”Sagan har allt – och den har bara börjat”
Så var travåret 2017: Experten om unghästloppen
Högdramatiska upplopp, kuskinsatser med kirurgisk precision och grymma insatser.
Årets unghästfinaler i Sverige har bjudit på allt – och lite till.
Bäst: superhästen Villiam.
I våras fick jag ett sms av en god vän som har bra kontakt med Timo Nurmos. ”Nurmos säger att Villiam vinner Kriteriet”, stod det.
Då hade den toppstammade travaren aldrig startat, inte ens kvalat. Så rätt han fick.
Nurmos matchning av Muscle Hill-sonen, som han själv äger, gör mig tårögd. Observera då att det är glädjetårar.
Han skickade sin superhäst till Eskilstuna och Örebro och mötte ”b-gänget” i de inledande starterna. När det väl brann till i kvalet till Kriteriet fick lufsen kämpa för att bli tvåa bakom en annan snackhäst, Very Kronos.
Till finalen ryckte Timo alla skor, körande Jorma Kontio forcerade hästen till spets. Resten är travhistoria. Villiam krossade sitt motstånd och vann på nytt världs-rekord, 1.12,0 över 2 640 meter – i sin sjunde start. Och han var inte ens trött …
Timo Nurmos grät efter den enorma prestationen värd fyra miljoner kronor och berättade att hästen är döpt efter hans farfar som dog i kriget.
Den här sagan har allt och det bästa är: Den har precis börjat.
Högdramatiska avslutningar
Dramatiska upplopp har egentligen varit signifikativt för nästan samtliga unghästfinaler i år, i alla fall mer eller mindre.
Tänker spontant på tre lopp. Sista 500 meterna av Stochampionatet hade man åtta olika vinnare, lite krydd, men ja, ni fattar …
Favoriten Cash Crowe gjorde bort sig och utmanare Darling Mearas hamnade
i ”maskin”. Då slog Ultra Bright och Fredrik Persson till – från fjärde invändigt. Där snackar vi rivig avslutning över Axevallas lååånga upplopp.
Finalen av Kungapokalen såg egentligen aldrig Peter ”Foppa” Forsbergs Diamanten som vinnare någon gång. Förutom precis när mållinjen skars.
Spela upp sista 1 000 meterna för chefen på Karolinska så får Christoffer Eriksson jobb som kirurg. Hans vägval och fingertoppskänsla under det slutvarvet är ren magi att titta på. Näst intill omöjligt att göra så många rätt.
Derbyt då, tänker ni. Jo, nu kommer det.
Johan Untersteiner och Cyber Lane var dyngslagna i sista sväng, halvvägs på väg hem till Halmstad med deppade miner. Då tände stjärnhästen om – och kontrade osannolikt sig nog till seger om än i tveksam stil. Det var kanske den hästens sämsta lopp i år? Det säger det mesta.
Petri Puros överjäkliga sto Cash Crowe måste nämnas mer än att hon bara gjorde bort sig i Stochampionatet.
I övrigt har hon visat sig överlägsen sina kullsystrar. Vid segern i Stoderbyt var hon ruggig och jag tror hon hade varit med och slagits om segern i Derbyt, mot killarna.
Årets treåriga drottning: Candy la Marc (mest känd för den danska ägarens legendariska segerintervju efter Oaks. Googla!)
Årets treårige kung: Villam (kommentar överflödig).
Årets fyraåriga drottning: Cash Crowe (vår nästa superstjärna på stosidan).
Årets fyraårige kung: Cyber Lane (kallats nya Victory Tilly. Fan vet …).