Elitloppet är målet – vad hände egentligen?
Örtengrens TRE punkter efter V75 på Örebro
V75 på Örebro.
Här är Trav365:s Andreas Örtengrens tre punkter från V75-omgången.
1. Var det bra eller dåligt?
Timo Nurmos framtidshäst, Seismic Wave, spelades till monsterfavorit på V75-spelet från Örebro. Trots att det var årsdebut så var det inte många som trodde att någon skulle kunna störa kusken Björn Goop från att defilera hem segern i silverdivisionen.
Men med någon timme kvar till start så ville alla hitta fel.
Från studion i TV12 berättade de att de inte var nöjda med värmningsintrycket, fler och fler hade synpunkter på den höga spelprocenten och väl i loppet så tyckte ingen att han egentligen fungerade som han skulle.
Men vad var det som hände egentligen?
Seismic Wave joggade till ledning och vann så enkelt att det nästan var skrattretande.
Detta räckte ändå inte för de som tvivlat innan loppet. Många ansåg att galoppen var nära i sista sväng och en del tyckte inte att travet flöt så som det borde.
Allt som utspelades innan, under och efter V75-loppet tyder på vilka enorma förväntningar som finns på den här hästen, som har lovordats av Nurmos på ett sätt som inte är brukligt från den mannen.
Elitloppet är det tydliga målet och det är svårt att veta om lördagens defileringsseger stärkte aktierna eller inte.
Personligen så tror jag det här är en av de allra mest spännande elithästarna som finns för tillfället. Att det såg stappligt ut berodde helt enkelt på att det var för låga farter – något som både skötaren Andreas Lövdal och delägaren Leif Tynong berättade efter insatsen.
Timo Nurmos har en plan och det här var ett delmål – det var inte det vackraste intrycket – ingen bländande segertid och många som efteråt pratade ner honom.
Varför har jag ändå en känsla av att Seismic Wave är en storloppsvinnare – troligen redan i år – kanske sista söndagen i maj?
2. Hur ska han förlora Harpers?
Moni Viking och Björn Goop gjorde lite som de ville på Örebrotravet.
Att det finns kapacitet utöver det vanliga – det har vi sett tidigare.
Men hur bra skulle han vara i återkomsten på svensk mark?
Hade resan eller det tillfälliga tränarbytet påverkat hästen?
Pyttsan heller, det var samma häst som i fjol vann Harper Hanovers och Åby Stora Pris.
I sista sväng kändes det lite halvöppet vem som skulle bärga segern men det var bara en synvilla eller en felbedömning.
Direkt på upploppet berättade Björn Goop för hästen att det var dags att öka och jisses vilket svar han fick.
Den åttaårige hingsten stegade ifrån de andra som om de vore statister trots den tunga löpningen och hur ska någon kunna besegra honom i årets upplaga av det klassiska stayerloppet på Solvalla?
Det är bara att gratulera Moni Viking till att statusen höjts och att det numera delas ut en miljon till vinnaren.
Men okej, det ska köra om det först.
3. Magnus A Djuse – i en egen klass
Jag är väl medveten om att många sagt det förut. Men det tål att upprepas igen, särskilt efter lördagens V75-tävlingar från Örebro.
Magnus A Djuse är 21 år och jag kan inte erinra mig om att jag någonsin varit med om att ha sett en kusk vara så fullkomligt trygg i sin roll i vagnen – i karriärens linda.
Visst är åldern bara en siffra, men i en sport där många framhäver att du bara kan bli bättre genom att köra många lopp och skaffa dig rutin.
Hur bra kommer han bli?
Epitetet framtidslöfte känns direkt felaktigt. Jag känner mig mer bekväm med framtidsdominanten Magnus A Djuse.
För de som hade bänkat sig innan V75-spelet (V4–2) skulle starta kunde se hur han kontrollerade fältet med sin utvändige häst Global Confession.
Det var inte segern i sig utan snarare den totala kontroll han hade över sina konkurrenter de sista 300 meterna. Han vann avstannande med precis så mycket som behövdes. Så sjukt imponerande och nästan löjligt överlägset.
Men dagen hade bara börjat där. I bara farten blev han tvåa i V75–3 med en heroisk Global Benefit och i det följande loppet (V75–4) vann han busenkelt med Jerry Riordans fina fyraåring Halo Am.
Även om det inte blev några framgångar i de två avslutande avdelningarna så är det ändå tydligt att den unge talangen har något utöver det vanliga i sin blick och körstil.
Den lilla smolken i glädjebägaren är att han missar finalen av Paralympiatravet med Aetos Kronos, då han är avstängd – men räkna med att Magnus lär köra många, många storlopp framöver.