis lyckas inte det och Daniel Wäjersten kör Borups Victory dit. Då vill jag se att Örjan Kihlström sätter sig utvändigt och kör så fort Francesco Zet klarar i 2 140 meter. Det tror jag nog han är tränad för, och efter ”preparén” i världens största lopp bör han palla det.
Må bäste häst vinna!
Tyvärr lär det bli som vanligt, en speed-uppgörelse till slut. Det är ju ändå 500 000 kronor i andrapris. Suck.